Esmeraldas Pov:
Jag slår upp mina ögon och betraktar grottan jag och Månskärva flyttat in i. Jag drar min vänstra hand mot den kala och varma stenen. Grottan var rätt så flat och stenen var väldigt varm. Jag sätter mig upp och lutar mig mot den kalla väggen. Jag huttrar till och lägger mig ner på marken igen istället. Månskärva vaknar till och snusar i mitt hår. Jag klappar på hennes nacke och lägger mig intill henne. Hon lägger ner huvudet igen och vi båda somnar om.
- MÅNSKÄRVA! ESMERALDAAAA!! skriker en röst som att den letar efter oss.
Snart sticks ett huvud in genom öppningen och andas lättat ut. Jag ser Aakila och höjer ena ögonbrynet. Han ler lättat men jag vänder ryggen mot honom.
Han ville spela.
Så, Let's play the game.
Han kommer mot oss och Månskräva lyfter varnande på huvudet.
"Du krossade hennes hjärta" säger Månskärva.
"Jag krossade mitt eget hjärta" svarar Aakila.
Egoist...
"Självisk du e då" inflikar jag snabbt och vänder mig mot honom.
Visst, jag ska spela spelet men vill ändå höra hans ursäkt.
"Kanske jag är, men vill du höra min förklaring eller inte?" säger han i tankarna och fnyser.
Jag svarar inte utan lutar mig mot Månskärva med ett flin.
"Jag lyssnar" säger jag skadeglatt.
Han suckar och börjar förklara.
"... Kalla mig självisk men jag ville inte stå inför ett val!" avslutar han.
"Val mellan?" frågar jag lite nyfiket.
"Val mellan att vara alv eller bli en människa, dödlig och utstött från alverna" flinar han och ser på mig, skadeglatt.
"Om du skulle bli människa hur gammal skulle du vara?" frågar jag och sänker blicken till marken.
"25" svarar han.
Han kommer närmare och lyfter mitt ansikte så jag kollar in i hans ögon.
"Men jag kommer aldrig bli människa så dröm inte om något" säger han självsäkert och går ut från grottan.
VAFAN är det med denna alv? Jag springer ikapp honom och drar honom så han står mot mig. Jag går närmare då våra nästippar slår emot varandra.
"Synd att man ser att du gillar min närvaro då" flinar jag och slår till honom på kinden.
Ett rött märke avtecknar sig i form av en hand och jag går tillbaka till Månskärva. Aakila kollar sorgset efter mig och jag slår mig ner bredvid Månskärva igen.
"Det är... sant..." får han fram och sätter sig ner i grottmynningen.
Jag betraktar bara Aakila utan att möta hans blick trots att han söker ögonkontakt.
Spela spelet...
Fall inte för honom...
Han kommer bara krossa ditt hjärta igen...
"Men du skulle säkert kunna... bli.. alv" säger han sedan, lite svårt men han säger det.
Jag kollar chockat på honom, KAN MAN BLI ALV?!
"Hur?..." frågar jag matt.
"Det vill du inte veta!" flinar han.
Jag inser hur och vill rygga bakåt, men Månskärva var ivägen. Aakila slutar flina och närmar sig mig.
"Men det är bara om du vill" säger han och kysser mitt nyckelben.
"Låt mig tänka över det..." svarar jag och Aakila går ut ur grottan.
Jag lutar mig mot Månskärva igen och försöker få ordning på mina tankar igen. Om jag verkligen älskar honom kommer det ändå hända någon gång...
Men är jag redo än?
Kanske...
Om jag blir alv kan jag leva med honom länge...
Annars kan jag inte ens leva med honom...
Jag suckar.
"Ta det lugnt, men jag tycker du ska..." säger Månskärva peppande och jag ler.
Jag kommer också på att min födelsedag är om 7 dagar, en vecka...
"Månskärva! Min födelsedag är om en vecka... Jag kanske kan bli en alv då...?" frågar jag henne försiktigt.
"Bra idé" svarar hon uppmuntrande och jag börjar skratta.1 vecka och en dag senare
Jag vaknar upp nedanför en säng och ser Aakila ligga i den. Jag rodnar i tanken på gårdagen och känner igen på mina öron, de är spetsiga och jag ler.
Jag är nu officiellt en alv och kan dessutom leva med Aakila. Jag hoppar upp i sängen igen och lägger mig bakom Aakila. Aakila stönar och rullar över mig.
- Aaaaaaj.... stönar jag tyst.
Aakila lägger sig tillrätta bakom mig och lägger armarna runt mig. Jag lutar huvudet mot hans bröst och trycker mig närmare honom. Han ler och jag slår till honom på armen löst.
- Du är vaken och rullade över mig med flit! skrattar jag.
- Och puttade ner dig från sängen med flit! lägger han till och börjar skratta.
Jag putar ut med underläppen och kollar på honom med valpögon.
- Hur vågar du göra så mot en tjej? säger jag och spelar ledsen.
Och ja, jag kunde inte spela spelet så länge, jag suger på det...
- Du är ingen tjej, du är min alvkvinna sin också råkar ha en drake! flinar han.
Jag himlar med ögonen och lägger mig med ryggen mot honom igen. Han lägger ner sitt huvud på min axel och jag ler. Han suckar men somnar snabbt men inte jag. Jag stirrar bara ut väggen och lyssnar på Aakilas lugna andetag. Jag rullar över honom och han stönar men jag bryr mig inte utan puttar ner honom.
Hämd.
Jag lägger mig så jag tar upp hela sängen och jag ser Aakila ställa sig upp i ögonvrån. Han ler busigt och lägger sig på mig istället. Jag stönar av smärtan och vänder på mig så att jag ligger över honom istället och suckar nöjt. Han skakar på huvudet men nöjer sig och jag lägger täcker över oss igen. Jag kryper ihop en liten boll och luta huvudet mot hans bröst och sluter ögonen.Aakilas Pov:
Det där var en av de bästa och skönaste sakerna jag vart med om. Också med den jag älskar. När hon somnat på mitt bröst så smeker jag hennes alvöron, nöjd över att hon vågade. Hon är nu en alv. Jag reser mig försiktigt upp och drar på mig mina kläder och smyger ner till samlingssalen och varenda alv, dvärg eller liknande jag möter kollar på mig med en konstig blick..
De hade nog hört och sett oss gå till rummet.
Vem bryr siig!
Nu måste jag bara se till att Esmeralda blir accepterad av alvfolket i min hemby.
Hmm..
Esmeralda är inget alvnamn...
Esmei?
Njae...
Esmeqa?
Gud vad svårt!
Det måste ha Esme is sig iaf...
Esmecia?
Vem bryr sig nu?!
Jag suckar och stannar i samlingssalen. Jag hör fotsteg bakom mig och ser Esmeralda. Jag kysser henne på halsen och vänder mig mot alla andra som ger oss nyfikna blickar.
"HON ÄR EN ALV NUU" skriker jag av glädje.
Ett hav av hurrande nådde mina öron men några buuanden också, säkert från alverna.
Eller de som vet vad som krävs för att hon ska bli alv.~~~~~~~~
Okej, kapitel skulle komma igår men jag fick hemsk huvudvärk + såg suddigt så runt 18/19 tiden så somnade jag med kläder och allt :( Men ändå! Kapitel nu och ska försöka hinna ett till...
Men tips på namn till Emseralda som låter lite mer "alviska"?
Något med
Esme
Iaf :3
YOU ARE READING
Drakens Eld (REDIGERAS)
FantasyDet börjar i den fridfulla byn, omgiven av träpelare som vätte upp mot skyn, vart det slutar vet inte ens de klokaste. Esmeralda tar dumma och ibland idiotiska beslut, men samtidigt ibland smarta. Men de flesta beslut tas för att rädda hennes stora...