WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 20

LIAMS POV:

Jag betraktar hennes ansikte, dragen..
Ena sekunden ser hon djupt förvirrad ut och andra sekunden ser hon ilsken ut.

"Vad menar du med Ronny?" Frågar hon tyst.

Jag visste att jag inte borde ha berättat..Men hennes ögon tvingade mig till att göra det. Du var omöjligt att inte påverkad av de.

"Stella-"
Hon andas skakigt och skakar förtvivlat på huvudet.

"Jag fattar inte att han skulle..Ronny skulle inte..Han gjorde det" mumlade hon tyst för sig själv, jag höll om henne hårt och hon frigjorde sig från kramen.

"Förlåt men jag måste gå" var det enda som lämnade hennes mun innan hon vände ryggen och gick sin väg..

Stella! Kom tillbaka!
.

***

RONNYS POV:
Jag hör hur det plingar på dörren och tillslut går jag upp från Alexandra och klär snabbt på mig kläderna som legat på golvet.

När jag öppnar dörren står en gråtfärdig Stella framför mig.

"Stella-" börjar jag och ska precis krama om henne men hon rycker sig undan.

"Hur kunde du?"
Frågar hon nu och jag förstår inte vad det är hon syftar på.

"Hur kunde du slå Liam?"
Jag tittar avskyvärt bort och himlar med ögonen.

Nu börjar snacket om Liam igen..Snacket som aldrig tog slut.

Hon ser på mig som att hon inte känner igen mig, som att hon verkligen hatar mig just nu.

Men jag gjorde allt för henne.

För att hon skulle vara lycklig.

"Stella han är inte bra för dig"
Börjar jag men blir såklart avbruten av en rasande Stella.

"Är du min mamma nu?! Jag som trodde att min mamma gick bort år 2009 jag hade visst fel" Tårarna forsar ner längs hennes kinder och jag vill krama om henne men hon tillåter mig inte. Hon ser förkrossad ut.

"Sådana som han använder en, sådana som han har inga känslor..Är det så jävla fel att jag försöker hindra dig från att få ditt hjärta brustet?" Utbrast jag och märkte hur hon ryggade tillbaka.

Samtidigt som hon försökte bli lugn igen.

"Det är inte fel av dig att göra det..Det är bara sättet du gör det på..Visst du kan tycka saker Ronny men jag skämdes verkligen när Liam sa att det var du...Jag trodde inte på det..Du borde ha pratat om det med mig, du kan inte bara gå och slå honom"
Förklarade hon och tittade oskyldigt in i mina ögon.

Ingen kunde avstå från att bli påverkad av hennes skönhet.

"Jag ska be Liam om ursäkt" sa jag och den här gången avböjde Stella inte min kram.
Men det skulle jag verkligen inte..Det där var en varning från mitt håll.

"Ska vi ta igen vår missade filmkväll"
Frågade hon och jag kom på att Alexandra fortfarande var i mitt sovrum.

"Ehmm om vi gör det hos dig"
Hon fnittrade och skakade på huvudet.