Kapitel 37

1.7K 39 0
                                    


Har nt läst igenom 😬

STELLAS POV:

Den friska morgon luften piggnar till mig och jag höjer volymen till musiken....

Vinden piskar mig i ansiktet och den hittar även sin väg till att frigöra mitt hår från min alltför slarviga boll.

När jag har sprungit i drygt en halvtimme stannar jag framför en liten sjö.

Den släta berghällen vid sjön såg rätt säker ut så jag valde att sätta mig på den.

Jag hade just dragit upp knäna till hakan när jag hör en manlig röst bakom mig.

"Hej" det var ingen bekant röst bara en förbigående som valde att hälsa.

"Hej på dig med" jag vänder mig om och ler mot killen. Han verkade vara i min ålder, hans hår var ljust och kort och hans ögon var sirapsbruna.

"Så, du borde nog veta att du sitter på min reserverade plats" Jag hörde flinet i rösten och jag såg också den utmanande blicken.

"Nu är det såhär att det här inte är lågstadiet lille vän, jag sitter vart jag vill" Flinet var stort och jag undrade om han verkligen menade allvar.

Det var bara en sittplats.En berghäll för sjutton. Så nickade han och släppte sina axlar.
"Får man sitta bredvid dig då"

Nu nickade jag.

***

Vägen hem var i kompani av Fabian som killen hette. Han var trevlig, snygg och faktiskt så var han i min ålder.

Men skolan han gick i hatade oss eller fotbollslagen hatade varandra, vilket gjorde att alla gjorde det.

Min telefon ringde och jag svarade direkt när jag såg Ronnys namn på skärmen.

Han berättade en massa om en ny film på bio som vi var tvungna att se och jag nickade tröttsamt även fast han inte kunde se det.. Sen avslutade jag samtalet.

"Kul och träffa dig Stella, ditt nummer kommer jag att använda flitigt"
Han skrattade blygt och lämnade mig.

Fabian och jag skulle bli bra kompisar det kände jag på mig.

***

"Jag har saknat dig"

Jag rodnade och undvek hans blick.

Den brännande som granskade mig från topp till tå och sedan slickade han sig om läpparna. Alla hans fotbollsträningar gjorde så att vi spenderade mindre tid med varandra men nu var han här.

Hans händer hittade sin väg till mina höfter och han drar mig intill sig. Värmen från hans kropp gjorde så behovet av att få vara nära honom växte inom mig. Mina händer var smidigt slingrade runt hans nacke samtidigt som han kysste mig lustfyllt.

Hans rosa fylliga läppar kysser min hals, min nacke som han slickar generöst. Går till mitt nyckelben och snart har han kysst mig överallt.

Jag får inte nog..

Jag kysser hans läppar.

"Du Stella jag tänkte bara säga att-"
Det var Lucas röst.Han hittade oss i köket.
Det här var slutet.

"Liam" morrade han mörkt.

Liam är död.


Helloooo

Inte bästa i know

Men vad ska man göra

Shadowhunters hade premiär igår 💘

Skit trööööött

Nu äter jag mat👏

SEE YOU LATER

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟

WITH HIM, I fell in love with himWhere stories live. Discover now