Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 19

Esmeraldas Pov:

Jag funderar på dessa hästar som jag och Aakila rider på. De verkar speciella då de lyssnar men inga tyglar eller sadel finns. Jag undrar vart vi är på väg, min häst verkar veta och Aakila och hans häst. Hade han sagt vad min häst heter?
- Vad heter min häst? Och vad är speciellt med de? frågar jag Aakila.
- Din häst heter Tyqia, min Arythm, de är alvhästar, säger han kort.
Jag nickar och klappar Tyqia. Hon frustar och börjar trava. Traven var så mjuk så att det kändes som att vi stog stilla, men vi rör oss framåt. Jag funderar vad alvhästar innebär medans vi snabbt rör oss framåt. Plötsligt stannar vi i en liten glänta. Månskärva landar och hästarna blir först lite rädda, men lugnar sig snabbt.
"Inte mat" sa jag snabbt till Månskärva.
Hon fnyser och flyger upp i luften igen för att hålla vakt, kanske för att jaga igen också. Jag hör prassel och vänder mig snabbt om. Aakila var inte här... Han kanske gått iväg för att skaffa ved. Förhoppningsvis... Jag lägger mig ner på marken och precis innan jag somnar hör jag svagt:
"Faraa"
Det var säkert Månskärva med sömnen har trollat mig bort.

Jag vaknar av ett rytande och reser mig snabbt. Månskärva har lagt sin ena vinge över mig och det verkar vara inkräktare, och Aakila verkar inte vara tillbaka. Jag reser mig upp och upptäcker att jag kan stå under henne vinge utan att nudda toppen. Jag kikar ut och ser några män och kvinnor, de har avstånd till oss och kollar osäkert på Månskärva. Jag funderar och försöker komma ihåg om jag sett de, men minns de iallafall inte. Jag går utanför Månskärvas vinge och kollar på en av de som gormar och viftar med armarna.
- LÅT OSS KOMMA FRAM TILL HENNE DRAK JÄVEL!!!! skriker mannen.
"Vad sa han?!" ryter Månskärva irriterat.
"Låt oss komma fram till henne DRAK jävel" översatte jag och himlar med ögonen.
Hon ryter en gång till, alla ryggar bakåt som att de tror att hon ska bränna de med eld. De vet inte att hon inte kan skapa eld än.
- VAFAN VILL NI?! skriker jag irriterat till människorna och får därmed deras uppmärksamhet.
- Esmeralda! säger de glatt och jag känner då igen de.
De är människor från Hebbeby. Jag suckar irriterat. Jag ser Aakila hjälplöst stå bland de irriterade och arga människorna.
- Vad har ni gjort med honom och vart är våra hästar?! fräser jag irriterat.
- Hästarna väntar på sin dom som magiska väsen och han med. Din drake måste också med oss, säger de.
Jag suckar irriterat. Jag nickar åt Aakila som hoppar ut ur klungan.
"Hästarna är i närheten, Right?" frågar jag honom.
Han nickar, Månskärva flyger iväg och hästarna kommer snabbt och vi kastar oss upp på de. Allt sker så snabbt att de knappt hinner blinka.
- Allvar, tror ni att vi är dumma? Trodde ni att jag skulle överlämna min bästis, min reskamrat och våra hästar? säger jag och börjar galoppera iväg. Jag kollar på Aakila och försöker få bort min lugg från mitt ansikte.
- Du, Aakila? Vad har hänt med din arm? frågar jag försiktigt.
- De trodde att de skulle hjälpa så jag inte använde magi, men de kan inget de dära människorna! säger han och ler.
- MEN DU FÖRBLÖDER JU NÄSTAN?! skriker jag och kollar på den röda sörjan.
Han himlar med ögonen och snappar åt dig ett blad som han lägger på armen för att stilla blödningen. Jag suckar och saktar ner till trav, och upptäcker att vi är ute ur skogen på ingen tid alls.
Woow,
Dessa hästar är för snabba.
Jag klappar Tyqia och ler.
- Människorna från Hebbeby har förändrats sedan branden! suckar jag högt och skakar på huvudet.
Händelsen från idag vill inte försvinna från mina tankar. Hur de ville döda alla magiska varelser. Hur de ville ta hem mig. Men jag vill vara fri, fri med Månskärva och inte vara någon slav till en man. Aldrig att jag blir gift med en människa.
Fast jag kanske tänker annorlunda om 2-15 år.
Kanske.
Jag stannar Tyqia och hoppar av henne. Jag kallar på Månskärva och vänder mig mot Aakila.
- Jag rider på Månskärva ett tag! säger jag leendes.
Jag svingar mig vigt upp på Månskärvas rygg ovh njuter över utsikten jag har. Vi lyfter och Månskärva känner sig tvungen att göra en loop. Ett slag med vingarna. Två slag. Tre slag. Loop. Så höll det på ett tag och jag ler åt hennes glada humör. När hon slutar känner jag mig yr och ser suddigt. Världen snurrar också. Som att åka en Berg o dal bana.

När världen slutar snurra så öppnar jag ögonen igen och finner mig själv att fortfarande vara uppe i luften, men sjunka neråt mot marken. Jag ser Tyqia trava bredvid Aakila och Arythm. Jag visslar lågt för att få Aakilas uppmärksamhet och han ser mig och stannar upp. Jag och Månskärva landar och jag hoppar av henne. Jag känner mig lite yr när mina fötter och marken kolliderar och Aakila ser oroligt på mig. Jag ler matt och går fram till Tyqia. Jag ställer mig på en stock och tar sats. Jag landar på hennes rygg och vi börjar röra oss framåt. Hon skrittar på lugnt och det ända som hörs är Aakilas tysta andetag och fåglarnas kvitter. Jag kollar upp mot himlen och ser att solen är på väg upp, eller ner? Nej, den var på väg upp, bestämde jag mig för och kollar ner på Tyqia. Jag har inte kollat så mycket på henne men den svarta manen glänser i solens ljus och den bruna pälsen blåser oberört fram och tillbaka av den lätta brisen. Man tänker ju alvhästar som vita, fiendens hästar som svarta. Men fienden kan ha vita och vi svarta? Tyqia är ju brun, men Arythm är kritvit. Arythm är en sagohäst, en typisk vit en. Tyqia är mer en ridskolehäst, i utseendet. Den breda bläsen som fanns i ansiktet sprider ett vitt sken, likadant med en strumpa på höger bakben. Tyqia böjer lite på huvudet och frustar. Jag ler och klappar den bruna halsen för att sedan luta mig lite bakåt och blunda. Tilliten ligger på Tyqia och att hon för mig dit vi ska.

----
Btw, för er som inte kan hästarnas tecken, googla för bättre bild men "bläs" är det vita i ansiktet, "strumpa" finns som både korta och långa men Tyqia har en lång vilket menas med att det är ett ganska stor vit parti från hästarnas hov till strax under knäet som är vitt! Hoppar ni fattar, googla annars ;)