Tempted Love

Omfamnad av henne.

Violas perspektiv:

Tre dagar sedan attentatet.
Två dagar sedan polisen tog oss till förhör.
En dag sedan vi fick reda på att Alison mest troligen är död.

När ska du komma tillbaka? En fråga jag ställer mig själv säkert varje minut. När ska du komma tillbaka, Alison?

Det knackar på dörren och jag väcks ur min trans. Jag är övertygad om att jag kommer öppna dörren och möta en oskadd Alison. Jag vet att hon kommer stå där med ett brett leende och krama mig som om inget hänt. Som om hon aldrig var borta. Men idag är inte en vanlig dag, det kan vara vem som helst där ute. Det kan vara nyheterna som vill intervjua mig, det kan vara grannen, det kan till och med vara någon från italienska maffian som kommer tillbaka för att ta mig också. Snälla låt det var Alison, tänker jag.
Jag trycker ner handtaget på dörren och ser ut i intet. Jag fastnar i kvicksand och försöker analysera vad jag ser. Ingen står här, det finns bara en låda framför mina fötter. Min första instinkt är att stänga dörren så snabbt som möjligt ifall det är en bomb, men mitt liv kunde inte bli så jävla mycket sämre, så jag hukar mig ner och lyfter upp lådan i mina händer. Jag skakar den för att få en idé om vad som finns i. Ihålig? Det låter som om inget är i den. Bara ett vakuum av luft? Jag går tillbaka in i huset och stänger dörren bakom mig. Jag sätter ner lådan på köksön och hesiterar med att sätta saxen i tejpen.

Ta dig samman, fegis, tänker jag och trycker ner saxen i lådan. Jag drar den längst kanterna och när flärpar av kartong åker upp ser jag ner i lådan.

"Vad i helvete?" Brevet på botten av kartongen är klätt med svart papper och har en röd stämpel som håller nere brevets flärp. Jag tar upp brevet och snurrar runt det i handen för att se möjliga tecken på varifrån det kommer. Det står något inristat på baksidan: Hilson Bank.

Min mage vänds ut och in samtidigt som jag sakta drar fingret genom brevets öppning. Jag greppar tag om pappret inuti och drar ut det.

To: Viola Archer.

Jag förstår att detta inte är något som jag får dela med mig om till mina föräldrar. Jag slänger undan kartongen i förrådet, springer upp till mitt rum, låser dörren och öppnar pappret för att se ett långt brev.

Viola,

Du vet säkert vem jag är när du läser slutet av detta brevet. Jag har fått information om att italienska maffian har attackerat banken din syster, Alison, praktiserade på här om kvällen. Jag kan hjälpa dig, jag vet hur du kan få tillbaka henne. Det är bara en sak som du behöver göra för mig.
Först måste du lita på mig, sedan måste du lämna ditt liv bakom dig. Om du kan lita på mig så kan vi tillsammans ta hem Alison. Jag förstår att detta kan vara ett svårt beslut för dig, men du kommer inte att ångra dig. Din syster befinner sig med världens mest farligaste man-efter mig- och hon kräver räddning ifall hon vill leva. Möt mig ikväll, kom ensam. Williamsonsgatan 3. Du får mer information när vi träffas.
-Dewin Chambers.

Jag kan inte tro mina ögon. Dewin Chambers? Dewin Chambers som i den Dewin? Den Dewin som sköt min faster? Den Dewin som kidnappade min mamma?

Aldrig i livet att jag ställer mig framför honom för att 'lämna mitt liv bakom mig'. Eller...han kan ju ta hem Alison. Jag får andas djupare. Jag rör mig fram och tillbaka i mitt rum, jag vet inte vad jag ska göra. Jag hoppar till av ljudet på mitt fönster. Jag ser på glaset med spärrade ögon. Samma ljud låter igen, en sten, en till. Samma ljud. Vad fan? Jag går fram till fönstret och tittar ner. Nessa!
Jag trycker handflatan mot fönstret och trycker ut det för att se på henne.

"Varför är det låst?" Ropar hon.

"Potentiella inbrottstjuvar?" Ropar jag tillbaka.

"Kan du öppna där nere?"

"Ja, vänta!" Jag stänger fönstret igen och springer nerför trappan till ytterdörren. Jag rycker upp den och för ett ögonblick tror jag att Alison står framför mig. Hon ler brett och omfamnar mig som om hon aldrig var borta. Jag får påminna mig själv om att det är Nessa.

"Tja!" Säger hon och kliver in. Jag ler ansträngande och stänger dörren. Hon frågar mig de vanligaste frågorna man frågar efter man inte sett varandra på en vecka. 'hur mår du?' 'Är allt bra efter...du vet' 'hon kommer tillbaka!' 'hon är okej'

Hon är okej, övertalar Nessa mig. Jag tänker på brevet och vilket erbjudande jag fick med att ta henne tillbaka. Alison har alltid vart min hjälte, när ska jag vara hennes?

Nessa och jag sätter oss i soffan och fortsätter prata om hennes liv, för att styra bort allt som händer i mitt.

"Men det känns som om du håller något? Är det något jobbigt?" Frågar Nessa. Jag hesiterar med att fråga henne om vad jag ska göra med Dewins brev. Han vet var jag bor, om jag inte kommer till honom kanske han kommer till mig! Hur ska jag berätta för Nessa att världens farligaste man har kontaktat mig och ber mig att lämna mitt liv bakom mig?

"Nessa..." hon lyser upp när hon förstår att jag tänker öppna upp för henne. Hon nickar och vill att jag ska fortsätta min mening.

"Låt oss säga att du måste välja mellan att låta andra göra ett jobb...eller att du själv ska ta jobbet i dina egna händer. Dem som kan göra jobbet istället för du, är professionella, men har ingen aning om hur de ska göra jobbet. Du däremot, är inte så proffsig, men...vet exakt hur du ska göra för att lyckas med jobbet. Vad hade du valt? Låtit proffsen ta jobbet, eller du?"

"Jag. Jag skulle ta jobbet. Hundra procent. Om jag vet exakt hur det ska göras kan jag klassificeras som proffs, och då lyckas jag. Jag skulle tagit jobbet!" Säger hon hetsigt. Jag hade förväntat mig att hennes svar skulle vara tvärtom, att det skulle leda mig till att inte åka till Dewin. Men detta kanske tyder på att jag borde acceptera Dewins begäran. Kanske skulle jag kunna hjälpa honom att ta tillbaka Alison. Det är väll ändå det jag vill?

"Tack, Nessa!" Säger jag och ser upp på klockan.

"Oj, mina föräldrar kommer när som helst, dags för dig att dra!" Jag ställer mig upp och drar i hennes arm. Vi går till hallen och hon sätter på sig sina skor.

"Okej, hejdå?" Säger Nessa innan jag stänger dörren framför henne. Jag andas ut.

Jag ska möta Dewin Chambers i kväll! Är det en dålig idé, kanske. Ja, ja det är det. Men skit samma, jag kan ta tillbaka min syster, och det tänker jag göra.