Tempted Love

Systrar.

Violas perspektiv:

Jag drar på mig en röd klänning, en som formar mina kurvor och framhäver min hårfärg. I natt landade vi i Italien, och nu ska vi till Napoli för att gå på den årliga samlingen för maffias. Jag har bara varit på en sån här samling en gång innan, i Sverige, men nu är vi i Italien. Maffias från hela världen kommer att befinna sig här i kväll. Kanske till och med Alison, och Ruben.

Precis som förväntat blir jag stoppad av en vakt precis utanför husets ingång.

"Vilken maffia?" Frågar en utav två vakter på engelska. Han har en tydlig brytning i rösten, en som han förmodligen inte ens lagt en tanke på att träna bort. Han ser mig upp och ner, jag misstänker att han letar efter en tatuering eller brännskada med symbolen av min maffia på min kropp, men han kommer inte hitta något.

"Jag är med Dewin Chambers!" Svarar jag, osäker på om han kommer släppa in mig eller inte. Han höjer på hans ögonbryn och viskar något till vakten bredvid sig. Vakten bredvid honom däremot, han flinar lite åt mig och byter sedan plats med han jag pratade med förut.

"Pratar du svenska?" Frågar han. Jag rynkar på pannan över förvåning när han pratar svenska med mig.

"Ja."

"Bra. Vi har fått information om att Dewin Chambers inte kommer befinna sig här i kväll. Så tyvärr måste vi be dig att lämna, om du nu har talat sanning och verkligen är med honom." Säger han.

"Varför skulle jag ljuga?"

"Nej, alltså... Jag har svårt att tro att en liten tjej som du skulle vara med Dewin Chambers. Han söker stora människor till sin maffia." Förklarar vakten med ett flin på läpparna.

"Tur att han inte har en maffia längre då. Dewin kommer när som helst, kan du släppa in mig?"

"Vad heter du?" Frågar han och ser ner på blocket han håller i handen. Antagligen där han har listan om vilka som får ta sig in och inte.

"Viola Archer." Säger jag.

"Hon finns inte längre, sötnos. Du får testa med ett bättre namn, använd helst ett namn vars person fortfarande lever."

"Jodå! Hon finns, faktum är att hon faktiskt står framför dig. Den Viola som du tänker på är död. Det vet jag, hon är min faster. Jag är döpt efter henne. Kan du släppa in mig?" Jag lägger vikten på min högra fot och viker mitt huvud lite åt sidan.

"Snälla nån, släpp in henne, hon är med mig!" Dewins röst dyker upp bakom mig.

Tack och lov.

"Självklart!" Vakten blev plötsligt lite nervös, och ljusare i rösten.

"Tönt." Viskar jag när jag passerar honom, ändå tillräckligt högt för att han skulle höra.

Väl där inne slår vi oss ner vid ett bord. Servitriser och servitörer kommer upp till oss och ber om våra vapen. Jag ger dem min pistol och kniven i min sko, men jag behåller min andra kniv runt mitt lår. Dewin ger en vacker tjej med en bricka i handen alla hans vapen. Det trodde jag inte. Jag förväntade mig att han skulle behålla alla. Han vet att Ruben kanske ska komma. Ska han lämna jobbet åt mig? Tvingar han på mig att döda Ruben? Jag var så säker på att han skulle göra det.