WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 13

LIAMS POV:

"Eh vah?"
Jag kunde inte låta bli att le när hennes blåa ögon såg fundersamt på mig,
om hon bara visste vad jag menade.

"Är din säng stor?"
Frågade jag igen och flinade stort.

Jag kunde urskilja den röda tonen som nu spreds på hennes kinder.

Hon var söt. Jag ville typ kyssa henne just nu...

Nej, det ville jag inte.Det skulle jag aldrig vilja.

"Varför undrar du det?"

Jag skrattade hest och bromsade framför hennes hus.

"För att jag ska sova med dig" Var det enda jag sa innan jag gick klev ut ur bilen.

"Men vadå du ska sova med mig?"
Hon sprang ikapp mig och ställde sig framför mig.

Kylan hade gjort hennes kinder en aning röda frös hon.

"Fryser du? - jag bryr mig inte eh Lucas sa att jag skulle vakta dig för att din pappa jobbade sent och han skulle inte komma hem ikväll" Hennes ansikte såg ut som ett frågetecken,hur kunde någon ens titta på henne utan att le för sig själv.

"Nej jag fryser inte men tack för att du frågade"
Flanerandes gick hon mot dörren och jag kunde urskilja flinet på hennes röda läppar.

"Jag bryr mig inte om dig Stella"
Sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.

Jag brydde mig väl inte eller?

Kyla.Is.Snö?!

Hade jag fått en...Snöboll i mitt ansikte.

Vid dörren stod Stella och skrattade åt mig.

"Du kommer så att få-"

"Liam nej snälla!"

Game on good girl.

---

STELLAS POV:

"Okej jag fryser ända ner till tårna tack så mycket" Liam skrattade hest och tog ett sipp från sin varm choklad.

Jag kunde ha så kul med honom.

Det kanske var lite som i en klyschig serie..Ett snöbollskrig som urartad sig och nu varm choklad med en eldstad.

Jag drog filten hårdare om mig och satte mig bredvid Liam.

"Vi kör en lek"
Sa jag och han nickade.

"A jag kan bara snuskiga så...Jag tror inte du vill att jag ska komma på några ELR?"
Jag skrattade och kände den där varma känslan inombords igen.

"Jag har aldri-"
Började jag men blev såklart avbruten av Liam.

"Det är bara att fråga om du undrar något dessutom så behöver man fler personer"
Han flinade och slickade sina läppar.

Varför är han så himla...Irriterande..

"Okej vi kör sant eller falskt, du börjar"
Han såg underligt på mig och drog en hand i genom det mörka håret.

"Du är kär i Nate"

Vad..

Magen knöt sig i en dubbel knut.

"Sant eller falskt?"

Halsen kändes torr. Jag fick inte ut några ord.
Det kändes konstigt att plötsligt inte våga säga något.

Jag hade alltid varit kär i Nate men..

"Varför undrar du det?"
Frågade jag istället fortfarande förvånad över det han just sagt.

Tystnad.

Evig tystnad.

"Eh jag måste hem nu"
Han snubblade på orden och gick mot utgången. Varför?

"Liam vänta, du får inte gå"
De isblåa ögonen hade ett ljus i sig som ett hopp. Att hoppas hade aldrig varit fel.Hoppet fanns alltid där.

"Du kan inte berätta något till Nate lova-"

Dörren smälldes igen.

Fan också!

SEE YOU LATER🐊

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟