Kapitel 28

1.9K 52 4
                                    


STELLAS POV:

Jag gick i den fulla korridoren och log för mig själv. Jag visste att jag såg ut som en psykopat som gick och rodnade för sig själv men jag kunde inte direkt stoppa rodnaden..Eller leendet som prydde mina läppar för den delen.

Mina läppar smakade fortfarande Liam..

Jag såg bort mot mitt skåp och såg Ronny stå lutad över det och mitt humör ändrades..

Han svängde med sitt blonda hår och beredde sig för att prata när jag närmade mig honom.

Perfekt.

"Stella lyssna snälla-" Nej verkligen inte....Jag borde vara mer förståelig..Nej

"Ronny lyssna jag är inte arg över att du...Du har känslor för mig..Det är bara det att det är lite svårt för mig att veta hur jag ska vara...
Förlåt?" det kom ut som en fråga.

Han nickade ledsamt och tittade sårat in i mina ögon. Det sved lite inom mig han var trots allt Ronny min bästis...Eller kanske före detta .

"Jag ville bara att du skulle veta att jag försöker komma över mina känslor"
Mumlade han och undvek ögonkontakt.

Så gick han och lämnade mig frustrerad.

Jag fick skuldkänslor..

***

Jag hade precis slutat för dagen och skulle gå till biblioteket för att möta upp Tell, vem är Tell? Jo, en vän som brukar hjälpa mig med läxorna.

När någon drog in mig till ett hörn och innan jag visste ordet om det var hens läppar pressade mot mina.

De läpparna skulle jag aldrig glömma..

Jag kysste tillbaka och lutade mig alldeles anfått mot väggen efter att vi avbrutit kyssen.

"Liam såklart" andades jag ut och rodnade.

"Ingen annan får kyssa dig" Jag fnittrade och kände mig aningen generad. Hans ögon granskade mig från topp till tå, som om han ville försäkra sig om att ingen hade rört mig. Den här killen tar kål på mig.

"Och vem har sagt det?" Han kom närmre. Jag rös över hela kroppen.Bara han fick kyssa mig. Bara han. Den endes läppar jag ville att mina skulle kollidera med.

"För att du är min Stella"
Jag skrattade och lösgjorde mig från hans grepp runt midjan.

"Kan diskuteras" han flinade efter att jag yttrat de orden och slickade sig snabbt om läpparna. Jag kanske såg självsäker ut men inom mig... Låt oss inte gå in på det.

"Du är så min" Svarade han igen, jag vill bara vara din är vad jag inte säger.

"Nu måste jag dra"
Han suckade och kysste mig en sista gång, han drog inte ifrån utan lät sina mjuka läppar stryka mina läppar samtidigt som jag hade mina händer i hans hår.

"Inte förrän du erkänt att du är min"
Han lutade sig löst fram och lekte med några slingor från mitt hår. Jag fnittrade och flätade ihop våra fingrar..

Jag stod där och betraktade våra fingrar..
Är vi ihop nu? Jag hoppas att vi är det.

"Men Tell väntar" svarade jag glatt han skakade på huvudet.

"Ursäkten godtas ej och dessutom vem är-"

Han hann inte avsluta sin mening för mina läppar var pressade mot hans. Jag visste att han skulle tappa kontrollen för nu såg han förvånad och chockad ut.

Jag slickade mig om läpparna och nickade en sista gång.

"Du smakar gott, lite som choklad"

Sen sprang jag till biblioteket. Mitt hjärta slog hastigt av glädje.

KORT I KNOOOOWW

🍒

Inte bästa kapitlet vet det oxå men jag vill ändå skriva ett iaf jah i nt hinner posta ett nytt..Plugg son alltid

SRY FLR STAVFEL

MIN MATTE LÄRARE ÄLSKAAAR MIG🍗

PUSS PUSS

SEE YOU LATER

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟

WITH HIM, I fell in love with himWhere stories live. Discover now