WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 11

STELLAS POV:

Jag försökte undvika Liam hela dagen..

Jag bytte till och med riktning för att han satt där borta med killarna, vilket orsakade att jag kom försent till Svenskan..Som jag typiskt nog hade tillsammans med honom, och satt bredvid honom.

Det var någonting som sved inom mig när jag tittade på honom.. Typ som att jag påmindes om någonting som sårat mig.. Som om jag blivit ledsen över någonting..

Blev ledsen över att ha sett...

Idag hade jag på mig ett par tajta högmidjade jeans med en olivfärgad crop-top och sist men inte minst min bomberjacka, och så hade jag sminkar mig lite mer än vanligt, lite mer fixad var jag kanske. Men alla hade väl sina dagar där de ville vara mer fixade än andra eller är det bara jag?

Jag hade en stor önskan att Ylva inte skulle öppna dörren och att hon skulle låta mig fö gå hem men snälla när har mina önskningar gått i uppfyllelse?

Dramatiskt. Jag vet.

Precis som jag anat öppnade hon dörren med ett strängt uttryck och gav mig 15 minuters frånvaro.

Himlandes med ögonen begav jag mig mot min plats.

Han pratade inte med mig. Jag brydde mig inte..Inte ett dugg. Kanske..Lite. Men inte alls mycket.

Jag rent utsagt slängde mig på bänken och suckade.

"Och varför är du 15 minuter sen?!"
Ylva hade aldrig gillat mig, kanske var det för att hon i hemlighet crushade på min pappa men borde hon inte vara snällare då?
eller kanske var det för att jag var den enda eleven i klassen som tjafsat med hennes dotter Felicia. Det andra alternativet låter mer trovärdigt.

"Hon var för upptagen med att springa ifrån mig" Mumlade Liam,hade han lagt märke till det?

"Stella!"
Höjde hon sin röst och såg allvarligt på mig.

"Jag råkade ta fel böcker" skyllde jag det på och hon nickade, fast jag innerst inne visste att hon inte trodde på min lögn för fem öre.

"Ta inte fel nästa gång,
Du kanske inte får en andra chans..."
Mumlade han igen och började anteckna en del saker. I hörnet på sidan stod det..

Hon.

Han menade Felicia Vikström.

Aj.

"Försöker du påstå något? Du kan åtminstone sluta prata mellan rader. Jag är sämst på sånt"

Äntligen lyfte han sitt huvud från böckerna och gav mig uppmärksamheten som jag ville få från honom.

Nej jag sket i det.

Men lite glad blev jag....

De isblåa ögonen betraktade mig på ett tänkande sätt. Som om de försökte begripa någonting.

Hans ögon kanske tittade rakt in i min själ men han, han var helt försjunken i sina tankar.

Jag ville veta. Veta så mycket att det skulle kännas som en lättnad om han berättade.

"Strunt i det" sa han bara och vände bort blicken.. Jag vet inte vad som hände, jag hade bara gripit tag om hans hand och såg nu förvirrat på honom.

Stötar for igenom min kropp och jag kände den Värmande känslan inom mig igen när vi nuddade varandra.

Jag krävde ett svar från honom,
Vad försökte han göra, jag förstod inte? Och var därför tvungen att veta. Hans ögon tittade på våra händer med en intensiv blick.

"Jag vill veta" svalde jag pallade inte mer.

En sekund log ögonen upp mot mig och i nästa mörknade de igen som om jag hade inbillat mig allting.

"Du kommer förstå exakt vad jag menar...När det..När du inser att du valde fel"

Valde fel på vadå?

Knappast böcker?!

Jag hatade att inte veta!

Av någon anledning släppte jag hans hand och vände mig om igen.

Det kändes tomt..

LIAMS POV:

...

Jag vet inte vad jag gör.

Men Stella påverkar mig. Påverkar mig på ett sätt där jag agerar tanklöst.

🥰🥰

Men aa glöm inte stt ta på er varma kläder nu för vad har man sagt det finns inget dåligt väder det finns bara dåliga kläder
😂😂

SRY för stavfel eller annat shit

Nu blir det en serieeeee😉🍿

Wohoooo

PUSS PUSS🍱

SEE YOU LATER🐊

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟