Tempted Love

Tillbaka i tiden.

Alisons perspektiv:

"Du har inte sagt vad du heter." Jag vrider mitt huvud mot mannen bredvid mig. Han spänner sin käke och ser på mig. De äckligt gröna ögonen studerar min kropp innan han flinar och ser tillbaka på vägen.

"Du får kalla mig vad du vill, sötnos." Säger han. Jag rullar bak ögonen och suckar. Bilens väggar känns närmare än förut och jag måste fokusera på förbipasserande bilar utanför.

"Isåfall kallar jag dig helst för...fuckface!"

"Vadå, för mitt ansikte är fuckable?" Skrattar han och slänger en snabb blick på mig.

"Vad heter du?" Jag ignorerar honom.

"Du tror att jag så enkelt ger ut mitt namn till dig, va?"

"Varför skulle du inte?" Jag höjer mitt ögonbryn.

"Det är ingen hemlighet om vem du är, Alison. Undrar du inte varför alla vet ditt namn? Du är dotter av Thea och Oliver Archer, inom maffian är du fan stor!"

"Men vi är ju inte inblandade med maffian längre!" Fräser jag. Han rynkar pannan och gör en sväng med bilen. Vi kör upp på en mindre gata, kanske till och med en uppfart. Stora träd och svart galler följer vägen vi åker på. En skymt av ett stort hus skiner upp framför mig och jag tror jag tappar hakan.

Det är ett vitt hus, från början...det syns. Bakom det mörkgråa finns små streck och fläckar med vit färg som man glömt täcka när man målat om huset. De klassiska tonade fönsterna för maffiahus är så pass tonade att man knappt kan se in. Det finns några få fönster som inte är tonade, dock är dem skottsäkra...det ser man på långt håll. För att ge en skärning på huset finns det vita detaljer lite överallt runt fönster, dörrar och balkonger. Bilen stannar. Mannen (som jag gärna vill kalla kille efter att jag studerat honom tillräckligt länge för att förstå hans unga ålder) kliver ur bilen och går runt den för att öppna min dörr. Jag kliver ur och fortsätter framåt mot den vita dörren på huset. Killen leder mig uppför en trappa, slår in en kod i dörrens lås, öppnar dörren och signalerar att jag ska gå in. Jag står kvar en stund, vänder mig om och räknar ut hur långt jag kan springa utan att bli tagen av killen, hur långt jag kan komma utan att bli skjuten, dödad eller dragen tillbaka på grund av smärtan i ryggen. Trappan ner, fem meter kanske, fram till bilen, ytterligare fem meter, då har killen bakom mig också hunnit komma ner och då hinner jag springa arton meter till innan smärtan får mig att stanna. Jag måste läka innan jag ger mig på att springa härifrån, bestämmer jag och vänder mig tillbaka. Jag sväljer hårt innan jag går in i huset. Jag fortsätter en bit in och sedan hör jag dörren stängas och låsas bakom mig.

"Vem är tjejen?" En kille dyker upp från ingenstans och lägger sin armbåge på det runda bordet i mitten av entrén. Det är långt till tak, trappa till vänster, en stor kristall hängandes från taket, tre stora öppningar från entrén (framför oss, till vänster och till höger).

"Alison Archer, rör du henne dödar jag dig!" Killen bakom mig rör sig framåt och jag känner hans värme bredvid mig.

"Oj jävlar! Vad är det för någon speciell dag som får dig att ta hem någon så värdefull? Dags att bygga en riktigt stor mur, alla kommer vilja ha oss nu!" Killen framför mig rätar på sig och skannar oss båda två. Jag rynkar pannan.

"Behövs ingen jävla mur, det vet du mycket väl Kalle!" En hand tar ett grepp runt min arm och jag förs framåt. Killen som verkar heta Kalle rullar bak ögonen och går iväg. Jag och killen bredvid mig går uppför trappan. Vi går i vad som känns som evigheter. Jag tänker på vad Kalle sade: alla kommer vilja ha oss nu.