WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 35

Feelz🎧💞

STELLAS POV:

Hans händer rör sig smidigt upp över min överkropp och snart är tröjan uppdragen.

Hans beröring, den kittlande känslan av honom den obeskrivliga känslan, den drog mig till vansinne. Jag älskade det.

"Stella jag älskar dig" morrar han och ska precis kyssa mig igen när någon knackar på min dörr. Jag visste att pappa eller Lucas framförallt skulle förvånas om de hittade mig i sängen med Liam och jag visste även vilka konsekvenser det fanns i det.

Snabbt som ögat drar jag på mig tröjan och fnissar när jag ser hur Liam försöker gömma sig i min garderob, samtidigt som han letar efter sin t-shirt.

Jag står där ett tag stirrandes på hans kropp när jag kommer på mig själv.

"Jag är jättetrött håll det kort snälla"
Jag gäspar men mina ögon spärras sedan upp i nästa sekund när jag inser vem det är som står vid dörrtröskeln.

"Omg Tyler?!"
Utbrister jag och hoppar på honom, han skrattar och omfamnar mig i en bamsekram.
"Vad gör du här? Jag menar var du inte i NEW York?!" Jag drar ifrån kramen och granskar honom. Hans ljusa hår har växt, hans bruna ögon har blivit mörkare och han har lite skägg. Men inte det vanliga gubbskägget.

Jag ler stort.

"Jag sa ju det Lucas, alla blir glada när jag är närvarande" Säger han och rufsar till mitt hår.
Jag kan inte låta bli att skratta över den ytterst förvånande återföreningen.

"Fuck you" muttrar Lucas tillbaka från sitt rum.

Han ska just stiga in i mitt rum när jag kommer på att Liam fortfarande är kvar.

"Ehmm vi går ner till köket, gå före du jag ska bara..." Jag puttar ut honom och stöter på en väldigt sur Liam. Såklart han är sur.
Såklart är jag en idiot.

"Så vem är han?" Han sätter sig på sängen och sträcker på sig. Han låter oberörd men jag visste bättre.  Jag kan inte slita ögonen från honom. Kan inte när han jämrar sig och hans perfekta muskler sträcks, kan inte när jag saknar hans hud mot min.

"En gammal vän" säger jag och försöker låta lika självsäker som honom men min röst låter alldeles för pipig för att någon överhuvudtaget ska övertygas.

Jag finner mig i nästa sekund bredvid Liam, jag vara bara tvungen att gå till honom.

"Du borde nog gå." Viskar jag skamset jag vill inte att han ska gå.Det är det jag vill minst av allt. Men hur skulle jag annars ha sagt det?

Reaktionen från honom förvånar mig, de isblåa ögon spelar ingen sorg. Ingen sorg som man just nu avläser från mitt ansikte.

"Antar att Tyler inte är en snubbe jag borde oroa mig för"

Jag nickar och iakttar honom när han drar på sig sin t-shirt igen.

"Liam jag visste inte att han skulle komma, jag vill inte att du ska gå men Tyler är min kusin vi ses kanske en gång om året och det är viktigt..."
Han andas ut i lättnad och hans läppar har återigen format ett flin.

"Jag visste att du inte skulle tycka om den blonda typen" Han kysser mig och lämnar mig alldeles ensam med ett helt zoo i magen.

För klyschigt eller?

Äh, deal with it

Kort I know but why not?

Imorgon Söndag ska jag göra något av mitt liv jag ska gå ut!

Applause

Tired af

SRY FLR STAVFEL ELLR NÅT

Nattis💚

PUSS PUSS

SEE YOU LATER

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟