Tempted Love

Explosiv.

Alisons perspektiv:

Det känns som om mina ådror i kroppen kommer att explodera vilken sekund som helst.

Jag drar av tejpen från mina handleder och knycklar ihop det till en boll innan jag kastar den mot Rubens håll.

"Lägg av." Snäser han och lägger den ihopknycklade tejpen i en mugghållare i dörren på bilen. "Alison, jag fattar att du är arg. Men kan du tagga ner?!"

"Nej, det kan jag inte! Först tvingar du upp mig på den där jävla mattan, sen låter du mig slå mannen så hårt att han tuppar av, sen lyfter du av mig från mattan, tar mig till nån jävla gigantisk dörr och säger att min syster är här...med Dewin, kastar in mig i nån bil och börjar köra tillbaka till huset. Du har inte ens sagt någonting till mig hela tiden vi suttit i bilen! Jag är arg, Ruben. Klart jag är arg!" Fräser jag med händerna i luften framför mig, medan blodet kokar inom mig.
Jag vet inte om Ruben på något vis gör det med mening, men han är otroligt lugn när han pratar. Även om jag precis skrek på honom.

"Jag tvingade inte upp dig på mattan. Du slog honom, jag lät dig inte-"

"Du lät mig slå honom!" Avbryter jag.

"Ja, men vad skulle jag göra då? Jag ville avbryta...tro mig." Han ser på mig innan han ser tillbaka på vägen och suckar lätt. "Lyssna, Alison. Jag kanske lät dig fortsätta slåss, men du ska bara veta hur mycket jag ville be alla att gå ut, sluta titta på dig som om du vore någon jävla maskin, studera dina slag och lära sig hur dina svagheter fungerar. Hade jag kunnat hade jag sprungit upp på mattan och tagit dig därifrån!" Han ändrar sitt tonläge så fort han ser på mig. Kanske är det för ljudvågorna från hans ord träffar mig direkt, men jag tror inte det. Någonting får honom att låta upprörd...och det är någonting med mig.

"Varför ville du avbryta?" Frågar jag lågt. Jag viskar nästan.

"För att, Alison. Jag stod inte ut med att se dig där. Eller, jag kan se dig stå där uppe och slå skiten ur 'pissiga' människor, men att se allas blickar på dig. Nej, jag gillar det inte."

"Vadå allas blickar?"

"Du vet att det fanns alla möjliga människor i den salen. Både unga och gamla. Oskyldiga och skyldiga. Erfarna och oerfarna. Spelar ingen roll. De såg på dig som om de vill ha dig...Alison, jag vet precis vad deras blickar innebär. Jag har själv varit dem." Han tar ett djupt andetag, sen blundar han under en längre stund innan han samlar sig och fortsätter: "När jag var femton var min pappa ledare av maffian. Han tog mig till den platsen en gång i veckan och sa åt mig att titta på varje människa som klev upp på mattan för att slåss. Han bad mig att lära mig alla deras svagheter, det dem är duktiga på, vart dem träffar sina slag och så vidare...en dag klev en tjej upp på mattan. Vilket aldrig hänt förut."

"Jaha. Vad hände sen?" Frågar jag.

"Hon vann. Alla blev chockade. Och när min pappa ville höra vad jag lärt mig, då ville han såklart veta vilka svagheter tjejen hade...men jag hade inte fokuserat på att lära mig det. Jag tänkte bara på hur jag ville kasta mig på henne, kyssa henne och röra på henne. Allt sånt som jag såg i ögonen på männen i salen i dag. Alison, vi åker aldrig dit igen!"

"Men-"

"Nej! Vi åker inte dit igen. Jag vill inte se deras ögon klistrade på dig så där!" Fräser han.