Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 9

~Redigerat~

Esmeraldas Pov:

"Det som följde antagligen brände ner byn vet att det finns en drake, och de personerna är nog villiga att göra allt för att få tag på den och dess ryttare" säger Mariock plötsligt med en lugn röst.

"Lycka till med det!" svarar jag roat.

Jag tänker inte jobba för någon, inte någon som bara vill åt mig för Månskärva. Skulle jag aldrig göra. Eller kanske. Det beror på vad jag får ut av det, antar jag..

Herregud, lyssna inte på mina tankar, snälla. Jag vet själv inte vad jag tänker längre. Men alltså, tänk om den som vill att jag ska arbeta för de råkar vara en man som är snygg..

"AJ!" skriker jag rakt ut och skakar irriterat på min hand.

Min drake ger ifrån sig ett missnöjt läte, men ser väldigt nöjd ut över vad hon nyss åstadkommit. Juste, hon har trots allt tillgång till mina tankar och tyckte nog inte att jag tänkte på något lämpligt.

'Fokusera på att vi inte ska dö och att vi inte ska bli hittade först' hör jag hennes röst säga och om hon hade varit en människa så hade hon säkert himlat med ögonen.

'Vi kommer inte arbeta för någon, eller hur?' frågar hon ändå efter en stunds tystnad, lite osäkert.

"Nej då. Ingen av de som vill oss illa iallafall, eller bara behandla oss som slavar" svarade jag lugnt och klappar den hårda fjällen som känns obehaglig men ändå bra på något sätt, jag antar det är något man måste bli van med. Det får mina tankar att dras till en sak Mariock sade förut. Han sa att jag är Månskärvas "ryttare", så det betyder att jag måste sitta på henne, antar jag.

Efter flera veckors vandrande slår vi oss ner vid en flod. Det första jag gör att är sätta mig vid vattenbrynet och bara studera vattnets rörelse. Sist jag såg rinnande vatten var länge sedan. För länge sedan. Därför njöt jag av att se vattnets äventyr när det krockade mot stenar och forsade iväg. Det enda som hördes var vattnets brus och mina lugna andetag. Tunga steg hörs bakom mig och de följs snabbt av en duns. Jag kollar bakom mig och ser att Månskärva slagit sig ner och nyfiket betraktar mig. Jag vänder mig mot vattnet igen och tar lite av det i mina sammanlänkade handflator, för att sedan skvätta det i mitt ansikte. Antagligen så ser jag ut som ett monster just nu, med lera upp till mina knän och rufsigt hår.

Nyfikenheten har nog tagit över då Månskärva inte kan hålla sig utan går rakt ner i vattnet. Hon har växt på sig rejält under den tid vi vandrat, och då menar jag väldigt mycket. För inte så länge sedan så testade hon dessutom att flyga. Det gick inte så jättebra för henne, men varje kväll när solen gått ner så övar hon.

Månskärvas Pov:

Smidigt tar jag mig ner till den blanka vätskan. Det är ingen speciell lukt som kommer från den och mina ben fräter inte sönder. Jag kollar mot Esmeralda och kollar med en frågande blick på henne, för att vara på den säkra sidan om att vätskan inte är giftig. Hon svarar med en enkel nick och jag provar att stoppa ner min tunga i den och ösa upp vätskan i min mun. Den har ingen konstig smak, men jag behåller ändå mina misstankar mot det.

"Månskärva, det är vatten" hör jag Esmeralda skratta bakom mig "Du dricker det varje dag"

Jag fnyser irriterat och kollar bakåt mot henne.

"Såklart visste jag det hela tiden" svarar jag

Jag tar några fler steg ner i vattnet och kollar utmanande på Esmeralda. Hon reser sakta på sig och börjar också gå ner i vattnet, hon accepterar min utmaning. Hon böjer sig ner och för sina händer under vattnet. Hon ger mig ett leende och slungar vattnet mot mig.

Jag får ett leende inombords och kastar mig framåt så ett stort plask bildas. Det skvätter ner hela henne och hon ser nu ut lite som en blöt råtta. Man kan se det från den ljusa sidan, hon är ren nu iallafall.

-----
Inte så himla mycket spänning, men det roliga har inte börjat än 👏