Drakens Eld (REDIGERAS)

Kapitel 15

Aakilas Pov:

Jag hade frågat. Hon har svarat ja. Jag andas lättat in och ut och när hon säger "Men" så avbryter jag henne.
- Inga men nu, säger jag och skakar på huvudet.
Hon nickar och jag kollar på henne. Granskar henne. Försöker läsa av tankarna. Men hon är svår att läsa av, det gillar jag. Hon är ingen alv häller, vilket är ett plus. Och jag tror att jag känner något för henne. Jag tror, och innerst inne hoppas jag det. Jag låter mina fingar omringa en av hennes händer för att hålla kvar den och få henne att se på mig.
- Jag kommer inte lämna din sida, förens döden skiljer oss åt! säger jag åt henne och ler.
Jag kollar på hennes reaktion och hon verkar ha förlorat talförmågan för en stund.
- Samma. Här! säger hon långsamt och jag drar åt mig min hand för att protestera, hon ska inte riskera sitt liv för mig.
- Protestera inte! hinner hon säga och jag suckar.
- Men du, utmana inte ödet i vilket fall som helst. Om du dör kommer..! hinner jag säga innan jag kommer på mig - dålig sak att säga nu.
Jag tystnar och hon kollar undrande på mig. Hur kunde jag vara så dum att ens yttra ett ord som kan kopplas med det? Hon behöver absolut inte veta det. Inte nu. Inte sen.
"Du vet att jag kan höra tankar?" säger hon roat i mina tankar.
"Men du vet fortfarande inte vad jag pratar om" säger jag, mer road än henne.
Hon kollar tyst på mig innan hon börjar skratta.
"Du har rätt!" säger hon och ler.
Jag kan inte låta bli att skratta lite jag med och ler finurligt mot henne. Men mitt leende slocknar snabbt när jag inser att vi måste resa imorgon, i gryningen och jag är ingen morgonperson, men finns det någon alv som är det? Jag skakar på huvudet och hoppas att hon är det.

Esmeraldas Pov:

Jag kollar mot Aakila. Hans leende hade slocknat och han verkar orolig för en sekund.
- Vad är det? frågar jag honom.
"Vi måste resa imorgon, i gryningen" svarar han i mina tankar.
"Varför i tankarna?" frågar jag honom igen. "Vad är det som är problemet med att resa i gryningen?"
"För att annars kan någon höra. Och för att ingen vet att vi ska resa så ingen får se oss!" svarar han lite irriterat som att jag borde fattat varför.
Jag blir tyst och hoppar upp på Månskärva.
"Klockan 04.00 i skogen dit jag tog dig" säger han bara.
Jag nickar och böjer mig uppåt som ett tecken till Månskärva att lyfta. Hon lyfter snabbt och jag kommer på att jag måste andas. Jag hade tydligen hållit andan. Jag kollar ner och kollar mot Aakila som kollar upp mot mig. Vi får ögonkontakt som jag snabbt bryter och ser att han blir lite ledsen. Han försöker nå mina tankar men jag stänger honom ute och fokuserar på Månskärva istället. Vi har slutat flyga uppåt och vi dyker istället neråt. Jag flämtar och håller i mig.
"MÅNSKÄRVA VAD GÖR DU?!" skriker jag i mina tankar till henne.
"Du och alven måste bli vänner om ni ska resa imorgon tillsammans" svarar hon irriterat och stänger mig sedan ute. Vi landar vid Aakila.
"Du pratar med honom, nu." morrar hon åt mig och tvingar mig prata med honom.
Jag himlar med ögonen.
Månskärva morrar för att dra till sig Aakilas uppmärksamhet.
Jag himlar med ögonen igen.
Aakila vänder sig om och kollar på oss.