WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 47

STELLAS POV:

"Säker på att du inte ska byta om?"
Hedvig nickar.

Hon hatade idrottslektionerna, som hon sa det: varför ska jag springa runt och svettas som en jävla åsna när jag lika gärna kan slå mig ned och betrakta de fina skulpturerna..

Och med det menade hon the boys.

"Aja du gör som du vill" Jag satte på mig mina Nike shorts och en t-shirt och gick sedan ut ur omklädningsrummet.

Jag gillade idrott.
Jag gillade att motionera..Ibland inte alltid..

Idag var en sådan dag där vi skulle ha idrott allihop tillsammans...Alltså alla klasser tillsammans.

Liam skulle vara med.

Vi skulle sammanlagt ha fyra lektioner idrott tillsammans..

Kuligt.

Felicia skulle vara med...
Jag skjuter bort den svidande känslan inom mig. Han hade förlorat mig. Han hade gjort det tydligt att han inte ville ha något med mig att göra.

Jag klarar mig utan honom.

Efter att ha klivit in i hallen känner jag ganska snabbt att jag blir iakttagen. Jag ler stort, jag skulle visa honom.

Alla elever samlas i mitten, jag så långt bort från Liam som möjligt. Delvis för att...Ibland klarar jag helt enkelt inte av hans närvaro det får mig att tänka på hur mycket han sårade mig men samtidigt vill jag alltid vara nära honom. Patetisk? Tror du inte jag vet det?

"Så idag,för att börja enkelt med er ungdomar..Ska vi köra en fotbollsmatch mellan de olika grupperna. Liam och Eric sluta fjanta er!"

De tystnade när Dick (idrottsläraren) gav de båda en ursinnig blick. Mellan någon av Dicks genomgång  fick Liam och jag ögonkontakt.

Hans blick var fortfarande en trygghet, men hans såg på mig med en djup förvirring. Det mörka håret hängde framför honom och jag fick en sådan stor lust att bara fläta mina fingrar i det. Det ryckte lite i hans mungipor.

Tro inte vad han vill att du ska tro.Det här betydde ingenting för honom.
Du betyder ingenting för honom.

Jag såg kallt på honom.Jag log inte.

Jag var den som såg bort först.
Jag var stolt.

Han skulle inte vinna.

Inte idag och inte imorgon.

***

"Ser ut som att vi hamnar i samma lag, vad ska man säga ödet?"
Rasmus flinar brett och om det inte varit för Liams mordiska blick skulle han ha stått där och stirrat på mig rätt länge.

Liam hamnade i det andra laget.

Ödet?

Maybe.

"Stella och jag är anfallare" hävdade Rasmus fram högt och tydligt, & det som förvånade mig var att alla instämde..Och mumladen om att jag var bäst i klassen på fotbollen spred sig.

Snart nådde dessa mumlanden Dicks öra.
Han kollade på mig med ett belåtet leende.

"Okej ändrade planer, ni ska köra en mot en..Jag delar in er"