Kapitel 18

2K 39 0
by bookishguurl
by bookishguurl
                                    
                                              STELLAS POV:
01:10
Liam🥰:
Sover du?
JAG:
Nej,jag kan inte sova
01:11
Liam🥰:
Tänker du på mig?😏
Jag log för mig själv och kände hur kinderna hettades upp, om jag tänkte på honom. Jag hade inga känslor..Det fick jag inte ha..
Suckandes svarade jag på meddelandet, han var så gullig ibland..Och jag var förvirrad.
Jag:
Jag måste gå nu..
Liam🥰:
Godnatt, sötis
Hjärtats slag blev hastigare, det kändes som att mitt hjärta skulle hoppa ut ur bröstkorgen..Det här var inte bra..Men ändå glädjes jag av tanken att han skrev det till mig...
Det gjorde mig upprymd..
Men jag skulle inte låta någonting hända mellan oss..
Absolut ingenting..Liam var inte bra.Inte bra för mig.
***
Drömmar visste verkligen hur man fick en på gott humör...Sötis...
"Godmorgon gumman"
Kisandes ser jag upp mot pappas glada ansikte, han hade dragit upp persiennerna och satt nu vid min säng.
"Godmorgon" stönade jag och sträckte på mig.
"Sovit gott?" frågade han och tittade läskigt glatt på mig. Okej något var fel.
"Pappa har jag glömt någonting? Asså är det meningen att vi ska fira någonting eller något ?" Hade jag missat något? För jag förstod verkligen inte varför pappa var så upprymd. Missförstå mig inte, jag glädjes av synen men det var sällan han var så här glad.
Pappa bröt ut i ett skratt och gick ut ur mitt rum.
"Du är härlig du Stella"
Okej..Nu log jag också.
"Har du sett Lucas förresten?"
Lucas hade inte varit hemma på 2 dagar..Jag var tvungen att ta reda på vart han hållit hus. Och någonting sa mig att Hedvig visste det.
Det var bara när Lucas ville rensa tankarna som han inte kom hem. Annars bevakade han oss alla.
"Nej men jag frågar någon av hans vänner om jag ser de"
Informerade jag pappa och gick livlöst fram till garderoben.
En vit stickad tröja tillsammmans med utsvängda jeans fick det bli.
Enkelt & varmt.
***
"Shoo sötis"
Jag visste redan vem det var..Det fanns bara en person som kallade mig för sötis..
Och det var Liam.
Han lutade sig över mitt skåp och tittade flörtade på mig.
En rodnad spred sig.
"Nej inte du" suckade jag överdrivet och försökte tona ner rodnaden men hur det gick? Inte bra.
"Jag vet att du skriker av lycka inom dig" jag skrattade och tittade självsäkert upp på honom. Kanske men det skulle jag aldrig erkänna för dig.
"Du önskar att jag gjorde det"
Svarade jag och svängde på höfterna innan jag gick ifrån honom.
"Leker svår min favorit" Han spände sina skarpa käkar och de blåa ögonen gnistrade till, som en flammade eld.
"Är jag ett objekt eller något-"
Och så brast vi båda ut i ett högljutt skratt,när vi båda mindes första dagen som vi träffades  i bussen.
"Stella!" Ropade Ronny som inte alls såg glad ut och jag sprang bort  till honom.
"Ses" ropade jag till Liam.
***
LIAMS POV:
"Liam" min blick vändes till den manliga rösten som hade kallat på mig.
Jag fick en knytnäve i ansiktet , det kom som en chock.
Jag tittade förbryllat upp på personen som nyss slagit till mig. Det dunkade i ansiktet av det plötsliga slaget och jag var beredd på att slå tillbaka innan jag såg vem det var.
"Håll dig borta från Stella"

Shooo katt😜
Så himla trööööttt
CHOKLAAAD🍫
PUSS PUSS
SEE YOU LATER🐊
🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟