Tempted Love

555.

En ny början. Det är det jag ser när jag står framför huset Dewin Chambers bad mig komma till. Jag har en känsla om att jag borde vända och gå hem igen. Men tanken av att han vet var jag bor skrämmer mig. Jag tar några steg framåt och knackar på dörren. Det är ett modernt hus, stora fönster(skottsäkra, 5cm tjockt, tonade från insidan och oöppnade), vitt tegel med svart tak. Jag ser in genom kikhålet på dörren. Jag kan inte se mycket i hålet. Öronen får göra jobbet.

"Viola, du må ha samma namn som din faster, men jag hoppas fan att du inte är lika dum! Är du ensam?" En röst inifrån väcker mig. Vad fan gör du här, Viola? Spring hem, tänker jag. Jag nyper mig i armen och ser runt i området.

"Ja." Ett klick hörs i dörren och den öppnas så att den står på glänt.

"Du blir inget återvändo när du kliver över tröskeln, förstår du?" Frågar han. Jag blundar, försöker se olika scenarion framför mig. Vad händer om jag kliver över tröskeln, vad händer om jag går hem igen?

"Jag förstår." Dörren flyger upp och jag dras in. En lång och muskulös man står framför mig. Mörkt hår, mörka ögon, mördaren av min faster. Jag ryser. Varför gjorde jag detta?

"Följ med!" Jag studerar hans ansikte. Om mamma är trettionio, är Dewin fyrtiotvå då? Inte en chans! Han ser ut att vara yngre. Dewin drar ut en stol åt mig vid ett stort bord. Jag slår mig ner medan han sätter sig på andra sidan bordet.

"Heter du verkligen Viola?" Frågar han. Jag nickar. Jag undrar om det kanske är jobbigt för honom att säga mitt namn med tanke på att den sista människan han dödade hette Viola. Hans senaste kärleks bästa kompis hette Viola. Mamma var kär i Dewin.

"Varför vill du egentligen ta hjälp av mig? Vill du verkligen hjälpa mig att hitta min syster, eller är det något annat du vill komma åt?" Frågar jag. Jag misstänker att han använder mig för att få tillbaka min mamma. Dewin lutar sig bak i sin stol och suckar.

"Du är bra, Viola...Det verkar gå i släkten. Du är lika gammal som din mor var när jag träffade henne för första gången-"

"Kidnappade henne, menar du?" Jag avbryter honom och lyfter på ögonbrynet. Han bränner in blicken i mina ögon och spänner hans käke.

"Viola jag...får jag snälla kalla dig för något annat. Viola grejen funkar inte riktigt för mig!"

"Ja absolut! Kalla mig..." jag ser runt i rummet och försöker hitta inspiration. Viola är en blomma, en blomma, ros? Nej, för kliché...vad sägs som, Vanja? Nej, det blir inte bra!

"Får jag kalla dig flinga?" Dewin avbryter mina tankar om vilket smeknamn han kan ha till mig. Jag nickar. Flinga? Låter fint.

"Tillbaka till ämnet. Okej, ja, jag kidnappade Thea...och Viola, men jag gör inte detta för att på något vis tjäna en förlåtelse av din familj. Jag gör det endas på grund av dig. Jag tycker att du förtjänar att behålla din syster precis lika mycket som Thea borde få tillbaka sin bästa kompis, som var som en syster för henne. Jag ångrar nästan varje dag att jag tryckte på avtryckaren. Det skulle inte slutat som det gjorde." Han virar in fingrarna mellan varandra och lägger upp händerna på bordet. "Om det är någonting som du kan låta mig göra för er, låt mig då ta tillbaka din syster!" Fortsätter han. Jag ser bort från honom och studerar huset. Få möbler, mycket dörrar i korridoren. Jag ser tillbaka på honom.

"Jag har blivit tränad sedan jag var åtta, nu är jag sjutton. Varför behöver du min hjälp i detta, du är väll tillräckligt bra för att ta tillbaka Alison själv?" Säger jag. Dewin höjer på ögonbrynen, ett flin sprids på hans ansikte medan han böjer huvudet.

"Din syster är kidnappad av Ruben Wellin...han är mäktig som fan, förstår du? Han är en högt uppsatt person inom maffian, speciellt inom den italienska. Det finns ingen chans att han kommer låta mig ta tillbaka Alison, om din syster är satt som jag tror är hon hos honom för att han valde det. Det är en stor möjlighet att Hilson Bank blev attackerade för pengarna, inte för att de skulle kidnappa någon över huvud taget. Om hon är med dem, har Ruben tagit med henne....jag behöver dig för, dels hjälp i akten, men också för att övertala din syster att komma med oss."

"Övertala henne? Klart att hon kommer följa med oss om hon får chansen!" Säger jag. Dewin ställer sig upp och går mot köket.

"Du tror det, va? Tänk på din faster och din mor. Dem fick flera chanser att ta sig hem igen, tog dem vara på dem?" Han ser på mig och rynkar pannan. Jag blir arg.

"Du dödade min faster, Dewin."

"Jag har dödat många fler än henne också!" Han lutar sig mot bänken. "Det är dock bara Viola...förlåt, din faster, som jag ångrar. Alla andra har förtjänat det!"

"Din bror då? Va? Alexander? Förtjänar han det också?"

"Prata inte om min bror!" Dewins kalla och hårda röst får mig att hoppa till. "Han...han skulle inte hjälpt Viola...Viola skulle inte hjälpt honom!"

"Vill du veta vad jag tycker?" Frågar jag och rätar på mig.

"Ja, flinga! Berätta för mig!"

"Jag tycker att du är svag. Du behövde min mamma i ditt liv och när du fick reda på det kunde du inte hålla kvar henne, du behövde din bror i ditt liv men du klarade inte av att veta det, så du dödade honom. Du behövde Liam, Aiden och alla andra också, men du kunde inte stå ut med faktan att du inte klarar dig själv, så du dödar min faster och lämnar alla bakom dig. Du behöver mig nu, för du vet att du inte kommer klara någonting ensam, någonsin." Jag hade förväntat ett kniv i bröstet efter mina ord, kanske en blick av död...men Dewin står bara där, tyst. Han tittar upp i taket och samlar sina ord. Han suckar och blundar innan han möter min blick igen.

"Ja, Flinga...du är ju inte dum. Du har rätt, jag är svag. Och ja, jag behövde din mamma, Liam, min bror och alla andra i mitt liv, men jag tyckte det var fegt av mig. Så jag gjorde mig av med alla och satte mig i fängelset istället. Är du nöjd? Ville du höra mig säga det?" Jag ser på Dewin. Det var allt jag ville höra. Om han erkände på det, så vet jag säkert att han kommer göra allt för att inte tappa mig och Alison också.

"du sade att det inte fanns någon återvändo när jag klev över tröskeln, vad händer nu?"

"Vill du stanna? Vill du ta tillbaka din syster?" Frågar han och rätar på sig. Jag tvekar innan jag svarar.

"...ja." Han ler och korsar armarna över bröstet.

"Du har ett rum i korridoren till vänster. Dörren med en snöflinga på är ditt rum."

"Flinga alltså?" Frågar jag och flinar.

"Käften, gå!" Fräser han och sänker huvudet. Jag ställer mig upp och skjuter in stolen medan jag går mot korridoren.

Jag ska verkligen göra det här? Jag ska ta hem min syster med hjälp av Dewin Chambers.