Tempted Love

Klister.

Klänningen som jag såg i garderoben påminner mig mycket om kläderna jag hade på mig kvällen jag praktiserade på banken. Kvällen då Ruben kidnappade mig. Jag rotade efter min kjol förut, men jag tror sjukhuset har kvar den. Ta på dig något fint och kom ner. Vadå fint? Och vadå kom ner? Vad ska jag göra där nere...Fint, kan ju lika gärna vara ett par leggings och en hoodie, vilket jag råkar hålla i min hand just nu.

Ruben skakar på huvudet när jag tar mitt sista steg på trappan. Han har en väl struken kostym på sig, den formar tydligt hans muskler och får honom att se ut som vilken maffiaboss som helst. "Nej, nej. Jag sade något fint, inte det där!" Säger han och närmar sig.

"Skojar du? Jag ser ut som en riktig sockerbit!" Jag slår ut armarna men kan inte hjälpa att få ett leende på läpparna.

"Sluta tänk gott om dig själv, och följ med!" Ruben lägger sin hand på min rygg och för mig uppför trappan igen. Jag slår av hans hand och jag känner hans blick av irritation på mig. Vi går i korridoren och jag ser i ögonvrån att hans hand rör sig mot min rygg igen. Jag slår bort den innan den träffar mig. Ruben rullar bak sina ögon och öppnar min dörr.

"Om du är så himla mycket bättre än mig, vad ska jag ha på mig då?" Frågar jag och öppnar min garderobsdörr. Ruben stannar upp och stirrar i min garderob. "Vad har du gjort?" Frågar han och söker runt blicken.

"Du bad mig att hitta något fint, jag letade."

"Att slänga kläder överallt var inte det jag menade."

"Det är obligatoriskt att slänga kläder på golvet när man letar kläder!" Säger jag och virar in min fot i en tröja på golvet för att sparka upp den i luften. Jag fångar tröjan i mina händer och kastar den på Ruben. Medan han har tröjan på huvudet går jag längre in i garderoben för att leta efter 'något fint'.

"Har jag sagt vart vi ska?" Frågar Ruben och jag vänder mig om. Han håller tröjan jag kastat på honom i händerna. "Ska vi nånstans?" Frågar jag.

"Mhmm. Här, ta på dig denna!" Han puttar undan lite kläder innan han räcker mig den svarta klänningen jag tittade på förut.

"Låt mig tänka...nej, jag tänker inte ha på mig den!" Fräser jag.

"Vi ska till en viktig plats, Alison! Du ska ha denna på dig!"

"Men då åker jag inte med!" Ruben höjer sina ögonbryn och jag märker att han närmar sig. Han trampar på alla klädena på marken utan att reagera eller släppa blicken från mig.

"Ta på dig den!" Ruben spänner sin käke och ser ner på mig. Jag blundar och döljer mina ögon som jag rullar bak samtidigt som jag suckar och rycker klänningen ur hans hand.

"Okej, visst! På ett villkor...den 'viktiga platsen' som vi ska till, får inte vara nån jävla restaurang, för jag vill fan inte sitta ner i denna!" Säger jag och tittar på den tajta klänningen i min hand. Ruben nickar och lägger händerna bakom ryggen. Sedan lämnar han mig ensam.

—•—

Min hand klämmer sig fast hårt på räcket bredvid trappan. Jag lyfter klänningen för att se vart jag sätter mina fötter och jag märker snabbt att jag har brinnande blickar på mig. När jag höjer ansiktet ser jag att Ruben står nedanför trappan och följer ögonen efter hur min kropp svänger. Jag drar min hand genom håret och drar det bakåt.

"Var är det vi ska nu då?" Frågar jag och lägger vikten på min vänstra fot så fort jag ställt mig framför Ruben. Han skannar mig från topp till tå innan han svarar.

"Hoppa in i bilen utanför, jag kommer snart!"
Bra svar, tänker jag och blinkar hårt. Jag hör Ruben gå iväg och bara ett ögonblick senare smäller en dörr igen.

Rubens perspektiv:

Min mobil ringer.
Min mobil ringer och jag vet att det är dags.
Jag vet att det är dags för att visa att jag har Alison.
Att jag har just den Alison Archer runt mitt finger.
Jag trycker den kalla ytan av mobilen mot kinden.

"Ja?" Säger jag.

"Jag hoppas som fan att du har koll på vad du gett dig in på, boss!"

"Nate?" Frågar jag. Han skrattar och jag blir övertygad om att det är han. Det är Nate. "Fan, jag trodde att jag aldrig skulle höra din röst igen!" Fortsätter jag.

"Vilken förolämpning! Jag klarar mig på varje uppdrag, det vet du! Vad gjorde dig så nervös inför denna?"

"Vi snackar Ylarna, dem är bra. Duktig maffia, klart jag är orolig då!" Säger jag och söker runt blicken i rummet. Jag kikar ut genom det lilla utrymmet mellan dörren och väggen och hoppas på att Alison inte står utanför.

"Ja fast, idag blir svårare! Varför gör vi detta?" Jag kan se framför mig hur Nate lägger armarna i kors och undrar djupt varför det är viktigt att visa att jag har Alison.

"Du vet vem som kommer vara där. Visar vi upp henne kommer han att agera, själv eller inte, spelar ingen roll, han kommer agera. Vi måste göra det klart för dem att vi har makten!" Förklarar jag.

"Boss, om detta går dåligt...hesiterar jag inte med att skjuta henne!"

"Rör henne och det är jag som ger henne order att inte hesitera med att skjuta dig!" Fräser jag innan jag lägger på.

'Om detta går dåligt'? Tror han verkligen att vi kan göra något dåligt? Det finns ingen chans att jag låter något gå dåligt!

—•—

Jag sätter mig i baksätet bredvid Alison. Hon studerar mig när jag studerar henne.

"Kommer jag dö i kväll?" Frågar hon. Jag rynkar pannan och uppmärksammar vår chaufför som stirrar på oss i backspegeln.

"Nej, du kommer inte dö i kväll! Jag låter inte något hända dig, okej?" Jag möter hennes blick och hon nickar. Jag ser i ögonvrån hur hon slänger bak hennes huvud och stirrar upp i taket. Bilen börjar rulla och jag kan inte hjälpa att beundra henne igen. Den klänningen hon har måste sitta som klister på hennes kropp, den formar henne perfekt. Hennes blonda hår faller ner i lockar till en bit över hennes höft och hennes bröstkorg lyfts när hon tar djupa andetag. Hon blundar och biter ihop sina läppar. Alison Archer, tänker jag. Jag har henne runt mitt finger.

"Lovar du?" Hennes röst avbryter mina tankar. Jag ser på henne.

"Vadå?"

"Att du gör allt så att jag inte dör i kväll?" Hennes orosfyllda ögon fastnar på min mobil i handen. Jag ser på den. Shit.

"Yes!" Säger jag i mobilen. Alisons blick är fast på mig. Det är Nate igen.

"Han är här...men inte ensam." Säger han.

"Hur många?" Frågar jag.

"Dem är två. Dewin och en tjej...hon är fett lik Alison!" Såklart, såklart. Såklart går Dewin för Viola när jag har Alison.

"Dem är systrar, ärthjärna!" Fräser jag och ser på Alison vars ögon lyser upp när jag nämner systrar.

"Jag skickar förstärkning!" Säger Nate.

"Nej. Dem kommer inte göra något i kväll. Lämna det till oss bara." Insisterar jag.

"Men-"

"Nej! Lämna det till oss!" Jag avslutar samtalet och lägger mobilen i min ficka. Alisons blick brinner fortfarande på mig. Jag ser ner i knät innan jag möter hennes blick. "Jag lovar!" Säger jag till henne.