Kapitel 3

2.9K 46 6
ni bookishguurl
ni bookishguurl
                                    
                                              
STELLAS POV:
Okej hur fan visste han mitt namn?
Det hade gått 2 timmar sedan buss intendenten och ändå grubblade jag över samma sak.
Hejdå Stella...
Han kanske gissade.
Woow årets smartaste Stella Viktoria Samuelsson!
Nej det måste vara något annat.
Mina tankar avbröts när telefonen började ringa.
 Jag var fortfarande sur på Hedvig, så om det var hon skulle jag definitivt inte svara.Ronny för den delen, alltid.
Numret fanns inte i min kontaktlista men det hindrade inte mig från att svara.
"Hallå?"
Frågade jag och satte mig upp på min säng.
"Så du har fortfarande inte märkt att du har tagit min mobil"
Rösten kändes bekant och bilden av den där..Jobbiga killen kom upp.
Han med det as mörka håret och de himmelska ögonen, jag menade inte allvar där... Pufft.
"Hur fick du tag på mitt nummer?"
Frågade jag sedan innan jag slängde mig bak igen och hamnade med huvudet på kudden.
Jag kunde höra hans skratt,det lät äkta.
"Jag säger ju att vi råkat ta varandras mobiler,lyssnar du inte eller?"
Jag vände på mobilen och insåg att det var ett svart tråkigt skal och inte mitt färgglada.
"Om du bara vågar göra någonting"
Varnade jag honom och tog upp ett varnade finger även fast han inte såg mig.
"Svär jag på att jag kommer skära av dina bollar,fattar du det?"
Jag var fullt allvarlig.
"Chilla,men jag gillar din attityd..Kaxig och leker svår.Min favorit"
"Är jag ett objekt? Vad är min favorit för något?!. Har du ingen respekt-" 
Han la på.
Han la verkligen på.
Han bara avslutade samtalet.
Blev han sur?
Mobilen plingade till och jag läste smset.
+46....:
Godnatt tänk på mig😘
Du vet vem.
You wish.
Jag ringde upp numret med pappas mobil  och väntade på att han skulle svara.
"Ja Stella?"
Han måste ha varit i någon klubb eller något för jag kunde klart och tydligt höra den dunkande musiken i bakgrunden.
"Du fattar väl att du har min mobil och att jag måste få tillbaka den!"
Utbrast jag och kände hur ilskan inom mig började puttra.
"Varför då? pojkvän ELLER?"
Jag hörde hur han tog ett sipp från sin drink.
"Antingen är du full eller så är du otroligt efterbliven?!"
Han skrattade och mumlade ett den var bra. 
"Spelar ingen roll om jag har en pojkvän eller inte det är min mobil!"
Ännu ett hest skratt.
"Skola?"
Va? Ville han veta vilken skola jag gick i?
"Grönbacka gymnasium."
Sa jag sedan.
"Att vara din pojkvän ,just nu skulle sitta perfekt"
Mumlade han och suckade.
Jag kände hur mina kinder hettades upp...
Hur magen pirrade..
Nej.
Jag inbillade mig.
Kanske.
"Alla har inte den chansen"
Tyst minut.
"Ses, Stella"
"Min mobil da?"
Peeeep.
Han avslutade samtalet.
TOPPEN!

Kapitel 3✌🏼️
Hatar hösten innerligt!
Kallt och mörkt perfekt.!
SRY för stavfel eller annat shit 😛
Puss puss😘😂

SEE YOU LATER🐊
🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟