With you I have everything (svenska)

11.

Jag blir stel i kroppen men på samma gång alldeles varm. Inte för att jag skulle känna igen vilken kyss som helst på kinden men på något konstigt sätt gjorde jag det nu. Konturerna av hans läppar känner jag igen och jag kan inte koppla dom till någon annan än Aaron. Precis när jag tänkt att det säkert är Aaron blir allt klart för mig. Sms:en är ju från honom. Hur dum får jag vara? Jag som sägs vara smart, där hade ni fel alla som trodde det om mig. Jag står helt stilla ända tills hans läppar lämnar min kind. Jag tittar i tomma intet men ett ord faller ut ur min mun.

"Aaron."

Även fast jag säger det tyst så jag själv knappt hör vad jag säger känns det som om ordet skriks ut. Det är så tyst runt om oss så allt som sägs hörs flera gånger högre än vanligt.
Jag känner en känsla inom mig som säger att jag har känt Aaron i flera år, som om vi har varit bästa vänner en gång i tiden så det jag gör är att luta mig fram de sista centimeterna som är mellan oss. Min kropp trycks mot hans och den här gången menar jag verkligen det. Jag kan känna hans hjärta slå bakom bröstet och jag tvivlar inte på att han också känner mitt hjärta slå. Jag lutar mitt huvud mot hans bröstkorg och långsamt lyfter jag på mina armar och placerar dom runt hans midja. Det tar inte lång tid tills han också gör det. Vi står där i en varm kram, allt är tyst, men det känns inte ett dugg stelt eller pinsamt utan jag känner behag och värme som han delar med sig av. Jag sluter mina ögon och njuter av stunden som kanske inte varar länge till. Visste det. mina armar börjar bli trötta efter en ganska lång stund så jag låter dom falla ner till mina sidor. Han gör detsamma med sina armar och från att ha lutat huvudet mot hans bröstkorg flyttar jag nu på det och tittar in i hans ögon istället. I vanliga fall skulle man inte se någons ögon i det här mörkret men just hans ögon lyser upp och jag kan se rakt in i dom. Han möter min blick och det känns som om vi hamnar i en trans och lever vidare i en helt egen värld. Han blinkar till en gång och inbillningen om att jag aldrig kommer leva normalt igen avtar. Jag släpper blicken från Aaron och andas regelbundet men jag kan känna hur pulsen går upp igen så fort jag tittar på honom. Hans perfekta leende som matchar så bra till hans vackra ögon, hans askblonda hår och dom fina käkbenen. Jag blir bara allmänt varm i kroppen så fort jag ser allt det vackra som tillhör honom som jag precis kramade och fick en kyss av. För andra gången. Ett litet extra pirr stiger inom mig eftersom jag plötsligt känner något vidröra min hand väldigt försiktigt. Knappt så jag känner det. Min första instinkt tänks vara att titta ner och se vad det är, men jag känner igen, eller rättare sagt vet, vad det är så det finns väl ingen poäng till att titta ner på en hand som håller i min? Eller kanske det gör, för handen jag håller i nu tillhör en speciell person. Fast denna speciella person känner jag egentligen inte, men vem har sagt att man inte får hålla i en främlings (snygg killes) hand? Egentligen borde jag kanske lära känna honom först.. Fast kanske någon gång i framtiden, och med det menar jag att jag vill det nu och det är precis vad som verkar hända. Han leder mig till en plats där vi sätter oss ner på en bänk precis bredvid varandra. Fortfarande hans hand i min. Jag ler och drar i mitt hår med min fria hand. Jag känner att han har sin blick fäst på mig och jag blir direkt generad. Jag blir arg på mig själv men tänk att vara i min situation och bara sitta där helt tyst med en snygg kille sittandes bredvid, jag tror vem som helst skulle bli generad. Lite iallafall.
När jag tänker efter på vad jag har dragit mig in i känner jag mig annorlunda. Jag sitter bredvid en främling till kille och håller hans hand som om vi skulle vara ett par. Tanken får mig att tänka om. Borde jag verkligen göra det här? Bara för att han ser super bra ut och verkar snäll just nu så kanske han är annorlunda i verkligheten, med andra ord, han kanske bara spelar ett spel med mig.