Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 26

Esmeraldas Pov:

Jag gnuggar mina torra ögon och reser mig upp. Den gröna Draken var kvar i mina tankar som en påminnelse och jag blir nästan galen av det. Jag försöker fokusera mina tankar på något annat... Aakila? Nej, där kom tankarna till den gröna igen...
Sommaren? Nej, sommaren innebär grönt och Draken är grön...
Vintern?! Ja! Inga tankar på den gröna...
Okej glöm det, allt går till den gröna... Vad var namnet nu igen? Flip-flop?
"Han heter Fortress!" skrattar Månskärva.
"Har du tjuvlyssnat på mig?" frågar jag henne strängt.
"Absolut inte, fröken!" svarar hon glatt.
Jag himlar med ögonen men kan inte hålla mig och börjar skratta. Månskärva stämmer in med sitt skratt.
"Bra du lyckades med att inte tänka på Fortress" känner hon sig tvungen att säga.
"Jag lyckades bra, tills nyss då du nämde honom..." säger jag frustrerat.
Månskärva börjar gapskratta och jag skakar på huvudet och försöker dölja ett leende som smyger sig på mig. Jag slår bort det och ser på Månskärva. Hon greppar mig med sin ena tass och flyger iväg.
"Vart ska vi?!" undrar jag frustrerat.
"Dit" svarar hon utan att peka på vart. Eller iallafall visa.
Jag suckar och Månskärva sänker farten och vi står helt stilla i luften.