Tempted Love

Det omöjliga.

Violas perspektiv:

Dewin räcker mig min mobil för första gången sedan jag kom hit. Jag ser på alla mina notiser. Säkert hundra missade samtal från alla jag känner, sms från folk jag bara träffat en gång, varje social media totalt överbelastad av meddelanden. Jag går in på telefon, skrollar efter mammas namn och går in på hennes profil. Jag slänger en blick på Dewin för att se om han fortfarande vill att jag ska ringa henne.

"Ja, ring!" Ber han och sätter sig ner. Jag harklar mig och trycker på knappen. Det ringer bara två signaler, sedan hör jag hennes röst.

"Viola? Åh Viola! Är du okej, ska jag hämta dig, var är du? Snälla säg att du är okej-"

"Mamma." Jag avbryter henne. Jag hör att hon gråter över att höra min röst. Jag slår på högtalaren och lägger mobilen på bordet.

"Är du okej?" Gråter hon. Jag ser på Dewin som håller handen på hans haka. Undra vad han tänker nu när han hör mammas röst igen.

"Ja mamma, jag är okej. Är pappa med dig?" Jag hör att hon torkar sina tårar, hostar lite och svarar mig.

"Ja." Hon ropar efter min pappa. "Kom hit, jag har Viola på mobilen!" Ropar hon.

"Mamma." Börjar jag. Hon svarar snabbt med ett ja innan jag hinner fortsätta. "Jag vill att både du-"

"Viola?" Pappa avbryter mig. Jag ser i ögonvrån hur Dewin rullar bak ögonen.

"Hej pappa." Jag ler men måste snabbt återgå till att bli seriös när Dewin korsar armarna över bröstet. "Jag vill att ni båda lyssnar noga nu, okej? Jag vet var Alison är, det gör inte hon. Jag vet hur hon kan ta sig hem, men det gör inte hon. Grejen är den att, om vi ska ta hem henne behöver vi er hjälp."

"Vi?" Frågar mamma. Jag ser på Dewin. Han nickar lite lätt åt mig samtidigt som han troligen förbereder sig på vad min mamma kommer säga när hon hör hans namn.

"Jag och...Dewin Chambers." Viskar jag, osäker på vad hon kommer att säga.

"Ursäkta mig? Viola du vet att jag inte gillar när du håller på, berätta för mig var du är och-"

"Nej mamma, det är han och jag! Jag lovar, han har inte skadat mig eller någonting! Jag är inte kidnappad, jag valde att komma hit!" Säger jag.

"...Dewin Chambers?" När mamma säger hans namn ser jag tydligt hur Dewin biter sig i läppen.

"Ja, Dewin Chambers." Säger jag.

"Jag tror dig inte! Är du hög, var är du, vi hämtar dig!"

"Thea." Dewin sträcker sig fram till mobilen, säger mammas namn och fångar hennes uppmärksamhet.

"Holy shit." Viskar mamma på andra sidan skärmen.

"Jag förstår att allt detta kan vara väldigt förvirrande, men snälla, ni behöver mig om ni vill ta hem er dotter." Fortsätter Dewin.

"Jag svär om du har lagt en hand på min dotter, jag-"

"Pappa, han har inte skadat mig, det är det sista han har gjort!" Jag avbryter min pappa och lutar mig tillbaka i stolen.