With you I have everything (svenska)

36.

Ännu en vecka har gått och jag och Aaron har träffats i princip varje dag hittills. Det är jag glad över.
Jag snor några popcorn ur skålen Oscar håller i. Han och två till sitter och tittar på en film i sällskapsrummet. Ingen aning vilken film dock men den verkar spännande.
"Hey! Ta inte mina popcorn." Säger han och försöker låta irriterad men det går inte så bra.

Jag skrattar åt honom och han försöker se irriterrad ut men det går bara sämre den här gången.

"Sluta! Du får mig bara att skratta!" Gnäller han.
"Är det inte bra att skratta?" Frågar jag bara för att vara jobbig.

Han drar ner mig i soffan bredvid sig själv och börjar kittla mig.

"Nej! Sluta!" Skriker jag av panik men skrattar samtidigt.
"Är det inte bra att skratta?" Säger han och skrattar efteråt.
"Jo.. Men inte på det här sättet! Snälla sluta!" Fortsätter jag skrika och skruvar mig så mycket så jag ramlar av soffan.

Äntligen kan jag andas igen.

"Du..." Börjar jag och pekar på Oscar som oskyldigt håller upp händerna i luften. "Du ska veta hur det där känns. Jag ska få hämnd." Säger jag.
"Jag som trodde du gillade att skratta." Säger han och blinkar med ena ögat mot mig.

Jag himlar med ögonen och innan jag går därifrån drar jag med mig en näve popcorn.

***

"Maddie! Kan du komma ner, jag behöver prata med dig ett tag." Ropar Elise från nedervåningen.

Jag släpper mobilen jag har i handen och går ner till Elise.

"Vad?" Frågar jag när jag kommer ner.
"Kom ett tag." Säger Elise försiktigt, tar mig i handen och för ut mig ur huset.
"Vad är det?" Frågar jag fundersamt.
"Jag måste prata med dig om en viktig sak." Börjar Elise.

Jag tittar underligt på Elises nedstämda ansikte. Vad är det som har hänt? Hon sätter sig ner på trappan som leder upp till huset och jag gör detsamma. Sen tar hon ett djupt andetag för att sedan börja på sin mening.

"Jag är jätteledsen över att behöva säga det här..."

På det sättet hon säger det får mig att bli orolig. Jag slutar tänka för ett tag och lyssnar bara på vad hon säger.

"Jag minns hur glad du blev i stunden jag betättade att vi kanse hade hittat din mamma och jag vill verkligen inte få dig att bli ledsen igen, men det var tyvärr fel information. Det var inte din mamma vi hade hittat. Maddie, jag är så ledsen." Säger hon med en så lugn ton man kan ha.

Mitt hjärta stannar ett tag. Varje kväll har jag tänkt på det första beskedet jag fick av Elise. Att de kanske hade hittat min mamma. Jag var så lycklig över det och önskade inget mindre än att det verkligen var sant, men nu... Nu vet jag inte vad jag ska säga. Jag hade sett fram emot att äntligen få träffa henne men nu kommer jag inte få göra det. Direkt när jag hörde orden Elise sa så krossades mitt hjärta i tusen bitar men efter några sekunders väntetid så hann jag smälta allt och försöker nu agera så lugnt som möjligt. Jag drar in Elise i en kram som hon genast bemöter. Jag försöker hålla inne tårarna och det går konstigt nog.

"Det är egentligen inget att vara ledsen över." Säger jag. "Jag menar, jag hade aldrig trott att jag någonsin skulle få träffa henne i mitt liv, förrän du gav mig det första beskedet, så jag var typ beredd på det här. Visst, det är synd men jag tror vi bara borde lämna det här bakom oss och gå vidare." Säger jag och är såklart ledsen men menar det jag säger.
"Är du säker?" Frågar Elise och verkar överraskad över det jag säger.

Jag nickar. Elsie ställer sig upp och sträcker ut handen för att hjälpa mig upp. Jag tar tag i den och vi går i tystnad in i huset igen. När jag kommer in tar jag ett djupt andetag och andas sedan ut.

***

Jag trycker igång timern och börjar på mitt tränings pass där jag tränar dans men också styrketräning. Jag har redan stretchat så jag börjar på direkten. Först dansar jag fritt och sen kör jag ett pass med styrketräning. Efter en kvarts träning av det bestämmer jag mig för att ta en kort paus föt att dricka vatten. Jag går fram till mitt skrivbord och tar upp min vattenflaska som jag av en besvikelse märker är tom så jag går utmattat mot toaletterna med flaskan i ena handen. Jag öppnar min sovrumsdörr och blir överraskad av att Oscar står där.

"Du behöver verkligen sluta skrämmas." Säger jag efter att hoppat till lätt.

Han skrattar roat.

"Menade inte det." Säger han sen. "Jag undrade bara om du skulle vilja hitta på något?"
"Så här?" Säger jag och pekar på mig som är alldeles svettig.
"Vadå?" Frågar han och fattar tydligen inte vad jag menar.
"Jag är ju helt svettig, jag har precis tränat, och är inte helt klar för den delen." Säger jag och ger ifrån mig ett fake skratt efteråt.
"Märkte ingen skillnad." Säger han och jag vet inte om det är bra eller inte.

Jag försöker se det som något bra i alla fall.

"Men jag ska bara dricka lite vatten, träna klart och duscha, sen kan vi göra något." Säger jag och börjar gå mot toaletterna och Oscar följer med.
"Mm det blir bra." Säger han och ger mig ett litet leende.

Jag ler tillbaka och tar mig sedan in till toaletterna för att få i mig vatten så törstig jag är.