WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 16

STELLAS POV:

Jag granskade honom noga medan jag berättade allting för honom, men ingen förvånad ryckning eller ens skräck fanns hos honom det var som att allt jag berättade var helt naturligt för honom..Eller visste i alla fall hur det kändes.

"Jag saknar henne"

Det var då jag fick reaktionen jag väntade på att han skulle ge, nu var han som ett frågetecken men inte länge till.

"Min...Min mamma gick bort av cancer"
Yttrade jag tyst och försökte hålla andetagen lugna.

Liam som märkte mitt hastiga frånvarande höll om mig hårdare och lät sin tumme stryka min kind.

Hela vägen ner från min kind kände jag den brännande värmen från hans fingrar.

Som snart fyllde hela kroppen.

Jag visste att det borde vara fel att jag och Liam på något sätt...Att Liam fick mig att känna så här..Vad det nu än var.

Men jag blev lugn av beröringen.
Borde jag bli det? Eller var det helt och hållet fel?

Han borrade in sina ögon i mina och slog inte undan den olikt andra som inte visste hur de skulle reagera när det fick veta att min mamma gått bort i cancer. Det blev obekväma men Liam var raka motsatsen till det.

Han hade inte den obekväma blicken.
Den som talade om hur jobbigt det var att föra ett samtal med någon som förlorat sin mamma i cancer.

"Lev för din mamma, se till att utnyttja ditt liv på det bästa sättet Stella..För hennes skull"
Han hade ett blygt leende och jag beundrades över hur Liam visste exakt vad man skulle säga till någon som genomlidit en hel del.

"På något konstigt sätt Liam..Är jag glad över att du och inte någon annan hittade mig vid bron.." Jag kunde själv höra rodnaden i rösten och undrade om Liam också la märke till den, jag hoppades på att han inte gjorde det.

"Som sagt så måste brorsans prinsessa beskyddas inte sant?" Han använde den där rösten som han visste kunde uppmuntra vem som helst.

"Jag är inte min brors prinsessa"
Svarade jag hätsk tillbaka och det fick Liam att skratta.

Även mitt hjärta att slå fortare. Fortare än vad som borde vara möjligt..

"Som du säger prinsessan"
Jag himlade med ögonen och daskade till Liam. Liam släppte mig och gick upp som om han precis insett vad han höll på med.

Plötsligt kändes det kallt när han inte längre hade sina armar om mig.

"Fryser du Stella?" Frågade han och de isblåa ögonen såg så vackert på mig att jag inte kunde låta bli att le.

"Nej" svarade jag en aning huttrandes och vände bort blicken från den flinande Liam.

Nu är det såhär Liam. Det där flinet vet jag för sjutton inte hur jag ska tolka. Men av någon anledning så sker en reaktion i magen varje gång du gör det.. Det känns bra.. Men samtidigt så vet jag inte hur jag ska tolka det. Och allt är en enda röra så snälla vi vet att du har ett snyggt ansikte men måste du vara så....Irriterande.

STELLAS tankar, kan någon snälla örfila mig så att jag vaknar ur den här drömmen.?

"Här"
Han räckte fram sin jacka och lät mig inte ens protestera utan gick sin väg.

"Jag sa att jag inte fryser, här ta den"
Jag började försöka få av mig jackan som hängde på mina axlar.

Och jag kunde känna doften av Liam på den.
Mint, vatten och allt annat som påminde om Liam.

"Och jag minns inte att jag frågade"
Han drog sin hand genom sitt mörka hår och såg ner på mig. Det mörka håret som jag så gärna ville....Ha mina händer intrasslade i..

Nej.Det ville jag inte..Pfft.

"Dessutom så tror jag inte att du vill att jag kramar om dig hela vägen" Han log och när våra axlar råkade röra vid varandra blev jag allt för generad för att titta upp i hans isblåa ögon.

Faktiskt så ville jag det men det sa jag inte.

Jag villa att han skulle hålla om mig.

"Så jag har tänkt på en sak...Du vill ju så gärna få tillbaka din mobil"

Mm mumlade jag efter och tittade undrande på Liam som iakttog mig med flinade ögon.

"Och jag kom fram till att för att du ska få tillbaka din mobil måste du göra någonting"

Mitt ögonbryn höjdes och jag titta stumt på honom.Vad var det värsta som han skulle vilja ha från mig?

Eller be mig att göra?

"Okej, för att få tillbaka mobilen vill jag att du har på dig ditt rosa nattlinne med katter på framför mig"

Rodnad.Förvåning.Vad ville han nu igen?

Hola mi mejor amigos❤️

Or something🤔

Kmr inte kunna vara sp jätte aktiv och det är därför jag publicerar kapitel efter varandra men lyckas jag ta mig igenom läxorna blir det nog kapitel

TIRED AF

PUSS PUSS

SEE YOU LATER🐊

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟