Tempted Love

Sen.

Violas perspektiv:

Hon var där.
Alison var där.
Jag fick aldrig se henne.
Dewin pratade med henne, hon sköt honom nästan. Hon sköt honom nästan?

"Jag tror dig inte, Alison skulle aldrig skjuta någon!" Fräser jag.

"Men, Flinga? Var du eller jag där? Ha? Du var där inne! Dessutom sade jag nästan, hon sköt mig nästan. Men någon kille stoppade henne!" Säger Dewin och lutar sig mot bänken på köksön.

"Ruben? Stoppade Ruben henne?"

"Nej, någon annan."

"Jaha...vad ställde hon för frågor då?"

"Hade du stannat hade du vetat!" Mumlar han.

"Dewin, du vet att jag inte hade klarat av det! Jag har inte sett henne på typ en vecka, och se henne med Ruben hade bara gjort allting värre." Ryter jag och slänger mig mot soffan. Jag dunsar ner i den och drar en kudde över huvudet.

"Okej, jag fattar. Men kolla, du och jag behöver en plan om vi ska ta tillbaka Alison."

"Alltså, Dewin. En sak fattar jag inte, du känner inte ens Alison, men ändå vill du riskera ditt liv för att ta tillbaka henne? Varför?"

"Du har frågat det innan. Du förtjänar att ha din syster precis lika mycket som- vet du vad, skit samma. Jag gör detta för varför inte, så. Sätt dig upp och hjälp mig med hur vi ska ta tillbaka henne!"

Alisons perspektiv:

Vi sitter i någon bil.
Jag och Ruben.
Jag gäspar och lutar huvudet bakåt.

"Alison?" Jag öppnar mina ögon och lägger huvudet på sned för att kunna se Ruben bredvid mig.

"Ja?"

"Kan du lova mig en sak?" Frågar han och ser i mina ögon. Jag rätar på huvudet och nickar.

"Gör aldrig om det där igen. Du har ingen aning om hur mycket en kula i någon annans kropp påverkar dig. Även om det är du eller ej som skjuter, men speciellt om det är du! Om du skjuter-nej. Alison, du får aldrig göra så där igen! Det spelar ingen roll om vem det är, du får verkligen aldrig skjuta någon, okej!"

"Vem var det som hade en tavla på väggen med sitt namn bredvid ett sjusiffrigt tal? Va? Du eller jag?" Jag spänner käken men blundar på grund av mina tunga ögonlock.

"Alison-"

"Nej!" Jag avbryter honom. "Du kan inte sitta här och säga till mig att jag aldrig ska skjuta någon, när du själv har skjutit fan...jag vet inte, men många jävla människor! Jag kan också gissa att alla du skjutit knappt förtjänat det, Dewin Chambers är någon som borde ha en kula i bröstet, han borde ligga blödandes på marken utanför det där huset. Han borde dö!" Fräser jag. Plötsligt stannar bilen, bilen stannar men Rubens och min ögonkontakt sitter kvar. Jag märker nu att hans ögon kanske inte är så gröna, dem är mörkare. Kanske grå? Nej, blå?

Han blinkar snabbt innan han sträcker ut hans hand till min arm. Han greppar tag om mig så hårt att jag vill släppa ut alla tårar jag hållit inne under flera dygn. Ruben öppnar dörren och drar mig mot honom.