With you I have everything (svenska)

21.

"Snälla. Jag vill att den här kvällen ska vara speciell för dig. Du sa det ju själv." Säger Oscar i ett försök att övertala mig.
"Nej. Du ska inte behöva betala något som inte har med dig att göra." Säger jag bestämt.

Jag ser hur han suckar och blir en aning irriterad över mitt svar och jag känner en obehaglig känsla. Jag känner nästan att jag ångrar mig över det jag sa. Han ville ju bara vara snäll och hjälpa mig, men jag sa emot. Jag borde kanske ha omformulerat sättet jag sa det på så han inte behövde känna sig så nedstämd.
Efter en paus av tystnad tittar jag mig omkring och bemöts av affärer och restauranger. Jag ser en butik som verkar intressant och tar därför Oscar i armen.

"Kom." Säger jag och drar med honom dit.

Han gör inget motstånd utan följer bara efter ivriga jag. Jag går in i butiken och ser lila och svarta väggar och flera lampor i taket som lyser upp allt som omringar oss. Jag börjar titta runt på allt smink och fascineras. Jag har aldrig varit i en butik likt denna eller burit smink förut, iallafall inte vad jag minns, så det känns både annorlunda men också intressant att vara så nära allt. Jag tittar noga på allt som finns omkring mig och märker att det finns så många olika saker att välja på. De sminkprodukter jag bara trodde fanns var läppstift, mascara, ögonskugga och rouge. Jag har aldrig hört talas om 'vad det nu står' på de olikfärgade flaskorna framför mig. Foundation läser jag på en av flaskorna. Jag har hört ordet förut men aldrig vetat vad det är men märker nu att det verkar som en slags kräm man smetar på i ansiktet.

"Kan jag hjälpa er med något?" Hör jag en kvinnlig röst bakom mig fråga.

Jag vänder mig om hastigt men när jag ser hennes vänliga ansikte slappnar jag av.

"Ehm-" Börjar jag.
"Ja, gärna. Hon här vill gärna ha en makeover, måste man boka tid för det eller finns det en ledig tid nu?" Avbryter Oscar.
"Mm... Vi har faktiskt en ledig tid om tio minuter. Har ni tid att vänta?" Svarar kvinnan som jobbar i butiken.
"Ja det blir jättebra. Tack så mycket." Säger Oscar och jag blir som stum.

Först när kvinnan gått iväg till kassan för att hjälpa en annan kund får jag tillbaka talförmågan.

"Vad var det där?" Frågar jag Oscar.
"Hörde du inte? Jag fixade en tid åt dig." Svarar Oscar ironiskt.
"Men jag sa ju åt dig-"

Och han avbryter igen.

"På det sättet jag såg dig se på allt fick mig att inse att om du skulle fixa dig själv till ikväll inte skulle gå så bra." Säger Oscar med ett leende på läpparna för han fick som han ville och för jag själv förmodligen inte skulle ha råd med en makeover.

Jag slappnar av i axlarna och breder ut ett litet leende på mina läppar.

"Tack." Säger jag.

Jag går närmare Oscar och ger honom en kram som han besvarar.

"Hur kommer det sig att du kan det där om makeovers då?" Frågar jag nyfiket.
"Min mamma..." Börjar han och sväljer hårt.

Jag märker att något är svårt för honom att prata om.

"...Jobbade inom smink branschen och hon pratade alltid mycket om det hon gjort under sin arbetstid och ibland fick jag följa med som liten och därför vet jag lite om det." Svarar Oscar

Jag nickar förstående och försöker med ett litet leende för jag vet ärligt talat inte hur jag ska agera just nu.

Jag tittar upp mot hans ansikte och ser plötsligt en enstaka tår falla ner från hans kind. Han torkar snabbt bort den.

"Kom här." Säger jag med utsträckta armar och han besvarar ännu en kram.