Tempted Love

Estelle.

"Kom in här!" Viskar Estelle och trycker in hennes lilla kropp i en pytteliten garderob. Jag skrattar lite åt hennes övertygande ansikte om att jag ska kunna klämma mig in bredvid henne. Men det finns plats! Säger hennes min. Här, bredvid mig! Jag skakar lätt på huvudet samtidigt som jag behåller leendet på läpparna. "Nähä. Då får du väll se mitt näst bästa gömställe." Suckar hon och tar sig ut genom det lilla utrymmet mellan dörren och väggen. Hon tar tag om min hand igen och fortsätter längre ner i korridoren. 

Vi tar oss in i ett helt vanligt rum. Med väggar från golv till tak och möbler lika eleganta som dem där nere. På en vägg hänger det enbart posters av artister av alla olika slag. Tupac Shakur och Kendrick Lamars ansikten klär väggen med låttexter.

In another life, I surely was there är skrivet i mörk penna över väggen. Strax under fyller det på med: and though we had it rough, we always had enough. Väggen fylls med posters och texter som meningsfullt slår mig i bröstet.
Vems rum är det här?

Estelle kastar sig på sängen och andas in doften av lakanet som om den snart ska försvinna. Jag söker fortfarande blicken på väggen, jag letar efter spår om vems rum detta är och varför det just är Estelles gömställe. Förstår hon ens texterna på väggen? Är det hennes rum? Rubens?

"Varför är detta ditt gömställe?" Frågar jag och vänder mig mot sängen Estelle sjunkit ner i.

"För ingen vågar gå hit." Säger hon och sätter sig upp. Hon slår ut armarna bredvid hennes lår och sänker huvudet för att stirra ner i sängen.

"Varför inte?"

"Detta var min brors rum. Inte Rubens, Caspians. Jag fick aldrig träffa honom, han dog när jag låg i magen. Jag kommer hit när mamma eller pappa är arg på mig, för de vill aldrig gå in här. De säger att det påminner dem för mycket om Caspian, och att de blir ledsna." Säger hon och ser på mig och väggen fylld med posters. "Jag tror att jag förstår dem...lite. Kolla väggen liksom, den är fylld med massa saker som han gillade. Jag hade nog inte klarat av att se det, om jag visste hur Caspian var då."

För att vara den lilla skapelsen som hon är, låter hon väldigt klok. Det måste vara svårt för henne att leva i en sådan här familj. Massa hot mot hennes familj och kära, och på grund av hennes ålder kan hon inte göra någonting åt det.

"Förstår du någonting här?" Frågar jag och pekar på väggen.

"Inte riktigt. Jag vet att någon av dom dära' på väggen heter någon med två-pack på engelska, men mer vet jag inte."

Jag skrattar åt hennes kommentar om Tupac. Hon ser på mig som om hon hade gjort något fel, men jag sträcker ut händerna framför mig och skrattar ännu mer för att visa att det är okej. Jag är på väg att nästan vika mig dubbelt över hennes ord, men jag stoppar mig själv när jag hör fotsteg utanför.

Shit.

"Kom!" Viskar Estelle och hoppar av sängen för att springa mot en dörr i rummet. Hon trycker ner handtaget när jag kommit fram bakom henne. Dörren öppnas och jag möts av ännu en garderob som Estelle vill att jag ska tryckas in i. Denna är dock lite större, så jag tror att vi båda ska få plats. "In här, jag ska vifta bort honom!" Säger Estelle och puttar in mig i garderoben.

"Men-"

"Min bror sa något fult ord till dig, så nu ska jag vifta bort honom så att du slipper se honom, okej?" Utan att jag hinner protestera smäller hon igen garderobsdörren och skyndar sig fram till dörren Ruben är på väg att öppna. Jag försöker att lyssna så gott jag kan, men jag hör bara små viskningar.