WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 54

LIAMS POV:

Jag ringer henne.

Ringer och ringer.

Hon svarar aldrig.

Går hem till henne.

Hon öppnar aldrig.

Ser på henne.

Hon tittar aldrig.

Varför?

Jag slänger igen skåpet med en sån otrolig kraft att det får Nate att rycka till.
Lutandes mot skåpet andas jag, blundar försöker....
Hennes änglalika leende. Hennes tindrande ögon. De hittar alltid vägen tillbaka.

Stella.

Jag älskar dig. Nu biter jag ihop.

Jag kan inte leva utan dig.

Jag kör in knytnäven i skåpet och fortsätter tills en lärare får syn på mig.
Tea vår andra svenska lärare.

"Liam!" Utbrister hon från andra sidan korridoren.
"Sluta upp med det där beteendet!"
Hon fixar till sina glasögon som halkat ned en aning för mycket på näsryggen och ser ursinnigt på mig.

"Sluta knulla Måns"
Vår so-lärare...

Hennes ansikte blir genast tomatrött och snart har hon lämnat mig.

Nate,som hela tiden stått tyst ser nu upp på mig.
"Bara för att du går igenom en hjärt-sorg betyder det inte att du ska vara en skitstövel mot alla..Vi andra har faktiskt också känslor"
Han knogar är knutna och jag känner hur irriterad jag blir över att han....

"Kom igen hon lämnade dig..Gå vidare"
Han himlar med ögonen och försöker på sig ett skämt. Jag biter ihop men den här gången av vrede.

"Käften" morrar jag.

"Du snackar inte om sånt som inte angår dig fattar du det." Min röst var farligt låg.

"Men kom igen..Ärligt brorsan Stella ser ut att ha gått vidare kan du inte bara jag vet inte se framåt...Tjejen kanske till och med har fixat någon.Vem vet" så puttar han mig och det är där jag förlorar allting, jag hoppar på honom.

"Hörde du inte vad jag sa!"

Jag puttar honom mot skåpet, och tar upp ett varnande finger.

"Snacka inte" och när Nate puttar tillbaka förlorar jag det.

STELLAS POV:

Jag sitter i korridoren med Ronny..
Han får mig att skratta då och då men mina tankar vandrar fortfarande kring Liam.
Hans alla försök till att nå mig.
Var det skådespel?

Hedvig springer alldeles anfått fram till oss.

"Bråk..Slagsmål..Liam"
Där slutar jag lyssna och springer i fullfart mot skåpen.

***

Jag tog inte hans parti..Jag ångrar det inte..Men blicken han gav mig..Det var som att han inte kände igen mig. Som om.

Jag väntade utanför skolsystern. Han kommer ut lyser upp när han ser mig sittandes på soffan, han kommer att krossas men jag måste..

Jag vandrar över till Nate och omfamnar honom..Nate märker inte ens hur ont det gör inom mig.
Han ler bara.

När jag ser mig om har Liam försvunnit,

tyst och ljudlöst.