WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 42

LIAMS POV:

Efter att jag klivit in i huset märker jag att någonting inte stämmer, det vara bara en märklig känsla som slog mig när jag klev in.

Men snart hör jag två grälande människor.
Ser två bekanta människor.

Henry och Mary..
Fadersgestalt och mamma.

"Vad menar du? Du sa att du ville flytta ihop. Nu ska du bra flytta till Tyskland?!" Skriker mamma och ser förkrossad ut.

"Mary, sluta överreagera du visste hela tiden att jag inte skulle kunna göra det. Jag har ju faktiskt egna barn"

Han kunde inte ens erkänna att jag och Adam var hans barn. Bra, för att jag klassificerar mig själv ändå inte som en HAMILTON.

Det skulle jag aldrig göra.

Jag ser hur blicken i Henrys ögon ändras.
Han tittade på mig, han var road över min ankomst.

"Nämen ser man på min son har ju kommit"
Orden känns som frätande syra, han ville reta upp mig så att jag skulle hoppa på honom och sedan skulle han dra och aldrig komma tillbaka. Tills han då tyckte att livet var tråkigt och kontaktade mamma igen.

Det var alltid så. Och mamma var dum nog att alltid falla för samma akt.

"Du"
Så pekade jag på Henry.

"Kan dra åt helvete"

Risken på att jag skulle tappa kontrollen var stor, jävligt stor. Men våld skulle inte lösa det här.

"Nämen Mary har du inte uppfostrat din son, kom hit Liam så ska jag berätta en sak för dig"
Han satte sig på huk och började klappa, som om jag var någon jävla hund.

Lugna dig.

"Din nya flickvän kommer också att inse vilken värdelös skitunge du är" Han skrattade och jag kände hur knogarna spändes när han nämnde Stella.

Hur visste han?

"Du förstår Liam, du var inget som jag ville ha. Du bara kom som ett misstag ett som det inte gick att förbättra..Jag tänkte adoption men Mary hon födde dig ändå.I hemlighet.
Adam, jag visste att han skulle komma så därför stack jag." Han skrattar kallt.

Mamma är tyst, om det förvånade mig? Inte det minsta hon vågade aldrig stå upp för någon av oss.

"Du verkar visst inte begripa det faktum att jag inte vill se dig här, om tre minuter ska du ha dragit ut.."
Min ton var varnande och jag märkte hur hans självsäkra hållning sjönk ihop en aning. Men den roade blicken behöll han, inte länge till tänkte jag.

"Om jag inte gör det?"
Han ville så inte köra den här leken.

"Tycker du om att sitta bakom galler Henry?"

STELLAS POV:

Uttråkad sitter jag framför tv-skärmen i vardagsrummet. Jag var ensam och hade aldrig känt mig så rastlös som nu. Skruvandes i soffan försöker jag hitta den rätta positionen men jag misslyckas och nu lämnar en djup suck mig.

Mobilen plingar till ännu ett sms från Hedvig.

I detta stod det att hon verkligen behövde träffa mig. Men i helhet stod det samma sak i alla hennes sms.