Kapitel 30

1.8K 44 2
by bookishguurl
by bookishguurl
                                    
                                              STELLAS POV:
"Lucas och jag har gjort slut.."
En tår rann ned från hennes röda kind.
Jag visste inte vad jag skulle göra.Gå fram och trösta henne?
Jag stod kvar.
"Han gjorde slut"
Jag är ett frågetecken. Bara för någon dag sedan pratade Lucas om Hedvig.
Lucas måste haft en anledning,det finns alltid en anledning. Han skulle inte bara..
"Jag gjorde något....Gjorde något hemskt"
Allt känns falskt..Hedvig känns falsk. När tårarna rann längs hennes kinder kände jag ren ilska, hat ingen empati fanns där. 
Det skulle det aldrig finnas när det gällde Lucas, när det gällde min familj. Vi var en familj som trots alla hinder stod på våra ben.
"Vad gjorde du?" Frågar jag lågt, det kändes som att blodet kokade inom mig. Mitt ansikte rött av vreden.
"Jag låg med Kevin.."
"Hur kunde du?" Rösten sprack. Lucas som aldrig trodde på förhållanden. Lucas som bara ville ta hand om mig..Han hade fått sitt hjärta krossat.
"Hur fan kunde du!"
Skriker jag när hon inte svarar.
"Jag..Var full" säger hon halvt ursäktande.
"Jaha, så du vet alltså inte vems kuk du får i dig? Wooow Hedvig. Applåder" Svarade jag kallt och klappade.
"Vi hade tjafsat och jag ville bara hämnas på honom, det är inte mitt fel" säger hon en aning högre. Fan vad jag ville riva hennes ansikte just nu.Lugn Stella.
"Nähe så det är mitt fel att du låg med Kevin?"
Hon tittar bort.Den falske..
Jag gick närmre henne.Såg till att vara så nära som möjligt innan jag med en varnade ton sa,
"Om du någonsin, om du någonsin vågar att såra min bror igen..Kommer jag se till att du får betala för det"
Benen satte igång, jag sprang gick till skogen.
Ja, den skogen.

***
LIAMS POV:
Löpningen idag varade inte så länge, jag körde 4 km fullt ut tills det började regna, det ledde till att jorden blev alldeles geggig. 
Luvan var uppdragen och för att ha sprungit 4 km andades jag i en ganska normal rytm.
En tanke om att jag hade glömt bort någonting slog mig. Vad det var kom jag inte ihåg. kanske var det Adams tur att fixa käk?
Plötsligt springer någon in i mig och vi rullar ned längs den geggiga upphöjningen.
"Se dig för!" Säger jag med en arg ton och inser sedan vem personen egentligen är.
"Liam?" Hon är lika förvånad som mig.
Men i nästa sekund har hon sprungit fram till mig och virat sina armar hårt omkring mig. 
Jag andas ut.
Jag vill se på henne. Men hennes ansikte är hårt tryckt mot mitt bröstkorg.
Regnet smattrar ned.
Det gör hennes tårar med.
Jag vet att mitt ansikte är hårt spänd.Varenda muskel har knutits. Gråt inte.
"Stella-" Hon är iskall, iskall när mina fingrar flätas in i hennes.Iskall när mina händer stryker henne.
"Stella vad har hänt" jag försöker att inte låta arg men jag kan inte, någon hade sårat henne.
"Det är en lång historia" viskar hon vara och greppet om mig lossnar.
Jag drar tillbaka henne planterar en liten puss på hennes hjässa och ser ner på henne.
"Jag vill veta"
De blåa ögonen ser förvirrat på mig, men hon nickar.
"Dessutom är du skyldig mig det efter allt det här" Jag pekar på oss båda täckta av lera och hon skrattar.
"Nu gjorde du något inom mig igen"
Hon tittar generat bort.
Hon rodnar.
Mitt hjärta slår för fort.
Shooo mina broderooos❤️
How yall doing
Sry för stavfel elr nåt
Yalla ajdeee bröder 
SEE YOU LATER
🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟