With you I have everything (svenska)

39.

"Jag har ju ingen klänning!" Utbrister jag så fort jag har fixat klart allt annat. Mitt hår, mitt smink, även fast det inte var mer än mascara och läppglans.

Jag kastar mig ut ur mitt rum och springer snappt upp för en trappa för att knacka på hos Taylor som jag vet har samma storlek som mig på kläder. Vi brukar låna kläder av varandra ibland. Hon öppnar sin dörr nästan direkt efter att jag knackat på.

"Hej." Säger hon och ler smått.
"Hej. Jag har en snabb fråga... Har du kanske en klänning som jag skulle kunna få låna?" Frågar jag och hon nickar.

Jag andas lättat ut och följer sedan med henne in i hennes rum.

"Vad för stil?" Frågar hon.

Jag vet inte vad jag ska svara. Vad vill jag ha för stil?

"Ehm.. Vet inte ännu." Säger jag osäkert.
"Okej... Men vart ska du då?" Frågar hon.
"Middag." Svarar jag kort.

Hon vänder sig tillbaka till sin garderob och fortsätter leta vidare bland hennes alla klänningar.

"Kanske den här?" Säger hon och visar upp en svart, ganska kort, tunn och kortärmad klännig med vita detaljer.

Den är fin men jag tvekar lite. Hon verkar se det så hon hänger tillbaka den och visar istället upp en långärmad, mörkgrå, kort och ganska tight klänning med en del detaljer på den också. Den ser faktiskt rätt så bra ut så jag väljer att ta den istället.

"Den blir bra." Säger jag och hon sträcker fram den. "Tack så mycket." Säger jag och småspringer tillbaka till mitt rum igen.

Jag trär snabbt på mig klänningen, drar ur laddaren från mobilen och väggen och springer sedan ner till hallen med mobilen i handen. Där står hon i hallen. Finklädd och klar.

"Åh, Maddie!" Säger hon förvånat. "Vad fin du är. Du har för en gångs skull en klänning på dig."

Jag nickar och pekar på henne.

"Du ser ju fantastisk ut." Säger jag.
"Tack." Säger Elise, slår ihop händerna, lägger huvudet på sned och ler fint. "Ska vi kanske gå?" Säger hon plötsligt.
"Aa absolut. Jag ska bara ta på mig ett par skor." Svarar jag och börjar leta bland alla mina skor som står på min del av skohyllan.
"Ta de här." Säger Elise och jag vänder mig om för att se vilka hon menar.

Hon håller upp ett par svarta skor med liten klack.

"Men det är ju inte mina." Säger jag och ser frågande på henne.
"Men ta dem ändå." Säger hon och verkar skita fullständigt i vems det egentligen är.
"Men vems är det då?" Frågar jag och hoppas på att det är hennes.
"Inte vet väl jag." Säger hon och skrattar.

Det får mig att skratta med.
Jag drar snabbt på dem och sedan går vi mot ytterdörren för att åka till restaurangen.

***

"Det var verkligen länge sedan vi gjorde något sånt här." Säger Elise och tittar upp på mig som slarvigt stoppar i mig en kycklingbit.

Jag tuggar häftigt och sväljer sedan biten. Hon börjar småskratta.

"Mm, det var det verkligen." Svarar jag när jag är klar och ler.

Elise för ner sin gaffel till sin tallrik och till skillnad från mig så pickar hon upp en liten köttbit och en lika liten potatisbit på gaffeln och tuggar sedan maten i lugn och ro. Jag tror Elise har vant sig med mig under alla dessa år vi har ätit tillsammans. Hon vet nu att när jag är hungrig så gör jag allt för att få i mig mat.

***

Från: Aaron
klm ut

Från: Maddie
Var är du?

Från: Aaron
Utasnflr

Han skriver slarvigt. Något är fel.

Från: Maddie
Kommer strax

Jag ställer mig upp från min liggande position i sängen och går med snabba steg fram till mitt fönster. Där nere står han alldeles själv i mörkret, vänd bort från huset och ser ut att huttra. Jag drar snabbt åt mig en tjocktröka och springer sedan ner till hallen och tar snabbt på mig ett par tofflor och går sedan ut i kylan. En gatulykta lyser i närheten så jag ser honom direkt.

"Vad gör du här?" Frågar jag nästan viskandes för klockan är snart tolv på natten och jag vill inte väcka någon, speciellt inte Elise.
"Min bror... Elliot ä-är b-borta." Säger han med en hackig röst.

Jag blir som mållös. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

"M-Maddie. Det är många saker du inte vet om mig. S-snälla, hjälp mig. Jag behöver hitta honom."

Är han full, eller? Han är sjutton år och verkar full. Nej det stämmer inte.

"Men har det hänt något?" Frågar jag och försöker låta så lugn som möjligt.

Jag räcker samtidigt åt honom tjocktröjan och precis innan han ska ta emot den faller han medvetslöst ihop på marken.