Tempted Love

Viola Archer 2.0

Violas perspektiv:

Jag har skjutit med pistol innan, flera gånger. Men när det kommer till att använda den efter man väckts av någon man träffade dagen innan, blivit berättad att någon är i huset och fått hoppa ut från ett fönster. Jag vet inte.
Jag klämmer fast mina fingrar runt pistolen så hårt som möjligt efter jag hoppat ut. Jag ser upp på Dewin som lutar sig över fönsterkarmen.

"Din mamma har tränat dig som jag har tränat henne, hoppas jag. Gå in genom dörren till ditt vänster, visa mig vad du går för. Jag kommer vara här inne, oroa dig inte!" Dewin stänger fönstret och lämnar mig utomhus i kylan klädd i bara en t-shirt och skor. Jag blundar och andas djupt innan jag går mot dörren till mitt vänster, som Dewin bad mig. Jag märker att det är låst, så jag backar och riktar pistolen mot handtaget. Jag skjuter och när en bit av handtaget flugit av skruvar jag med fingret i låset. Ett klick hörs och jag öppnar dörren. Jag håller pistolen framför mig och söker med den som jag sett på filmer. Mina händer skakar, jag vill tro att det är på grund av kylan utomhus, men jag kommer fram till att det är av rädsla. Du är Viola Archer, tänker jag och skakar av mig oron. Jag fortsätter att gå framåt men stannar när jag ser min dörr åka upp. Dewin kliver ut och märker mig innan han fortsätter framåt med pistolen framför sig. Jag suckar av lättnaden medan jag skyndar mig ikapp honom. Vi går bredvid varandra och fokuserar på att vara beredda ifall någon kommer fram.

"Ställ dig bakom mig-" en svart figur dyker upp bakom köksbänken och avfyrar en massa skott mot oss. Jag sänker mitt huvud och öppnar dörren bredvid mig för att slänga mig in för att komma undan skotten. Dewin står kvar och skjuter några skott mot figuren.

"Dewin!" Ropar jag. Han ser på mig och kommer springandes in i rummet till mig. Jag stänger dörren så fort han kommit in.

"Bra gjort, Flinga!" Säger han bakom sina flås.

"Vem var det?!"

"Ingen aning, hann inte se. Vem det nu var är den i alla fall borta nu! Öppna." Jag öppnar dörren och Dewin går ut. Jag följer honom med blicken. Plötsligt vänder han sig om till mig igen och ler. "Borta!" Säger han med armarna i luften. Jag går ut och sätter mig i köket.

"Det kanske är dags att berätta den exakta planen för dig." Mumlar Dewin och sätter sig mittemot mig. Jag lägger pistolen på bordet och lutar mig tillbaka.

Alisons perspektiv:

Jag sitter på golvet framför min säng och väntar på att någon ska ge mig mat eller be mig komma ner och ta den. Jag är vrålhungrig efter denna natten. Jag ställer mig upp och går mot dörren. Jag lägger huvudet mot träet och försöker lyssna efter något. Ett klick hörs i dörren och jag backar snabbt bakåt. Jag slår armarna bakom ryggen och ser på killen i rummets öppning.

"Vad höll du på med?" Frågar han och ser mig upp och ner.

"Nej, ingenting!" Lögn.

"Kom, du måste vara hungrig." Om jag är hungrig, tänker jag.
Killen går framför mig hela vägen till köket. Jag räknar dörrar och tänker på vad som finns bakom dem. Möjliga utvägar. Fönster som är olåsta eller öppnade är ännu bättre. Jag tappar räkningen vid tjugofyra fönster och tre dörrar. Bra.

"Vad vill du äta?" Vi kliver in i ett kök med långa väggar och stora bänkar. Jag söker blicken till den stora spegelväggen vid middagsbordet. Jag studerar mig själv i den. Jösses. Ser jag ut så här, tänker jag.