Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 31

För er som undrar på ett ungefär hur Gripar ser ut så finns en bild ovanför. Inte min bild!

Esquia's Pov:

Ta pil, lägg den på bågen och skjut. Helst träffa också. Jag utför detta av en vana nu och träffar 9 av 10 gånger. En svart, stor och hårig sak kryper upp på min axel. Jag knäpper bort den med fingrarna och fortsätter träningen. Pil på pil skjuter jag och slutar inte förens Katarina säger åt mig att det är mat. Mina öron är normala som en människas, men smidigheten och snabbheten sitter kvar inom mig. Jag sänker pilbågen och ställer den mot ett lönnträd. Jag lämnar min korg bredvid pilbågen och vandrar bort till drakarna och Katarina. Jag slår mig ner på en filt bredvid Katarina och börjar äta på kycklingben. Ja, jag äter kött igen. Jag slänger det som blir kvar till Månskärva och ler lite smått åt hennes mataptit idag, hon slukar hela utan att tveka.

Vänta..

Jag ler?

Jag har inte gjort det på länge känns det som.

Men såklart slocknar leendet snabbt och jag suckar tyst.

Jag reser mig upp från filten.
"Tack för maten, Katarina" säger jag till henne och försöker få fram ett leende igen. Det blir bara en ful min, men som Aakila brukade säga "Det är tanken som räknas".

Vänta, Aakila sa det...

Varför kan jag inte bara släppa honom?!

Mitt medvetna säger åt mig att det är för att jag älskar honom, men jag förnekar det totalt.

En pil susar ner från himlen och landar bredvid mig. Jag ser skräckslaget på pilen.
"VI ÄR UNDER ATTACK!!!" skriker jag och skyndar mig att hämta min rustning, och Månskärvas. Jag kastar på min och sedan Månskärvas. Jag hämtar mer rustning och sätter det på de andra drakarna. Sist och minst så sätter jag på Fåglarnas pyttelilla rustning som skyddar bröst och huvud, och lite rygg. När alla är färdiga hoppar jag upp på Månskräva och svarta fåglar bildar en stor klunga runt oss som följer med oss. När vi lyfter hinner jag se en skymt av gripar och bågskyttar. Griparna är rakt framför oss och bågskyttarna på marken. Men på en grip - där sitter min dumma far. Fåglarna flyger iväg lite här och var över slagfältet och jag drar min pilbåge och skjuter några bågskyttar som siktat på Månskräva, och troligtvis inte sett mig. Jag skjuter en pil som borrar sig in i en av griparnas vinge och en annan i den andra vingen. Gripen faller mot marken, jag märker att vilddrakarna inte lyft än och ler. De framför eller ska jag säga nedanför oss har ingen aning om drakarna. Månskärva flyger framåt, jag dunkar pilbågen i min fars huvud och skjuter hans grip i bröstet innan vi återvänder i en störtdykning ner i dalen.

Tredje Persons Pov:

Han tycker att denna match kommer vara enkel, bara en massa fåglar att döda. Han skickar några gripar på fågelflocken framför honom, då skingras den och en drake syns. Pilar skjuts från Draken och dödar några bågskyttar. Pilar susar sedan genom vinden och träffar en grips vingar så den faller ner mot marken. De andra flyr tillbaka. Innan han hinner reagera har en svart blixt åkt fram mot honom, slagit honom medvetslös med en båge och dödat gripen han sitter på. Det sista han ser är blixten försvinna ner i dalen.

Esquia's Pov:

Vi lyfter svagt från marken och jag kan se gripar störta ner. Det faktum att griparna inte har rustning roar mig. Jag skjuter en pil mot en grip men missar och träffar gripen bakom istället i benet. Woops. Jag försöker en gång till och träffar ens vingen på gripen, men den fortsätter ändå framåt och ger en grön drake ett stort sår innan Draken dödar den. Flera gripar attackerar Månskärva och jag skjuter de flesta, men jag och Månskärva blev ändå skadade av deras klor. En annan grip biter på en gul drakes hals, och innan jag hinner avfyra en pil faller Draken livlöst mot marken. Jag slår näven i min rustning och avfyrar en pil som träffar gripens bröst. Den ramlar ner, men greppar en drakes rygg och ger draken sår innan den fortsätter mot marken och dör. Jag suckar och jag och Månskärva flyger ut mot slagfältet. Min far har kvicknat till och jag avfyrar en pil son träffar hans hjärta. Fullträff wiho! Jag dödar den nya gripen som far satt på och landar på slagfältet. Jag får en pil i låret och gnyr till av smärtan men fortsätter skjuta mot bågskyttarna. Jag dödar några och undviker med nöd och näppe en pil i armen. Pilen i mitt lår sitter kvar, annars skulle jag förblöda för att blodet skulle rinna ut. Jag får ett till sår över bröstet av en grip som Månskärva snabbt jagar ikapp. De jagar varandra och slåss där uppe så jag fortsätter skjut bågskyttar nere på marken. Pil efter pil och död efter död så är det tillslut bara en kvar och jag är alldeles blodig och sårig. Jag skjuter den sista och vänder mig om och ser att Månskärva står där, också helt sårig.

Vi lyfter från marken med ansträngning och flyger in i dalen. Jag ser att några gripar är klar, men mina pilar är slut så Månskärva ingriper och dödar de. Jag klappar henne och vi landar på marken och jag börjar räkna in drakarna. Vi förlorade typ hälften i striden. Jag suckar djupt och hämtar Sytqa som jag kramar ur saften ur över mina sår, jag drar ur pilen och stönar men häller saften på såret och det svider till, men smärtan upphör snabbt. Jag hämtar nya blad som jag tar saften ur över Månskärvas sår, sedan upprepar jag samma sak igen över de andra drakarnas sår. När jag är klar så upptäcker jag att Fortress inte är här.

DOG HAN I STRIDEN?!

PANIK!!

'Månskärva, här med är du ledare för denna flock, och har rätten att göra vad du vill' säger en klar stämma och försvinner sedan ifrån oss.

Det var ingen drake här, jag slår vad om att det var Fortress.

Nu ska vi slå oss ner i denna dal, vara lyckliga och leva livet. Jag ska leva livet som Drakryttare och vi "teamet" på drakar får lov att hjälpa de andra.

Men jag har en sak att göra först.

Ta tillbaka Aakila...

~~~~~~~~
OMG säg att detta är ett skämt.

Snälla.

Boken FÅR inte vara slut...

BOKEN ÄR SLUT WÄHÄÄÄÄ.....

Men en del kvar....

Ska skriva på den under natten så publiceras den någon gång imorgon! :)

Det slutet Btw 😂👏🏻

Gonna miss U guys - läs min nya berättelse!

I Ensamhetens Ljus

Kommer nog ändra massa saker under tiden men ändå...

//Moa - Pöss på er ❤️