WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 36

Asså är sjuk kmr typ dööö, har varit det i 4 dagar nu den här febern dödar mig for real
(Från the future nu mår helt ok)

Okej ni ska få läsa kapitlet😂😉😘

LIAMS POV:

"Liam vart har du varit klockan är ett?!"
Utbrister mamma högt när jag kommer in i huset. Hon behövde inte spela framför mig. Vi båda visste att hon egentligen inte brydde sig.

"Det ska du skita i"
Utan att bry mig om hennes närvarande låter jag mina fötter följa sin väg upp för trapporna. Musiken dånade fortfarande i huvudet och jag kände mig vimsig.

"Du, var det kul att få i sig Henrys kuk?"
Ropar jag plötsligt intresserad av samtalsämnet från mitt rum.

Det borde det nog vara om hon smiter ut på jobbresor tre gånger i veckan bara för att få vara i sängen med honom.

När jag hör hennes klampande steg slänger jag mig på sängen.
"Liam, vad är det med dig? Du har förändrats?"
Hennes röst är bedjande men jag tänker inte ge efter.

Nu är det tydligen fel att ställa frågor med. Dammit var känsliga människor var.

"Jag förändrats? Kul att du säger det faktiskt. Nej men Henry lämnade bara oss i 10 år och du sa alltid avskyvärda saker om honom. Så plötsligt helt mirakulöst kommer han tillbaka och du glömmer bort allting.. Juste det här hände för fem år sedan oxå Och vi alla vet hur det slutade..Gör vi inte det?"

Hennes ansikte är spänt, varför förstod hon inte! Varför var hon så himla blind?!

"Har du någonsin tänkt på någon annan än dig själv? Eller tänker du ens på dig själv? Mamma den här mannen hotade dig, har du ingen självrespekt alls? Han lämnade dig!"

Mina ögon vattnas, hur mycket jag än stänger allt inom mig så vet jag att mamma..Jag hade inte sagt det ordet på länge. Det kändes bittert på tungan när ordet lämnade mig.Obekant.

Mamma skulle alltid vara min svaghet, min akilleshäl.

"Man måste ge alla en andra chans"
Hon satte sig bredvid mig men jag vägrade närma mig henne. Ett frustrerat ljud lämnade mig.

"Sant, och du tycker att han bättrade sig när han slog mig? Eller när han lämnade dig igen?"

Jag kunde inte skåda hennes ansikte, jag förstod inte mentaliteten bakom hennes val. Fattade hon vad den här mannen gjorde? Gjorde mot oss?!

"Vet du besvara inte frågan, jag är trött på allt som lämnar din mun. Du och Henry kan leva lyckliga i alla era dagar.. Tills han då tröttnar på dig och hittar en annan knullkompis"

Så stampade jag ut ur huset och åkte till någon jag visste skulle..Skulle ta emot mig.

***

STELLAS POV:

Jag sover inte, jag tänker på honom. Jag önskar att han kunde vara här just nu. Ligga bredvid mig. Jag kände mig trygg hos honom.

Om bara..

"Så jag antar du inte kan tänka på något annat än mig, hmm det är ju förståeligt" Blixt snabbt hoppar jag upp ur sängen och kramar hårt om honom. Drar in hans doft. Låter händer massera hans hår.

"Hur kom du in? Lucas skulle aldrig?" Frågar jag förundrat. Jag kunde väll inte vara så uppslukad av mina tankar att jag inte märkte att han kom?