WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 44

STELLAS POV:

Jag mår toppen. Verkligen toppen. Lika energi fylld som..Solen. Yääy. Wohoo. En ny dag. Nya förväntningar. Nya...

Jag suckar och slänger mig på sängen. Wow ett ansträngt leende och en fräsch outfit var verkligen ett övertygande sätt att förmedla att jag mådde toppen. Toppen med eller utan honom.

Jag föredrog med..

***

Det som hände under gårdagen var bara pågrund av att Liam sett mig och Fabian tillsammans. Det måste vara det.. Eller det var den enda förklaringen till hans konstiga beteende. Han överreagerade och nu i efterhand ångrar jag att jag inte drämde till honom.

Jag ser honom kliva ut ur sin bil och rusar energiskt mot honom. Försöker skjuta bort tanken av att han på något sätt försöker undvika mig..Nästan bli av med mig? Var det fallet? Det vägrade jag tro på..

"Liam fick du mina sms?" Frågar jag och hoppas att det finns en bra ursäkt. För inom mig hade jag en underlig känsla. Den fick mig att tvivla på honom. Jag litade på honom.

Hans ögon så kalla, att de känns som frusna fingrar strykande min hud. Jag ryser.
Inte av välbehag.

Vart hade mjukheten & varmheten försvunnit?

"Aa alla trettio stycken"
Han vände sig om och gick mot skolan.
Hela vägen upp till ingången var min blick fäst på honom, tills att han hälsat på alla sina vänner...Och gett Felicia ett leende. Det var då jag såg bort.

Det fanns en anledning.
Det fanns det alltid.

***

Okej en lektion till sen är dagen över. Du kan göra det här.

Tyvärr hade jag fysik sista lektionen.Där skulle läraren snacka i en hel timme. Som han alltid gjorde. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag klarade av den..

"Hej hur är det?" Jag vänder mig om och ser Matt stå lutad över mitt skåp. Frustrerat drar jag en hand i genom mitt hår.
Hur det är? Okej...Hur skulle du tolka det om jag sa att det kändes som om andningen försvårats. Som om jag på något sätt var  tyngre. Som om blodet frusit till is.

Som om allt plötsligt blivit en nyans mörkare..

Såklart säger jag inte det...Istället placeras ett falskt leende på läpparna.

"Toppen"
Jag är så patetisk...Så jävla patetisk. För toppen, det mådde jag verkligen inte.

"Du Stella om det är något? Du vet att jag finns här...Även efter det som din pojkvän gjorde"

Pojkvän...

"A förlåt för det"
Han ler och leendet gör mig lite varmare inombords. Det fanns ändå någon människa som inte undvek en.En som faktiskt tog sin tid för att fråga hur du kände dig. En som brydde sig.

Det ringer ut och eleverna strömmar ut från sina klassrum. Men mina ögon letar bara efter en person, en kille vid namn Liam..Låter det bekant? Han och jag hade en hel del att prata om. Det skulle vi göra nu.

När jag ser honom vid korridorens mitt för jag mina steg dit bort. Han var inte ensam..Det fanns en massa hejarklacks- tjejer runt omkring honom..Jag tänkte gå. Jag var stark.
Ville han göra slut? Fine.
Hjärtat skulle krossas visst. jag skulle komma över det...Även om det tog sin tid.

Men att undvika mig en hel dag och sedan hänga med en hel del andra brudar, glöm det gubben.

"Hej Liam"
Jag flinar och lyckas visa ett blankt ansikte..
Han skulle aldrig se i genom masken.

Precis som imorse är hans ögon kalla och okänsliga.

Jag sväljer, tvingar mig själv att stå kvar även om hans blick är allt annat än inbjudande.

För några dagar sedan kunde han inte vara utan mig.. Nu..Nu ville han inte ens ha mig i närheten av honom..

Okej.Det här är bara distraherande tankar Fokusera!

"Kan vi prata lite?"
Frågar jag och när en av tjejerna börjar protestera sänder jag henne en mördarblick.

"Håll det kort" muttrar han vasst och ber tjejerna att lämna honom. Sorry för att din flickvän ville prata med dig!

Ta det inte personligt..

Han mår dåligt. Glöm inte bort det.

Jag märker hur hans blick glider längs mig men aldrig tittar han upp. Aldrig möter han mina ögon.

"Liam..Har det hänt något? Du behöver inte göra så här..Vi borde kunna prata om det här. Vad det än är." Börjar jag lågt, han är stel i kroppen och när jag sträcker ut handen backar han.

Jag intalar mig själv att fortsätta.

"Liam jag älskar dig...Om det har hänt något.. Det här är inte du.. Du mår dåligt jag ser det."
Det kommer ut som en viskning. Kanske ett snyftande men jag gråter inte.

"Det är slut Stella"

Nu kanske jag gråter...

Jag lämnar honom..

SEE YOU LATER

🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟🍟