Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 23

Aakilas Pov:

Mina andetag är små och okontrollerade. Gjorde hon nyss det där? Jag stormar ut ur rummet och går till mitt egna rum. Jag sätter mig lutad mot dörren och försöker kontrollera min andning.
Nejjj!
Neeeej!
Nej, nej och nej!
Hon får inte bli för kär i mig...
Rättare sagt, hon får inte bli kär i mig alls...
Jag älskar henne, men alltså...
Ååååh! Måste det vara så svårt?
Dörren öppnas och jag faller bakåt och landar på golvet med en duns.
- Aaaaaajjj! skriker jag av smärtan.
- Gå härifrån! Ingen vill ha dig! fräser jag medans jag ändå pratar.
Jag kollade inte efter vem det var, men att döma på snyftningarna så var det ingen som jag menade det till.
- Skit i mig då! fräser en arg röst tillbaka och sparkar mig löst på axeln.
Jag vänder mig om för att se en kvinnlig profil och lockigt hår försvinna.
Men ååååååh!
Esmeralda!
Det var Esmeralda!
Varför måste jag förstöra allt? Hon var redo att förlåta mig och jag fräser åt henne och säger att ingen vill ha henne.
Fast det var nog lika bra?
Okej, det där var mer en fråga...
Men allvar, hon får ju inte älska mig...
Tror jag... För hennes egna bästa...
Jag suckar och sätter mig upp igen. Jag sitter och stirrar ut i tomma intet, och tänker på... Ingenting...
Jag reser mig upp och kastar mig ner i min säng. En knackning på min dörr.
Två...
Tre...
Ett par arga...
Ett par ledsna...
Ett par irriterade...
Jag öppnar och ser Esmeralda.
- Vad vill du? frågar jag irriterat.
- Vad fan har jag gjort dig?! fräser hon argt tillbaka.

Esmeraldas Pov:

- Vad fan har jag gjort dig?! fräser jag irriterat tillbaka.
Det är mina känslor, vad fan har jag gjort för att förtjäna hans sura beteende.
- Du finns... mumlar han, men jag hör.
- Tack för den då hjärtekrossare! skriker jag tillbaka och ger honom en bitch clap på kinden.
Jag ger honom en sårad blick och vänder på klacken och typ haltar iväg. Eller, jag går spikrakt och vrider inte på mig. En ljudlig suck lämnar mig mun, jag har aldrig varit våldsam. Men något med Aakila får mig att bli det...
Eller är det något med Månskärva?
Någon av de iaf...
Men jag förstår verkligen inte! Vad har jag gjort för att få Aakilas ilska över mig?! Jag har inte direkt misshandlat honom. Jag skakar av mig mina tankar och går till "mitt" bruna rum igen och suckar.
"Duuu! Esmeralda?" säger Månskärva glatt.
"Mhm?" svarar jag och gäspar.
"Okej, vad har hänt? Vad har Aakila gjort?!" säger hon irriterat och morrar.
"Krossat mitt hjärta..." svarar jag matt.
Månskärva flyger iväg och jag blir lämnad ensam. Igen...

Månskärvas Pov:

När jag hör vad Aakila gjort lyfter jag snabbt och flyger mot Aakilas rum. Han har en liten "balkong" där jag typ kan vara. Jag sätter mig där med svansen utanför och vingarna trycka intill min kropp och morrar dovt. Aakila kommer och gäspar.
"Vad fan vill du?" säger han irriterat.
"Nej du vet, jag kommer för att Esmeralda är skitglad över ditt beteende" svarar jag sarkastiskt.
"Kul för er då?" mumlar han och går iväg.
Jag får behärska mig för att inte bita honom, få honom lida. Han har ändrat beteende sen vi kom hit. Vad har hänt?! Jag är väldigt irriterad på honom och blockerar vägen in.
"Du berättar ditt fel nu!" säger jag irriterat och ger ifrån mig ett argt morrande.
"Esmeralda är mitt fel, låt mig gå nu, hon hatar ändå mig så varför försöka? Hon förtjänar att fått dött av vargarna eller Woltufi som de egentligen heter, de är jätte snälla mot människor som vart här ett tag men är också arga och jobbiga på natten" säger han och fortsätter sedan rabbla upp info om vargarna.
"Jag bryr mig fan inte! Du har sårat henne till max. Hon var på väg att förlåta dig och du kallar henne för ditt problem och tror att ni någonsin ska kunna bli bra då?! Hon vill ju ta självmord!" morrar jag djupt och nafsar efter Aakilas arm.
Jag missar oturligt nog och fnyser. Jag fäller ut mina vingar och råkar bara slå till honom med ens vingen innan jag lyfter och flyger till Esmeralda. Hon förtjänar inte ens Aakila. Jag landar hos Esmeralda och puffar henne löst på armen.
"Låt oss ha kul och glömma den jäveln!" ber jag henne med min sockersöta röst.
Eller den mest sockersöta jag kan ha. Hon nickar sakta och kravlar sig mödosamt upp på min rygg.
"Redo?"
"Redo"
De orden utbytte vi med varandra innan jag stormar upp i luften och flyger tills vi bara är en liten prick på himlen. Jag älskar hur fri man känner sig när man flyger och farten. Och höjden. Jag ger ifrån mig ett glatt ljud och gör en loop. Jag älskar loopar! Jag slutar slå med vingarna i några sekunder och bara glidflyger. Vinden bär mig framåt och mina vingar behåller höjden. Jag ler nöjt inombords och börjar flaxa med vingarna igen.
Ett.
Två.
Tre.
Slag med vingar.
Ett.
Två.
Tre.
Flax med vingarna.
Och så vidare, med den takten har jag en bra fart och jag ser till att flyga med vinden och inte mot den. Jag känner att Esmeralda gråter och flyger omkring tills gråtandet upphört. Då seglar jag ner mot marken och bestämmer:
"Från och med nu sover vi i draksalen!"
Orden förmedlas till Esmeralda också som glidit av mig och nickar. Hon rättar till något och klättrar sedan upp på min rygg och jag tar ett enormt språng, fäller ut vingarna och glidflyger ner i draksalen. Jag väljer ut en grotta som sitter så nära marken som möjligt, för Esmeraldas skull. Hon hoppar av mig och vi gör oss hemmastadda i grottan. Jag går så långt in som möjligt och lägger mig ner. Jag lutar huvudet mot mina framben och studerar varenda rörelse Esmeralda gör. Aldrig att hon ska vara nära på att dö igen. Aldrig, okej?
Jag var så orolig att jag inte sovit på dagar, men nu är jag värd att sova och drömmarna för mig långsamt men säkert till deras värld

~~~~~~~~~
Hittade typ inte inspiration till ngt men hoppas detta blev bra 👌 Drama mellan Esmeralda och Aakila...

Aakila kanske inte är den snälla typen?

Eller så kanske han vill Esmeraldas bästa bara?

Eller så är Esmeralda otroligt irriterande?...

Kanske en blandning av alla..

See ya,
Your Moa 💕