WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 19

STELLAS POV:

"Hedvig, jag vet att Lucas berättade vart han var..Snälla pappa oroar sig..Och han har redan mycket att tänka på" jag ser bedjande på Hedvig, hennes ansiktsuttryck verkar mjukna upp lite och hon andas ut.

"Vi tjafsade...Han försökte berätta att kyssen med Therese..." hon blundade, det gjorde fortfarande ont.

"Att det var hon som kysste honom..Och allt det där.."

Hon drog en hand igenom sitt ljusa hår och tittade runt i rummet.

"Han åkte upp till Stockholm.."
Jag tittade förvånat på Hedvig, när hade han gjort det?

"När kommer han tillbaka..Har han tagit ledigt från sin skola?"

"Jag vet inte, han sa bara vart han var..Och att han saknade mig."

"Men nu Hedvig Gustavsson får du för sjutton lyfta ditt tröga arsle och åka till min förbaskade skitstövel till bror!"
Vi skrattade och jag stoppade in en hel munk i munnen.

"Men ärligt jag menar allvar"
Pratade jag med munnen fylld av den utsökte munken.

Hedvig fnissade och hon letade efter biljetter till Stockholm..Hon tänkte åka imorgon på morgonen.

Jag blev glad att min kompis ändå försökte ta tag i sitt kärleksliv och jag hoppades med hela mitt hjärta att hon och Lucas tillslut skulle förenas.

Det var sent när jag gick hem klockan var 19:00 egentligen var det inte så värst sent men mörkret fick det att krypa i huden.

Jag ringde ett nummer och ett fåtal signaler gick innan personen svarade.

"Hej sötis" Jag fnissade och log automatiskt av smeknamnet.

"Hej Liam"
Jag drog jackan tätare om min kropp och huttrade.

"Så vad händer? Du ringer inte ofta?"
Jag skrattade och himlade med ögonen.

"Kanske för att jag nyss fick tillbaka min lur"
Han skrattade, med sin vackra röst och jag log bredare. Kunde mina känslor tagga ner.

"Då tar jag det som ett löfte, ett löfte om att du alltid kommer ringa mig först av alla."
Även om han inte såg mig just nu,försökte jag ändå dölja rodnaden.

"Vänta vi face-timar" sa han sedan innan han la på och ringde från face-time.

"Har du saknat mig så mycket att du inte nöjer dig med min röst utan också måste skåda det här mästerverket" överdrev jag min röst och pekade på mitt ansikte, han bet sin läpp och jag försökte leka oberörd men undrade innerst inne varför han gjorde det..

"Är du ute?"
Frågade han oroligt och jag nickade, det såg ut som att han var ute han med.

"Du förresten ditt öga är lite svullet..Har det hänt någonting?"
Jag ville såklart inte lägga mig i hans problem men jag behövde veta för att återfå mitt lugn.

"Nej..Stella det är inget-"

"Har någon från skolan gjort det?!"
Frågade jag ivrigt.

"Vart är du?"

"Stella ta det lugnt, snälla det är inte viktigt. Jag lovar.. "
Han försökte lugna ner mig men jag kunde inte sluta.

"Du har en fkn blåtira hur kan det inte vara viktigt? Kom hit nu, utanför Pressbyrån"
Och med det avslutade jag samtalet och väntade intensivt på honom.

När jag börjat skymta vad som liknade Liams långa figur sprang jag mot honom och slängde armarna omkring hans hals.

Han var förvånad det syntes tydligt på hans kroppsspråk men han besvarade kramen genom att vira sina armar runt min midja.

Jag stelnade lite men slappnade sedan av.
Han var här..

"Oroa dig inte"
Viskade han och begravde sitt ansikte i mitt bruna hår.

Mitt hjärtas oroliga rytm utbyttes nu mot häftiga vilda slag som Liam ännu en gång hade orsakat.

Först var jag jävligt orolig för honom..Jag kunde inte kontrollera hjärtats hastiga slag.

Och nu när han var med mig..Dunkade hjärtat av andra orsaker...

"Vad hände?"
Frågade jag allvarligt och borrade in mina ljusa ögon i hans blänkande.

"Stella jag ramlade och råkade-"
Bortförklaringar.

"Ljug inte..Vem gjorde det här?"
Frågade jag hatiskt och jag såg hur han tittade sorgset på mig.

"Och jag lovar att om du ljuger"
Jag tog upp ett varnande finger och han nickade långsamt.

"Efter skolan så-"

Min lur ringde det var Ronny.

"Ska du inte svara?"
Frågade han syftade på den ringande mobilen, jag skakade på huvudet och väntade på att han skulle fortsätta berätta.

Jag avböjde aldrig Ronnys samtal. Men nu var jag tvungen.

"Stella det är verkligen inte viktigt, jag förstår varför personen..Skit"
Han tog genast min hand och sprang med mig.

"Vad gör du?" Frågade jag medan vi sprang i fullfart.

Vi stannade upp vid en husknut och stod alldeles tysta.

"Liam?" Han la sitt pekfinger över mina läppar och jag förblev tyst.

Jag insåg sedan hur avståndet mellan oss raderats, han stod lutad över mig med ena knogen vid min sida.

"Stella" jag tittade in i hans ögon och kunde urskilja den brinnande glöden i de.

"Liam snälla,vad hände"
Varför berättade han inte..

"Jag sprang ifrån Ralf och de. Han förväntar en del saker som jag inte kommer ge honom"
Jag nickade och snuddade sedan lite vid hans öga. Ralf, var en kille som hade saker som han sålde och erbjöd tjänster.

Liam sänkte min hand och flätade långsamt ihop våra fingrar. Alla tankar slungas ut och ersätts av det här. Den här närheten. Ett upphetsat andetag lämnar mig.

Jag tyckte om honom som vän.

Inget mer.

Den fria handen strök han mitt hår med, långsamt och varsamt. Jag blundade som av reflex.

"Men det var inte Ralf som orsakade blåtiran eller hur?" Han såg bort och bet ihop.

"Nej" Jag tittade på våra sammanflätna händer och log lite..Det gjorde mig glad. Innan min blick vandrade upp till hans bekymrade ögon igen.

"Vem var det då?" Det var tyst ett tag..Vi stirrade in i varandra ögon.Det enda som tydligt hördes var vindens sus.

"Ronny"

Vad?

Kapitel 19

🤔

Bonjour mi amigos 😜

Hoppas allt e braa

SRY för stavfel eller annat shit

PUSS PUSS

SEE YOU LATER🐊

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟