Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 27

Fått tips om att skriva " när de pratar och ' när det är i tankarna, så tänker testa det 😄

Esmeraldas/Esquia's Pov:

Jag blundar och låter Månskärva föra oss framåt. När man blundar är det roligare att flyga, vilket jag upptäckt. Efter ett tag känner jag en stöt genom hela kroppen och öppnar ögonen. Jag ser att vi är på marken och skakar roat på huvudet.
'Tvungen att landa så hårt?' frågar jag Månskärva med ett roat tonfall.
'Japp!' svarar hon och försöker låta seriös, utan att lyckas.
Jag ler och hoppar av Månskärva och studerar platsen. Vi var i en glänta i en skog och träden runt oss vette högt upp mot skyn. Några hjortar betar en bit bort och betraktar mig nyfiket, men så fort de ser Månskärva så studsar de iväg för allt de är värda. Jag skrattar åt hjortarna, de var antagligen rädda för att sluta som drakföda. Jag tar ett djupt andetag och andas in alla dofter runt mig. Det doftar blommor och vår. Jag ler och böjer mig ner för att plocka en vacker, lila blomma. Jag pillar in den mellan lite fjäll på Månskärva och ler nöjt över resultatet.
'Stanna här, kom bara om jag ropar' säger jag till henne.
Hon nickar och jag går in mot skogen, på jakt efter något som kan flyga. Och inte är lätt att döda. Jag ser en liten, svart fågel och visslar lågt på den. Den stirrar ut mig med sina bruna, kloka ögon och jag ler försiktigt.
'Kan du lämna ett bud till en alv i alvbyn Frisio? Alven heter Aakila' frågar jag lugnt fågeln.
Den nickar med sitt lilla huvud och flyger till min arm, som den landar på.
Jag tar lite bark från ett träd, men säger först förlåt till trädet och gör ett "papper" av barken. Jag tar min lilla kniv och skriver:
Hej Aakila,
Börja inte söka efter mig, jag och Månskärva återvänder senare, skulle något hända så meddelar jag med samma fågel. Kalla fågeln för Nymph och ta hand om henne över dagen men släpp ut henne på natten så hon kommer till oss!
~Din Esquia
Jag läser igenom brevet flera gånger och avbröt mig bara en gång, för att fråga om fågelns namn.
'Du har bra hörsel eller hur? Jag kommer använda samma vissling ifall jag behöver dig, och håll dig i närheten hela tiden. Aakila tar hand om dig över dagen, ger dig mat med mera, flyg nu lilla Nymph' säger jag till Nymph och smeker hennes huvud.
Hon hoppar till mitt pekfinger och jag lyfter det mot luften. Nymph lyfter och snart är hon borta. Jag går tillbaka till Månskärva och hoppar upp på henne igen.
'Gissar på att vi ska till Fortress?' chansar jag medans vi lyfter.
'Japp' svarar hon och börjar flyga iväg.
Jag har ingen aning om varför vi stannat i den lilla gläntan, men strunt i det nu. Denna gång håller jag ögonen öppna och kollar på våran omgivning, noggrant. Vi flyger ut från skogen, till en stor äng med en porlande bäck i mitten. Några harar skuttar omkring och en räv smyger omkring. Jag ler och fortsätter studera marken under oss och runt oss. Räven får syn på oss och studerar oss noga innan den vänder bort huvudet och fortsätter leta mat, säkert kaniner.

1 Timme Senare (fortfarande Esquia/Esmeraldas Pov)

Nu har vi flugit i vad som känns timmar, men av att döma på solen så har vi bara flugit i typ en timme...
Men vi har en lång bit kvar, enligt Månskärva. Jag suckar ljudligt och fortsätter med vad jag gjorde för en timme sedan, stirra ut marken som vi flyger över. Fast nu flyger vi över hav och inte äng. Bara liiiite skillnad...
Den ända skillnaden på hav och äng är väll att vatten är blött, blått och att det bor olika djur på de olika ställena.
I havet bor det typ delfiner, hajar, fiskar och andra djur som måste ha vatten.
På ängarna lever kaniner, rådjur, hjortar och andra växtätare. Och även köttätare som lever på djuren som finns på ängarna.
Men nu är det hav vi åker över, och där under oss finns säkert tusentals fiskar. Månskärva dyker ner och innan jag fattat order av så har hon doppat ena vingspetsen i vattnet så vatten skvätt upp på mig och gjort mig dyngsur. Jag blänger på Månskärvas hals och försöker nå vattnet med min hand, men endast mina fingertoppar nuddar. Jag fnyser och skvätter de droppar som hamnat på fingertopparna på Månskärvas hals.
'Som om jag skulle bry mig om det?" skrattar hon.
Jag himlar med ögonen och innan jag förstår vad som händer så har hon dykt ner i vattnet och allt jag kan se är blått, men det svider i ögonen så jag förlitar mig på att Månskärva vet vad hon gör. Jag känner hur vattnet ger vika under hennes enorma tassar och för oss framåt. Tillslut kommer vi över ytan igen och jag drar efter luft. Månskärva skrattar bara och jag håller tyst. Vi fortsätter flygningen i tystnad, och jag kan då och då se en fena sprätta över vattenytan under oss. Jag tänker på Aakila, och om han fått mitt brev än. Jag hör ett tunt och pipande ljud och vänder mig om. Jag ser en svart liten figur komma flygandes mot oss och landa på min axel.
'Hej, Nymph!' hälsar jag glatt och klappar den lilla fågeln på huvudet.
Månskärva vänder på huvudet och studerar henne innan hon koncentrerar sig på ytan framför sig igen. Jag ler och klappar Månskärvas hals. Nymph sätter sig på sadeln framför mig och spanar omkring oss.