Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 28

Esmeraldas / Esquia's Pov:

Jag rätar upp mig och blir stel i ryggen. Jag spänner mina öron och lyssnar på vartenda prassel runt mig. Det var säkert bara en mus jag hörde. Jag har skickat iväg Nymph med ett brev till Aakila redan. Jag frågade om man jag måste kunna hela texten, eller om bara en bit räckte. Men jag sitter och nynnar på låten just nu.
"Baby i'm preying you tonight,
Hunt you down, eat you alive
Just like Animals, animals-mals"
Jag har fastnat för den biten. Månskärvas lugna slag bär oss genom luften och hon verkar avslappnad och fokuserad mot ett håll. Vi rör oss mor det hållet och jag slappnar sakta av och lutar mig bakåt. Jag ser Nymph komma i rask fart mot oss med ett liten papper bit fast lindat runt det tunna benet. Hon landar på mitt utsträckta finger och jag knyter loss lappen.
"Lär dig bara:
Baby i'm preying on you tonight,
Hunt you down, eat you alive,
Just like Animals, Animals-mals"
Står det kortfattat. Jag ler och slänger pappret ner i sjön nedanför oss. Det är den biten ur texten jag kan. Har ingen aning om varför jag ska kunna den, men ändå? Varför inte...
Det är inte så att Aakila är kidnappad och tvingas skriva detta - och att det är något hemskt med det?
Right??

Aakilas Pov:

Jag stönar av smärtan som snabbt sprider sig i området runt mitt bröst av slaget och skriver snabbare. Jag vill säga till Esquia att ALDRIG använda orden, de innebär hemska saker. Jag är kidnappad av ondskan och tvingas skriva till henne, och de typ förföljer henne. Jag är orolig för henne och kväver ett till stön när jag får ett slag mot svanskotan. Jag kollar utan känslor på mina kidnappare. Mina så kallade hjärntvättade vänner. Jag viftar prövande med ena handen framför min ena vän, Quillio. Den andra slår jag på kinden, den vid namn Weliika. Båda två stirrar känslokallt framåt och tar ingen notis om mig. Jag suckar högt. De skulle nog bara reagera om jag försöker rymma.
Vem försöker jag lura? Jag har redan försökt rymma...
Jag lägger mig ner på min säng som jag fått och slår huvudet i väggen. Quillio reagerar och drar mig från väggen. Nymph har kommit igen och jag tvingas skriva ett till brev. Min hand börjar göra ont av allt skrivande och jag suckar. Jag ger upp med att skriva och kastar mig i min säng igen. Såklart kommer Weliika och ger mig en örfil och släpar mig till stolen igen. Hon trycker ner mig och håller fast mig tills jag börjar skriva igen. Då släpper hon mig men kollar noga till mig. Jag viker ihop brevet och ger det till Quillio, mest för att reta Weliika.

Esmeraldas / Esquia's Pov:

Jag läser brevet, om och om igen för att vara säker på att jag läst rätt..
"Hej,
Smygskickar detta...
Jag är K I D N A P P A D
Av hjärntvättade alver,
Nog av ondskan,
sjung ALDRIG orden!!!! Okej?!

Your kidnappade Aakila"

Jag slår huvudet hårt mot mina händer och blickar nedåt. Vi är nu över äng, ännu en gång. Men jag skymtar svagt bergstoppar långt bort och ler. Månskärva sade ju för ett tag sen att vi ska till en dal.
'Det är typ dit vi ska' skrattar Månskärva.
Jag ler åt henne och läser brevet, en gång till. Mitt leende slocknar snabbt.
'Aakila är kidnappad...' säger jag besviket.
Faktumet att han är kidnappad har nått mitt huvud nu. Jag suckar, en till gång, den tionde gången på fem minuter typ. Månskärva ser bakåt, mot mig och blåser ut varmluft som träffar mig. Jag ler svagt igen och vi fortsätter mot bergen i snabbare takt. Jag kollar upp mot de släta bergen som gjorde att man inte kunde klättra upp. Månskärva tar ett starkt tag och flyger rakt uppåt.
Några sekunder senare är vi på toppen och behöver flyga ner i dalen. Jag ser en bäck rinna längst ner och en stor, grön kulle. Vi landar vid den och Månskärva nosar på den och kullen börjar röra på sig innan den tillslut står upp och formar en drakes eleganta kropp. Ögonen lyser röda och stirrar ut mig och granskar mig. Ögonen granskar sedan Månskärva och jag skymtar glädje i ögonen innan draken harklar sig dovt och fångar våran uppmärksamhet.
'Välkomna Månskärva med Esquia af Ryttare, även Nymph af Linm" säger den gröna draken.
'Vad är ditt namn, store drake?' frågar Nymph
'Fortress' svarar han enkelt.
Jag gapar av förvåning men stänger snabbt munnen.
Jag trodde Fortress bara var drömmar. Men nu står han framför oss, livs levande. Nymph hoppar smidigt över till Fortress och börjar picka insekter.
'Är ni redo för krig?' frågar Fortress och slänger med huvudet.
'Men Nymph då?' frågar Månskärva och sänker huvudet.
'Hon kan tränas till fågelarmén' svarar Fortress och nosar på Månskärva.
'Ja! Vad kul!' kvittrar Nymph glatt.
En svart och vit dimma täcker oss och jag kan urskilja lite orange i klumpen. Den särar på sig och jag ser att det är fåglar. De landar runt Nymph och när de lyft igen är inte hon där. Jag skrattar och följer fåglarna med blicken.
'Så ni är helt förberedda? Finns fler drakar? Har ni ryttare?' frågar jag Fortress, kanske lite mycket frågor men ändå.
'Ja, ja och nej' svarar Fortress och ryter.
Gröna, blåa och röda drakar flyger mot oss. Även några gula. De landar prydligt på en rad vid Fortress. De flesta har rustning vid bröstet och lite smått på vingarna. Jag flämtar till och granskar varenda drake. De kollar nyfiket på mig och Månskärva.
Tillslut kommer en jätte stor drake, nästan lika stor som Fortress och han var mycket större än de andra. Draken landar bakom Fortress och de andra makar på sig så den kan stå bredvid honom.
'Jag är Nilimo' säger Draken och solen lyser på den vita fjällen.
Jag nickar och ler.
'Esquia' svarar jag och niger mot henne.
Månskärva presenterar sig också. Nilimo kollar på henne och tar fram något som glänser i solen.