WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 57

STELLAS POV:

Jag kliver in i min balklänning.Den är midnattsblå och är av silken, mamma älskade blått..

Håret har jag lockat en aning och nu står jag osäkert framför spegeln..Nate, min kavaljer har en vit kostym, den passade honom..

Jag hade aldrig trott att det var såhär allting skulle sluta men livet är fullt av överraskningar..I guess.

***

Min tid med Liam lärde mig en massa..Och jag har fortfarande saker att lära mig. Jag är inte perfekt, jag begår misstag precis som en annan människa..

Kanske gjorde jag fel den kvällen under dansen. Kanske var det mitt mest eftertänkta beslut.

Flashback till några dagar efter slagsmålet..Skolmiddagen med dans alltså:

"Liam jag orkar inte mer, låt mig vara"
Viskade jag tyst till honom.

Vi var farligt nära varandra .Hans hjärtas rytm gjorde mig lugn på något sätt.

Nej.Nej det gjorde den inte.

Jag försökte lösa göra mig från hans grepp men det gick inte hans armar hade mig i ett järngrepp.

Mina ögon mötte hans isblåa,sorgen..Den fanns där. Likt ett sprucket glas,brustet hjärta iakttog  de  mig.

Kärlek..

Kärlek behövs inte..Kärlek är farligt.
En farlig lek helt enkelt.

Men ändå så trodde vi att det var det mest fantastiska i världen.

Det var det inte.
Det var en lögn.

Alltihop.

"Det är slut..Liam det är slut mellan så sluta försöka få tillbaka mig..Jag har Nate.!"
Utbrast jag och fick en hel del skumma blickar.Men jag sket i det.

Tårarna sved i ögonen och jag fick ont i huvudet,sluta bara. Sluta!

Allt för många sömnlösa nätter och alltför många tårar hade runnit för honom.

Liam fortsatte att dansa i takt med musiken,men hans ansiktsuttryck visade tydligt hur förkrossad han blivit.

Som örfilar kom orden och det var jag fullt medveten om.Jag ville såra honom.

Jag kanske skulle må bättre då..

Nej det skulle du inte Stella!

...

Han drog mig närmre honom och hans läppar var bara några centimeter i från mina.De läpparna hade kolliderat med mina,de läpparna hade jag alltid älskat.

Tungt andades han mot mitt ansikte jag hade saknat honom. Varenda del av honom.

Nej det hade jag inte..

...

Gråt inte Stella.Kyss honom inte..Låt inte honom vinna det här..

Men jag älskar honom.

Nej.Nej det gör jag inte.

Men det gör du ju..

Hans käkar spändes,han visste inte hur attraktiv han var..

Blicken var fastklistrad på mig,jag kände mig så himla försvarslös framför honom.

Lika försvarslös som dagen jag först mött honom i bussen och han hade kommit på mig stirrandes på honom. Det kändes så himla länge sedan.

Hans mörka hår hängde löst och jag kunde urskilja de mörka påsarna under ögonen.
Han ljuger.

Han visste vad jag kände för honom.Det visste jag också men jag tänkte inte ge upp.Inte den här gången.

Jag har inga känslor för honom.

Jo det har jag.

...

"Var försöker du göra? Vill du verkligen att jag ska...Du och Nate är ingenting! Du har inga känslor för honom! Du kan inte ha några! Vill du verkligen ha det såhär?"

Frågade han förkrossat.Det gjorde ont inom mig men han var tvungen att förstå..Jag hade valt ett liv utan honom..

Och så skulle det fortsätta att vara.

"Det är-" började jag med en skakig röst men blev såklart avbruten av en förbannad Liam.

"Det är slut va?!
Se mig i ögonen och säg det,säg att vi har gjort slut.Titta mig i ögonen Stella! & säg att du inte har några känslor kvar för mig!"

Det kan jag inte..

Jag lösgjorde mig från hans grepp och sprang in till tjej-toan där  jag sedan grät hejdlöst.

Slut på Flashback 

Den tiden hade varit ett rent helvete.

***

Nu ler jag upp mot Nate och han ler tillbaka..

Liam var ett avslutat kapitel..

Nu blickar jag framåt..
Hjärtat skulle inte styra mig.
Men den saken var jag inte helt säker på.

Vi kliver in i den stora salen. Här kommer jag.

Snart slut🙌🏼