Message from him | f.s

Nineteen

~ Felix perspektiv ~

Jag tänker åka hem, även om jag inte får för Katia så måste jag. Jag måste ställa allt till rätta igen, få tillbaka Jennifer och prata med Lovisa. Men inte nu, om nån vecka kanske. Jag behöver gå ut en stund, så jag gjorde det. Jag var ute i en halvtimme och dem andra killarna följde med.

- Hur ska ni få Jennifer att falla för mig igen? Frågade jag och lät ledsen.
- vi ordnar allt, sa Olly och log.
- Ni ska veta att ni är bäst, jag älskar er så mycket, sa jag och ville ha en gruppkram så vi gjorde en.

Det känns mycket bättre nu, fast ändå saknar jag Jennifer mer och mer för varje dag. Jag måste ringa och prata med henne nu.

Det kom fram 1 signal innan hon svarade.

- Vad är det? Frågade hon.
- Jag vill säga dig en sak, sa jag.
- Okej, säg då, sa hon, hon lät helt förstörd och arg på samma gång.
- Även fast du sett bilden på mig och Lovisa så är vi fortfarande vänner, det är ingenting mellan oss nu, jag förstår att du blir ledsen och arg när du ser henne med mig men jag kan inte bara sluta va hennes vän, Lovisa och jag är bara vänner, inget annat, okej? Och om du tror de så får du tro det, men det är inte sant att vi är tillsammans, jag kan inte sluta tänka på dig, varje dag vill jag att du ska ringa till mig och prata med mig, men det gör du inte.. Hann jag bara säga innan jag hörde hur mycket hon grät.
- Felix.. Sa hon och snyftade.
- Du behöver inte säga, jag vet, sa jag och la på.

Jag blev ledsen, jag visste inte vad hon skulle säga, men det var något viktigt iallafall. Hon ringde igen, jag svarade.

- Jag är på sjukhuset, jag blev påkörd.. Sa hon och jag var chockad.

Hur fan ska jag ta mig till Sverige? Jag vill vara hos henne och hålla hennes hand just nu, jag ville bara gråta men jag höll inne tårarna för vi skulle just gå ut på scen. Jag kommer inte klara av det här uppträdandet, jag är orolig över Jennifer.

Efter en stund när vi börjat kan jag känna en tår rinna ner från ögat, håll ihop Felix. Men det gick inte, jag bröt ihop på scen framför 1000 tals fans från över hela världen. Katia såg mig och sprang genast fram till mig och tog mig bakom scenen.

- Vad händer Felix? Frågade hon oroligt.
- Jennifer är på sjukhuset och jag vill dit men jag vet inte hur.. Förklarade jag och vi fick bryta uppträdandet.
- Nästa gång får du ta med Jennifer hit, sa hon och gick till bilen.
- Vi har gjort slut och jag vill göra något för henne, så hon faller för mig igen, sa jag och stängde bildörren.
-  Vi åker till flygplatsen och åker till Jennifer, vi åker inte till USA igen sen, sa hon och började köra iväg till flygplatsen.

Idag var det sista uppträdandet men jag kunde inte koncentrera mig så vi åkte hem tidigare idag. Alltså vi skulle åka hem idag, för att det har gått en månad. Jag vet bara inte hur Jennifer reagerar, hon kan ju bli arg också.

~ Jennifers perspektiv ~

Egentligen hade jag inte blivit påkörd, jag hade blivit slagen av min pojkvän som jag hade nu, jag ville inte att Felix skulle få veta det. Jag hade blåmärken överallt och det såg verkligrn ut som jag hade blivit slagen, vilket jag hade. Just nu vill jag bara att killarna ska komma hem och stanna i Sverige. Jag somnade och när jag vaknade igen såg jag killarna vid sjukhussängen.

- Vad gör ni här? Frågade jag.
- Vi ville hem och kolla till dig, du har inte blivit påkörd va? Frågade Felix oroligt.
- Du har ju blåmärken överallt! Skrek Felix och doktorn fick ta ut honom.
- Förlåt mig.. Sa jag och kollade ner i täcket.
- Gumman det gör inget, du kan berätta för oss så berättar vi för Felix sen, sa Omar och lugnade mig.
- Okej, sa jag och suckade.
- Min pojkvän slog mig så man ser, jag vet inte varför och jag vill verkligen att ni ska stanna hemma nu, jag vågar inte gå ut själv på kvällarna, jag är trygg med er och det har jag alltid gjort.

- Hallå, sa nån från dörren. Maja.
- Maja! Skrek jag och fick huvudvärk.
- Hur mår du? Frågade hon och satte sig bredvid mig.
- Mycket bättre nu, sa jag och log.

Felix hade kommit in, han såg helt chockad ut. Jag lugnade honom och vi pratade ut om allt det som hade hänt tidigare. Vi kysstes, vi skulle inte kyssas men jag kunde inte sluta, jag ville ha hans läppar mot mina och känna mig trygg, vi kysstes helt random sådär.

----------------
Fortsättning kommer ♡

Fortsätt kommentera och rösta! 🌹