Drakens Eld (REDIGERAS)

Epilog

Esquia's Pov:

Vill ni verkligen veta vad som hände?

Okok!
Vi tar det från början.

Jag och Månskärva flyger mot Aakilas stad, får efter att ha frågat väldigt mycket, reda att han flyttat och vi söker genast upp honom.

Gissa vad?!

*Flashback*

Han är med en annan tjej när vi hittar honom. Jag ger honom ett ordentligt slag, berättar för tjejen om vad som hänt och stormar därifrån. Aakila ropar förlåt efter mig, men vem bryr sig?! Jag var villig att ha honom tillbaka. Hans chans är slut nu. Tjejen lämnade också honom och han blev bannad och utslängd från nästan alla byar. En alv har för den delen en regel:

Var Trogen.

Men varför skulle han kunna en regel, Huh? Allt han gjorde var att leka med mig.

Jag hatar, hatar, hatar och hatar honom.

Jag älskar honom...

Kärlek är ju bara en lek där en är kär och en leker väll?

Kär-lek.

*Flashback slut*

Just nu sitter jag på marken, lutad mot Månskärva, mittemot min man, eller blivande, han är inte en alv och heter Thomas. Mitt namn är nu Esmeralda för den sista gången och jag är MÄNNISKA. Thomas är också Drakryttare och har en yngre hane, kritvit med silver stänk här och var.

Han och Månskärva verkar ha en crush på varandra och jag och Thomas, vi gifter oss snart!

Vi är för den delen fortfarande i gömda drakens dal, men utanför har vi byggt en liten by med endast några hus och en tunnel mellan dalen och byn. I byn bor jag, Thomas och våra tre barn, Smilla, Milla och Anton. Smilla sover just nu i mitt knä, hon är den yngsta på 1 år. Milla är 3 år och Anton 3 år, tvilling till Milla.

Alla drakar är för söta med ungarna. De låter ungarna klättra på de, nypas, kittlas och mycket mer. Men när det bli för mycket puttar de försiktigt av ungarna och de sätter sig hos mig eller Thomas istället.

Jag är lycklig nu iallafall.

Och Månskärva är lycklig.

Det är allt som räknas nu.

~~~~~~

NU är boken officiellt slut!

Hann med Epilogen idag,
Ha det gött så publicerar jag förhoppningsvis ett kapitel på I Ensamhetens Ljus imorgon 😘