WITH HIM, I fell in love with him

Kapitel 51

?Okej alla har hört den....TB?

LIAMS POV:

"Hon gör mig lycklig...Hon får mig att vilja vara någon som passar henne..Någon som är bra nog"

Adam ler och klappar mig stolt på axeln det var med såna här små gester som jag ibland grubblade över vem som var den äldre brodern.

Definitivt inte jag..

"Om hon skulle lämna dig da?"

Nu höjer jag ögonbrynet och jag känner hur stelt mitt tidigare leende blir, det där var oväntat.

För oväntat.

Jag borde nog ha funderat över det..Men det hade jag aldrig gjort..Tänk om Stella lämnade mig? Visst, hade jag i för sig lämnat henne för ett tag när Henry hade gett mig ett ultimatum men om Stella lämnade mig? Vad skulle jag ta mig till?

"Jag....Jag.." Harklandes tänkte jag ut ett rimligt svar.

"Hon väljer själv..Det är hennes val..Och tro mig hon har mer eftertänkta beslut än jag."
Jag klunkar i mig vattnet och tar av mig t-shirten. En timmes basket match fick en att svettas ihjäl.

"Ville bara checka..så att du inte går med i någon självmordsbenägen grupp" säger Adam. Hans ton är inte alls skämtsamt.

Jag skiter i hans svar och fokuserar på mitt kast. Siktandes på korgen slänger jag in bollen och som om ni väntar er något annat går den rakt i genom korgen.

Flinandes dunkar jag Adam i ryggen,
"10-6 vad händer??" Han ger mig en sur min och går in i huset.

Jag slänger basketbollen lite hur som helst.
Lirar för mig själv. Tänker på Stella för det mesta..Hennes blåa tindrande ögon som oftast fick mig att tänka på stjärnorna uppe in i natthimlen som jag så ofta beundrat.Och fortfarande beundrar.

Mina tankar vandrar vidare till det Adam sa..

Om hon skulle lämna mig.Då skulle jag nog-

"Liam!"

Stella.
Jag ser mig om och släpper omärkligt basketbollen.

Där stod hon framför vårt hus med det mest hjärt värmande leendet på de ljusrosa läpparna.

Fyfan vad lyckligtlottad jag är.

STELLAS POV:

Jag springer in i hans armar och hoppar på honom. Så jävla många timmar utan honom. Hans armar. Hans skämt. Hans doft. Allt var bara för mycket.

Skrattandes tar han tag i mig och håller om mig hårt.

Hans läppar stjäler små kvicka kyssar överallt på ansiktet och snart har han kysst varenda liten centimeter.

"Jag har saknat dig sötis" viskar han sedan och ser mig djupt i ögonen.

De isblåa ögonen lyser.Lyser av fascination.
Lyser av vilja.Lyser av.....Lust.
Mina ben omkring honom spänns och jag känner nu hur intensivt allt egentligen är.. Snart skulle jag brista. Snart skulle jag kyssa honom som jag aldrig gjort förr.

Det kanske är jag.Det kanske är han.Men snart är våra läppar hungrigt tryckta mot varandras.

Hans läppar mot mina,
knäna som alltid de viker sig.
Hjärtat med sina bultande slag som skriker efter mer.

Helt plötsligt är jag som vatten ,
hett och svallande och ohejdbart.

Längtar förtvivlat.

Mina händer runt hans nacke vandrar snart ner mot hans muskulösa bara bröstkorg. Jag känner hur musklerna spänns under mig när han genomförs av en kraftig rysning.

Hans grepp om mig blir tajtare och snart rör vi på oss. Han med mig famnen rör sig mot dörren.

Kyssen blir allt djupare och Liam gör inga ansatser till att hämta andan. Vilket leder till att jag först måste avbryta den. Dammit!

Hans gör sin väg mot sitt rum..

En rysning av välbehag drar över när hans fingrar glider upp längs min tröjkant.
Smeker mig nästan oskyldigt.

***

Nu lät jag mig själv drunkna i hans kyssar.Lät mig själv bli berusad av de.

En på halsen. Jag låg där med ögonen slutna. Väntandes på mer. En flämtning lämnar mig och jag känner Liams brännande och intensiva blick. Mina läppar sveper över hans igen vad jag älskade hans läppar.

Han ler lite i kyssen men har snart tagit av sig alla onödiga plagg.

Värmen sipprar ut från honom och jag känner hur jag drar honom mot mig, vill inte att hans kropp ska lämna mig.

Jag längtade efter saker som jag aldrig velat ha.

"Sötis..." viskar han i mitt öra och våra läppar möts igen.

Han älskar mig och vi älskar med varandra och aldrig har jag känt mig så hel som i den stunden.

***

LIAMS POV:

Det milda skenet från den uppgående solen lyste på henne och hennes bruna hår låg vackert utspritt mot kuddarna.

Min. Ett automatiskt leende placeras på läpparna.

Jag drar henne in mot mitt bröstkorg och börjar placera små retande pussar.

STELLAS POV:

Det är när jag känner små kittlande kyssar som jag slår upp ögonen och möts av den gulligaste synen. Liam med sitt rufsiga morgon hår som ligger ovan mig och ler.

"morron sötis" hans raspiga morgonröst sänder en våg av välbehag genom mig.

Hans vita tänder blänker och hans breda leende får kinderna att blossa upp.
Igår..Igår hade allting varit underbart.
En bild av hur...Nu rodnar jag ännu mer.

Liam märker det och leendet på hans läppar bildar istället ett flin.

"Stella Viktoria Samuelsson..Du är verkligen en gåta som jag är mer än villig att lösa"
Och så kysser han mig.

Wut up?😎

How yall doing?

SRY för stt jag nt uppdaterar ofta😷

Tack för 9k!!!❤ Love U

Take care peeps

SEE YOU LATER🍟🤙🏼