WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 53

STELLAS POV:

En timme tidigare:

Jag sitter hemma och väntar på Liam. Han sa att han skulle komma runt tio men nu var klockan runt två. Hade någonting hänt honom? Det vägrade jag att tro..

Men varför?

Jag ringer upp hans nummer men kopplas bara till telefonsvararen.

IGEN.

***

Runt tre ringer Hedvig mig..

***

Heta tårar strömmar ned längs mina kinder och jag skakar ohejdbart. Begriper inte varför..När allt gick så bra.

Varför?

Jag trycker händerna mot ansiktet försöker lugna ner mig men hela tiden känner jag hur jag brister..Hur allt liv lämnar mig tillsammans med de heta tårarna.

Varför?

Försöker andas, försöker mildra smärtan..Misslyckas.

När allt gick så bra.Vad gjorde jag fel..
Var det jag.
Var det han.

Varför?

***

Det knackar på sovrumsdörren, har ingen ork att gå upp. Men jag vet att jag måste prata med honom..Jag vill inte.
Jag vill inte släppa taget om oss.
Fanns det något oss för honom?
Han sa att han älskade mig.
Han sa att han ville ha mig.
Han sa att jag var hans.
Var han aldrig min då?
Var han aldrig den jag trodde han va?
Var han aldrig..

Patetiska tårar får mig att inse hur mycket jag egentligen älskar honom, oss.
Hur stor del av mig han egentligen fått. Bevarat....Kanske kastat.
Har kastat.

Jag kliver upp, vet att mina kinder är svullna av alla tårar.

Sätter mig tyst ned, lutandes mot dörren och låter små enkla tårar falla ned.
Det sticks och brinner.

"Stella" det är som en mild viskning en som vanligtvis skulle fått mig att vilja springa in i hans armar, dra in hans ljuva doft..
En som inte visar någon lögn. En som lätt skulle ha lurat mig.

Jag önskar nästan att jag inte visste..Jag vet att han ljög men han kanske skulle berätta..
Patetisk jag är, försöker klamra mig fast på någonting som aldrig ens existerade,
I hopp om att det överlever.

Jag ställer mig upp, andas ut och rätar på mig.
Han..

Öppnar dörren,
där står han med ett vackert och bländade leende..Ett värmande och tryggt leende.

"Stella?" Det är en fråga, han undrar om jag mår bra. Han vet inte att jag är förkrossad.
Nu kliver han över dörrtröskeln, jag borde ha stoppat honom men jag längtar så mycket efter hans trygga famn..

"Stella" han går långsamt mot mig och just när han ska omfamna mig tar jag ett steg bakåt.
Han märker det och jag ser hur orolig det gör honom, allt kanske ändå var ett skådespel. Men jag vill så gärna hålla om honom..

"Hur är det?" Skit. Jag mår som skit pågrund av dig.

"Älskling" det känns som en örfil. Jag vill få det överstökat.Vill.Vill.Vill inte.

"Det är slut" jag håller min blick i hans, allt han ser är ett kallt och okänslosamt uttryck han vet inte hur mycket jag har gråtit.

"Stella vad är..Va..Stella.Har jag."
Hasplar han ur sig nu ser han förvirrad och ytligt skärrad ut. Hans händer skakar, han sträcker sig efter mig men jag backar.

"Jag kan inte vara med en som....Att du ens..Du vet! Sluta! Det är slut!"
Utbrister jag och sväljer klumpen som bildats i halsen. Det gör mig så jävla förbannad, hur vågar han ens stå här och låtsas! Jag älskade honom! Jag hade litat på honom!
Litade som jag aldrig förtrott mig på någon!

Han slängde allt.m

"Stella..Älskling.."
Hans ögon glänser, kan han inte bara försvinna ur mitt jävla liv!

"Jaja, jättesynd om mig jag vet! Tro mig jag trodde aldrig- Ut ur mitt hus Liam"
Försöker hopplöst lugna ner mig..

"Men...Jag. Stella varför?...Ta inte hastiga beslut. Du kan inte bara..Utan att ha berättat"
Hans ansikte är förvridet i en massa känslor, jag ser bort från hans bedjande blick.

"Liam ut innan jag ringer någon"
Lucas...

"Stella jag älsk-" börjar han och jag ser den frustrerade blicken i hans vackra ögon.
Den som tyder på att om han kliver ut ur det hör rummet är jag inte den enda som får hjärtat brustet.. Lögn.

"SLUTA! Sluta för Gudsskull snälla sluta fattar du inte att jag håller på att...Det gör ont. Snälla bara gå" nu kan jag inte stoppa tårarna allting exploderar inom mig.

Han försöker närma sig mig vill hålla om mig..
Han är rädd.Orolig.Han vill skydda mig. Allt detta var ett påhitt.

Nu var jag smartare.
Han ville trösta mig för att jag varit så jävla dum men ändå så när jag ser upp på honom ser jag ingen belåten blick. Allt jag ser är en förkrossad kille.
En kille med stjärnorna i ögonen..

"Sötis" viskar han tyst, tyst..Hans röst skakar.
Jag älskar dig vill jag skrika..

Hur kunde du..

"Det är slut Liam"

TIRED af

SEE YOU LATER 🤙🏼🍟