Message from him | f.s

fourty eight

~ Jennifer's perspektiv ~ 

Dagen med stort D är kommen. Det har varit väldigt många stressiga dagar inför bröllopet med Felix. Dels för att han har varit på konserter lite överallt i Sverige, medan jag har varit hemma för att stressa mig igenom bordsplaceringarna till mitt bröllop. Mitt bröllop!? Jag väcktes till verkligheten igen av att min bästa vän Ellie står i dörröppningen.

¨Felix är inte här¨ flämtade hon och jag stelnar till. 

¨Är de andra killarna här?¨ frågade jag henne och hon nickade. Bra. Vart är Felix? 

Med besvikelsen i ansiktet går jag snabbt ut från rummet där tjejen ska vara innan bröllopet, går med raska steg nerför trappen och går direkt ut till Oscar som sitter framme vid altaret. Jag drar honom i armen och går ifrån publiken. 

¨Vart är Felix?¨ frågar jag och mina ögon vattnas. 

¨Han är på väg¨ säger Oscar och jag blir genast stel. Han ska vara här, inte någon annanstans. Han ska vara här på plats nu. 

¨Om han inte kommer inom en timme så är det kört, bröllopet börjar ett¨ varnade jag honom med en ledsam blick. 

Jag går iväg och går upp till rummet igen. När jag kommer upp ser jag att Ellie står med en gapande min och kollar storögt på bröllopsklänningen. Hon gråter. Jag smyger mig fram och lägger min ena hand på hennes axel lite lätt. Hon kollar upp och försöker torka bort tårarna medan hon ser mig. 

¨Wow, alltså. Du ska bli en Sandman alltså, nej men gud Jennifer. Detta är stort, så stort!¨ tjöt hon och kramade om mig. Ja, jag ska bli en Sandman. Det är sjukt, jag ska bli Felix Sandmans fru. 

12:50

¨Om Felix inte är här nu kommer jag gå i taket¨ suckade jag nedstämt och kollar mig i spegeln en sista gång innan jag ska gå nerför trappan ut till altaret som står utanför. Nervositeten börjar ta fart nu, det ska jag inte skämta bort. Jag har stått mer eller mindre inne på toaletten under en halvtimme för att andas och ta in att jag ska gifta mig med killen som betyder mest av allt. 

Jag kollar på klockan, 12:59. Det är nu det gäller. Är han inte här så är det hans förlust. Jag skakar av mig alla negativa tankar och tar tre djupa andetag innan jag hör vår bröllopssång i högtalarna. Vi valde låten ¨Like I Can¨ eftersom vi båda tycker om den så mycket. Dessutom älskar vi att skrik sjunga den tillsammans. Några sekunder går och sedan är jag på väg ner för trappen ner till altaret just utanför huset. Jag närmar mig dörren och får syn på Felix, med pirret i magen och tårarna som snart väller över går jag sakta ut och går ut till Felix. Wow, han är så fin. Min Felix. 

Felix skiner upp och börjar torka bort tårarna som rinner nerför hans kinder när jag närmar mig. Jag ler mot honom och ställer mig ansikte mot ansikte med honom. Allt jag ser när prästen börjar prata är Felix som gråter lyckligt. 

¨Tager du Felix Karl Wilhelm Sandman till din make och älska honom i nöd och lust?¨ frågar prästen. 

¨Ja¨ snyftar jag och ler mot honom. 

¨Tager du Jennifer Hilma Magnusson till din maka och älska henne i nöd och lust?¨ fortsätter prästen och Felix kollar på mig. 

¨Ja¨ log han och prästen bad oss att kyssa varandra. 

¨Här och nu förklarar jag er för man och hustru, nu får du kyssa bruden¨ hörde jag prästen säga och sedan var Felix läppar på mina. Vi har inte kysst eller sett varandra sedan igår, så det känns skönt att få kyssa min man. 

Vi står länge och kysser varandra medan publiken jublar, applåderar och gråter. Felix drar ifrån och jag ler stort. Han böjer sig ned och drar upp mig i hans famn och springer sedan bort från altaret. När vi kommer fram på framsidan av kyrkan står en svart stor bil och väntar på oss. Förvånat drar jag ena handen till munnen och piper ¨men vad i¨ innan chauffören öppnar dörren och Felix hoppar in.