Tempted Love

Hjärtslag.

Alisons perspektiv:

Min hals bränner, mina ögon vattnas och paniken stiger i mina ådror när jag vänder mig om och ser på blodfläcken på Rubens skjorta. Jag vet inte vad jag ska göra, om jag kan göra någonting. Jag lägger mina händer på Rubens axlar. Jag blinkar och flyttar händerna till hans kinder. Se på mig, försöker jag säga, men jag kan inte. Min hals är svullen, mina andetag tar slut och inga ord kommer ut. Jag flyttar mina händer till hans sår och pressar så hårt jag kan för att minska blödningen.

"Alison!" Rubens mamma kommer springandes mot mig. Hon ber Viola att sätta sig i hennes bil med Estelle medan hon ska hjälpa mig. "Jag gör det jag kan, sen vill jag att du kör honom till närmaste sjukhus!" Säger hon och puttar undan mig från Rubens kropp. Jag ser på mina händer och känner hur tårarna strömmar ner.

"Liam?" Jag höjer blicken och får ögonkontakt med honom. "Varför s-sköt du honom?" Skriker jag och tar ett steg fram. Han är fortfarande långt ifrån mig, och jag tror att vi borde behålla avståndet, men ändå rör jag mig närmare honom.

"Snälla, Alison, ni måste hem nu!" Ropar Liam.

"Så du skjuter Ruben? Tro mig, men att veta att du dödat Dewin och håller på att döda Ruben också, kommer inte få mig att vilja åka hem...inte med dig i alla fall!" Liam har aldrig skadat någon, dödat någon eller ens hotat någon de senaste 20 åren. Jag vet det eftersom han tillbringat de flesta i sorg-ensam och ledsen. Han skulle aldrig göra allt detta för att bara få hem mig och Viola. Viola.

"Inte jag heller! Förlåt mig Liam, men jag vet inte vad som flugit i dig! Visst, Dewin var en dålig människa, men döden är inte svaret...inte för Ruben heller!" Skriker Viola. Hon har hoppat ur Rubens mammas bil och lämnat Estelle ensam.

"Viola, snälla sätt dig med Estelle!" Säger jag och hon gör direkt som jag säger.

"Alison! Snälla kör honom till sjukhuset. Det ligger några kvarter bort, följ bara skyltarna med plus på!" En han läggs på min axel och jag vänder mig tillbaka till Ruben och hans mamma. Hon har lagt Ruben i passagerarsätet, lagt en handduk på såret och lindat in alltihop med bandage. Jag nickar och stänger dörren.

"Förlåt Liam, men Ruben har räddat mitt liv en gång innan...och nu ska jag rädda hans!" Jag smeker händerna mot min klänning och kletar ut blodet på tyget. Sedan springet jag runt bilen och hoppar in bakom ratten. Jag har aldrig kört en sportbil innan, och jag har aldrig tänkt att första gången jag skulle göra det, skulle jag ha en döende tjugotre åring i passagerarsätet bredvid mig.

Jag spänner fast mig och startar bilen. Jag känner hur det pirrar i magen av motorljudet och jag kan inte hjälpa att glömma av situationen jag är i när jag slår mina händer mot varandra av upphetsningen. Ett leende sprids på mina läppar när jag lägger händerna runt ratten och trycker lätt på gaspedalen.

"Åhh vad roligt detta ska bli!" Säger jag.

"Alison, hur mycket jag än tycker att du är supersöt just nu, glöm inte av varför vi är här...snälla!" En mörk röst bredvid mig får mig ur min trans.

"Shit! Förlåt!" Säger jag innan jag trycker ner pedalen hela vägen och vrider ratten mot mitt vänster. Jag följer alla pilar med plus på, saktar knappt ner i svängarna och biter mig i läppen av koncentrationen.