WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 33

HEDVIGS POV:

"Jag vill inte att du ska hänga med henne" muttrade jag och kände hur till illa mods jag blev. Jag ville inte att han skulle vara med Sara. Eller någon annan för den delen.

"Jag frågade aldrig vad du tyckte"
Han var så kall. Så himla kall.

"Du kommer ändå lämna henne efter att du har legat med henne" Svarade jag kaxigt tillbaka och la armarna i kors.

Lucas kom närmre och stod alldeles framför mig..

Jag saknade honom. Jag ville bara krama honom.

"Nej Hedvig sånt gör bara du"
Han flinar verkligen flinar när jag står här tårögd. Brydde han sig inte?

"Förlåt" viskar jag.

"Jag menar vad vill du att jag ska göra?"
Frågar jag hopplöst och drar handen igenom mitt hår.

"Jag saknar dig Lucas"
Han skrattar.Skrattar det känslolösa skrattet. Tomma skrattet.

"Lyssna riktigt noga nu Hedvig"
Hans blick mörknade och jag skrämdes.Han skulle aldrig.

"Du var otrogen. Du var otrogen när du sa att du älskade mig. Jag kan förlåta dig men jag kan inte glömma bort det och jag kan inte vara med någon som jag inte litar på"

STELLAS POV:

"Tja, snygging"
Han blinkar med ena ögat och jag känner hur det jag tappar andan. Jag håller mig nästan för att springa fram och kyssa honom. Jag vill vara tålmodig.

Men hans blick den släpper inte mig den följer mig enda till min plats i matsalen och när jag väl slagit ned mig så vandrar han över till mig. Äntligen tänker jag. Äntligen.

Med den där självsäkra hållningen, dödande blicken sätter han sig bredvid mig och ler ett leende som når ögonen.
"Dig har man inte sätt på ett bra tag"

Jag vet att fokuset hos alla elever i matsalen ligger på oss just nu. Efter den där lilla vandringen Liam gjorde står vi i centrum i allas tankar och odiskreta visningar.

Som tur varar det inte så länge innan alla återgått till sitt.

"Jag har saknat dig" gnäller jag och kramar honom. Jag känner hur han skrattar och omsluts sedan av den där elektriciteten när hans läppar finner mina. Jepp, jag hade saknat honom.

Vi sitter ett tag stirrandes i varandras ögon. Det är inte någon stel tystnad mer som ett lugn, att vi får vara tillsammans i några minuter.

Jag tänkte berätta för honom.

"Jag ska prata med Ronny idag"
Säger jag sedan och min blick blir avlägsen. Jag saknade honom. Jag saknade att jag kunde sitta uppe till tolv och prata om allt med honom. Han var en vän som jag haft sedan lågstadiet.

Liam stelnar till, hans ansikte blir spänt. Han vet att Ronny har känslor för mig.Han har alltid vetat det. Mina fingrar vandrar till hans käkben och jag tvingar honom att se när på mig.

"Det kommer gå bra"

Så andas han ut och kysser mig..
Jag kommer aldrig att vänja mig.
Aldrig någonsin.

"Vi gör något efter det" Hans isblåa ögon ser så intensivt på mig att jag glömmer att andas.
Jag nickar och när han gått inser jag hur jag verkligen slutat andats.

Liam.

Hei, jag elsker deg
Norska on point

Inte alls kul men aja läste klart en bok snacka om att jag ör social under mitt lov men första dagarna handlar alltid om att chilla softish och sånt sen kan man göra något av sitt besynnerliga liv
😂😝

SER YOU LATER

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟