Tempted Love

Bordets stam.

Jag har alltid undrat hur folk med sömnproblem gör för att somna eller vakna. Jag skulle inte ha någon aning, jag har aldrig haft problem med att somna på kvällen eller vakna på morgonen. Aldrig. Aldrig förutom just denna kvällen. Jag kan verkligen inte somna.

"Ruben?" Viskar jag, osäker på om han fortfarande sitter vaken i stolen placerad bredvid hans säng som jag ligger i. Ett litet jämmer försvinner från hans läppar till svar. Är han fortfarande vaken?

"Är du vaken?" Viskar jag igen.

"Behöver du något?" Jag hör hur utmattad han är, trots mörkret kan jag se framför mig att hans mörka ringar under ögonen är större, ändå frågar han mig om jag behöver något. Han kan lika gärna skita i mig och sova istället.

"Jag kan inte somna."

"...Vad håller dig vaken?" En gäsp ekar i rummet, men den är inte min. Jag kan inte hålla på så här, hålla Ruben vaken bara för att jag inte kan sova.

"Vet du vad, jag tror jag sover snart, det var inget!" Jag vrider på min kropp så att min rygg ligger vänd mot Ruben. Mina ögon är fortfarande vidöppna och jag känner inte alls en gnutta av trötthet inom mig.

"Alison, kan jag hjälpa dig somna? Jag vill inte att du ska vara vaken hela natten."

"Nej, du ska inte hjälpa mig. Dessutom, hur skulle du ens kunna hjälpa mig somna?" Jag är övertygad om att en kille som Ruben omöjligt skulle kunna få någon att somna. Däremot, att få någon somna för alltid verkar inte vara något problem för honom, det kan han göra hur lätt som helst, utan ånger. Jag ryser i kroppen.

"Jag kan prata med dig."

"Prata med mig?" Frågar jag.

"Mhmm, trötta ord från någon annan gör dig själv trött."

"Vad menar du?"

"Jag menar, om jag-som är trött-pratar med dig, kommer mina långsamma ord lugna din hjärna, då blir du trött och lugn, sedan somnar du." Han tar ett djupt andetag. "Vi kan ju i alla fall testa?" Fortsätter han. Jag rycker på axlarna.

"Lägg dig bekvämt...har du plats för mig?" Har du plats för mig? Ska han lägga sig bredvid mig? Jag ligger trots allt i hans säng, men ska han sova bredvid mig? Jag hinner inte svara innan jag känner sängen sjunka ner bredvid mig. "Ge mig något att prata om." Säger Ruben, bredvid mig. Ja, han ligger verkligen bredvid mig.

"Jag vet inte, berätta om...din familj kanske?"

"Okej." Ruben pratar länge om hans familj, minnen-både bra men också dåliga-de har tillsammans, hur hans lillasyster hatar honom samtidigt som hon älskar honom mer än något annat. Hans pappa som skötte om maffian innan Ruben, och om hans mamma...som är döende. Jag lyssnar inte så mycket på detaljerna, jag lyssnar mer på hur han pratar. Hur hans andetag saktas ner, hur han skrattar till när han pratar om hans syster. Det värmer lite i hjärtat, och det får mig totalt på andra tankar.

"Alison?" Frågar han. Jag vrider på huvudet och ser på honom över axeln.

"Ja?"

"Förlåt." Jag rullar runt så att jag kan se på honom ordentligt.

"För vadå?" Frågar jag.