Tempted Love

Lycka.

Alisons perspektiv:

Hans armar virade runt mig, hans andetag mot min nacke och hans värme mot mitt skinn får mig att inte vilja röra mig ur fläcken. Jag vill ligga kvar här-i all evighet om det skulle vara så-för att få behålla ögonblicket så länge som möjligt.
Jag övertalar mig själv att jag har valt att komma tillbaka, att han kanske inte är en sådan hemsk person som man tror, som man vet. Utan det är mitt beslut att ligga här bredvid honom, jag är inte tvingad till det.

Jag valde det.

Ändå vill jag ta mig härifrån, åka hem igen och sova i min egna säng, i mitt egna rum, med min familj i samma hus. Att vakna och se dem varje morgon, veta att de lever och mår bra.

Jag försöker ta mig ur Rubens grepp. Jag ska gå till Klara, se vad hon tycker om saken. Men jag känner bara hur Rubens grepp blir starkare runt mig. Jag trycker mitt bröst mot kanten utav sängen, men jag kommer inte längre än en decimeter. Jag trycker fram min höft, men lyckas inte komma längre än bröstet. Jag hör Ruben prassla till bakom mig.

Fan.

Hans varma hand pressar sig mot min mage och tvingar min höft att åka tillbaka till hans värme. Sedan lyfter han handen och lägger den under mitt bröst och pressar, pressar min kropp mot hans.

"Vart tror du att du ska?" Viskar han med sin morgonröst mot mitt öra. Jag känner hur nackhåret ställer sig upp.

"Till Klara." Viskar jag tillbaka.

"Mhmm, varför då?" Hans läppar snuddar vid min nacke och jag tvingar mig själv att hålla inne ljud som vill ut. Jag biter mig i läppen och försöker dölja hans effekt på mig.

"För att prata." Hans hand rör sig sakta neråt till mina lår, men han stannar handen vid min ömma sida. Hans finger börjar forma mjuka och tröstande cirklar på mina revben. Jag släpper ut en suck när han frågar mig om vad jag och Klara ska prata om. "...Tycker du att jag gjorde rätt med att komma tillbaka?" Frågar jag. 

"Vad menar du?" Han lägger sin hand på mina revben och avslutar sina cirklar.

"Du vet...jag- den kvällen?"

"Använd dina ord, sötnos!" Plötsligt trycker han sin hand mot min mage och får mig att ligga på rygg. Han lutar sig över mig och stirrar in i min själ. Jag vågar inte möta hans ögon.

"Den kvällen innan jag gick. Vi bråkade och du slängde mig på din säng, du-du. Fan. Jag gick hem igen, och nu är jag tillbaka. Gjorde jag rätt?" Jag höjer min ton på grund av irritationen jag får från Rubens ögon.

"Inte vet jag, Alison! Tycker du att du gjorde rätt? För jag vet i alla fall att för varje timme som gick utan dig i huset dem kvällarna, var som att vänta på någonting som man vet aldrig kommer tillbaka. Jag visste inte om du var oskadd, om du var arg på mig-klart du var arg på mig...men, sen hörde jag ditt namn på nyheterna. Jag letade upp dig, och jag svär Alison, när jag såg dig på den där festen, ångrade jag allting. Allt jag sagt och gjort, jag ångrade allt. Och att sedan ha tillbaka dig i huset, arg eller inte, var fan den bästa känslan jag någonsin känt, okej. Men jag vet inte, Alison. Vad tycker du själv? Gjorde du rätt val?"

Jag drar upp min hand till hans nacke och virar in mina fingrar i hans hår. Sedan pressar jag min hand mot hans huvud och tvingar honom att möta mina läppar i en kyss. Jag kysser honom utan varning, utan tillstånd, utan att ens tänka igenom det. Jag bara pressar mina läppar mot hans och hoppas på det bästa. För jag vet att jag behöver hans läppar mot mina, hans andetag mot min hy och hans händer på min kropp. Han tar emot kyssen och pressar sin kropp mot min. Jag kan inte hålla det inne längre. Jag är så trött på att förtränga det, känslorna och längtan efter honom. Men nu är det ute. Fast förstår han att jag gillar honom? Jag öppnar munnen en bit och låter hans tunga glida in mellan mina läppar. Det är inte längre jag som kysser honom, det är han som kysser mig. Ruben lägger sin hand på min kind och fördjupar kyssen. Våra läppar blir ett medan våra andetag hinner synkronisera innan vi reagerar. Jag tittar upp i taket och låter han kyssa min nacke istället. Jag vill så gärna ha honom nära mig. Han kysser min öronsnibb och min käklinje, min kind och mina läppar igen, mitt nyckelben och mina läppar igen.

"Ruben! Akut, kontoret! Nu!" Vi avbryts av att Nate knackar på dörren och ropar att det är akut med någonting. Ruben slutar inte kyssa mig, och jag låter honom inte göra det heller. Mina ben slingrar sig runt hans midja och jag pressar honom närmare mig.

"Ruben! Det är akut!" Påminner Nate.

"Vad är det som är akut?" Ruben vrider huvudet och låter våra läppar separeras i vad som känns som evigheter. Men innan jag hinner andas igen är hans läppar tillbaka på mina.

"Video från D.C, kan du skynda dig?!" Ropar Nate. Ruben både pressar sig och kysser mig hårdare innan han ropar tillbaka till Nate.

"Ge mig några minuter!" Ruben kysser mig igen, lämnar inget mellanrum mellan oss eller våra läppar. Han vet precis vad han gör. Plötsligt drar han undan och lägger sitt huvud på mitt bröst. "Fan!" Mumlar han mot mitt skinn.

"Gå du, det verkade viktigt!" Säger jag och lägger min hand på hans huvud.

"Det är inte det. Jag kan inte ställa mig upp än." Säger han. Jag kan höra hans flin.

"Varför inte?"

"Du vet varför." Han häver upp sin kropp igen och pussar mig på hjässan för att sedan ligga kvar i sängen och låta hans hårdhet släppa. Jag skakar på huvudet och skrattar till, för att sedan ställa mig upp och gå in i badrummet. "Nej, gå inte!" Kräver Ruben.

Hur mycket jag än vill springa och kasta mig på honom igen för att känna hans mjuka läppar mot mig, gör jag det inte. Jag får inte falla för honom! Jag heter Alison Archer, inte Thea Archer.

I badrummet ligger mina kläder utspridda på kakelgolvet lite överallt. Jag förtränger minnena från gårdagen och böjer mig ner för att plocka upp mina underkläder. Jag sätter på mig dem och är på väg ut till Ruben igen, men han har hunnit komma upp och lutar sig mot dörrkarmen. "Hej, sötnos!" Han drar mig intill honom och pressar sina läppar mot min nacke och får mig att komma honom närmare.

"Ruben!" Stönar jag.

"Säg det igen!" Jag skrattar och pressar mina händer mot hans bröstkorg för att få bort honom. "Vad?" Snäser han. Ruben försöker kyssa mig igen men jag viker undan.

"Det var akut, kommer du ihåg? Nate, kontoret." Viskar jag. Han rör sina händer upp och ner på min rygg och pressar mig mot honom. Ett mummel som jag inte kan tyda kommer från hans läppar.

"Jag lovar dig att det bara är något onödigt ändå. Kan lika gärna låta Nate ta styr över det!" Säger han. "Men jag tänker inte göra det. Fan. Okej." Han böjer sig ner och plockar upp mina kläder från igår. Han går sedan ut ur badrummet, men jag kan inte låta bli att följa efter honom. Jag ser honom gå in i hans garderob, han sätter på sig en kavaj-en som formar hans kropp så som den förtjänar att bli sedd. Han drar händerna genom håret och sprejar parfym på halsen innan han vänder sig mot mig igen med ett brett flin på läpparna.

"Vill du följa med? Första viktiga mötet man är med på är det bästa." Säger han med blicken på klockan runt hans handled.

"Jaså? Så det är ett viktigt möte trots allt!"

"Äsch, Nate sa det, om det är sant däremot..." han rynkar näsan och stryker bort osynliga rynkor på kavajen. "Snälla, följ med!" Ber han.

"...okej, men bara för att du bad mig!" Säger jag. Och med det tar han min hand och för mig ut ur hans rum, vidare till kontoret.