Addicted

18.

En knackning får mig att pausa filmen som spelas på datorn och istället vända blicken mot dörren. In kommer Luke som klumpigt bär på ett täcke och en kudde. Han slänger det bredvid mig på sängen och jag ser förvirrat på honom.

"Till Mike" förklarar han och jag kommer genast ihåg att jag skulle dela rum med honom.

"Har vi ingen madrass?" Frågar jag skeptiskt och ser mer avsmak på sängkläderna bredvid mig.

"Nej, Sam använder den i mitt rum. Oscar och jag får dela på min säng och Alec får gästrummet" säger han och jag stänger ner locket på datorn med en suck.

"Kan inte Alec och Mike dela säng då?" Frågar jag och slänger benen över sängens kant. Jag reser mig upp och går fram till min garderob där jag tar ut min pyjamas.

"De får inte plats i den sängen tillsammans"

Jag suckar ännu en gång men nickar besegrat.

"Jag går och lägger mig nu i alla fall så var inte för högljudda" muttrar jag och föser ut Luke från rummet. Jag slänger en blick på klockan och ser att den redan är tolv på natten. Jag byter snabbt om till min pyjamas och styr sen mina steg mot badrummet. Ifrån Luke's rum kan jag höra höga röster, skratt och hur de spelar något tv-spel. Jag stänger dörren efter mig med en smäll och låser. Sminket åker snabbt bort och jag borstar slarvigt min tänder innan jag vänder fortsätter tillbaka till mitt rum. Jag stället datorn på nattduksbordet bredvid sängen innan jag bäddar ner mig själv längst in mot väggen. Bredvid mig ligger Mike's täckte och väntas på att bli använt. Tusentals tankar virvlar omkring innanför mitt pannben och efter bara några minuter sjunker mina ögonlock ihop likt betongblock,

***

Jag dras från min berskymerlösa sömn av att sängen tyngs net bredvid mig. Jag vänder mig sömnigt om och gnuggar mig i ögonen.

"Oj förlåt, det var inte meningen att väcka dig" viskar gestalten bredvid mig och av rösten förstår jag att det är Mike. Jag ger ifrån mig något som ska likna ett svar men låter mer som ett trött och klagande mummel. Han lägger sig tillrätta i sängen och ger ifrån sig ett tyst godnatt som jag lika tyst besvarar. Trots att klockan borde vara runt tre på natten och det är kolsvart ute så försvann mig sömnighet sekunden Mike la sig i sängen. Jag vänder på mig så att jag ligger med ryggen mot honom. Hans varma andetag träffar mig i nacken vilket avslöjar att han ligger lite för nära. Scenarion från festen spelas upp i mina tankar likt ett bildspelet men jag försöker envist trycka bort dem. Efter en stund hör jag hur Mike's andetag blir tyngre och mer regelbundna förstår jag att han somnat. Förgäves lyssnar jag till hans andetag och försöker att följa dem, för att sen tillslut somna i takt med dem. Han rör sig bredvid mig och jag kan känna hur han slingrar en arm om min midja i sömnen. Jag stelnar till i hans grepp och försöker ignorera den obekväma känslan som gnager inom mig. Det är inte Mike's arm och närhet jag suktar efter. Jag vill helst av allt fortsätta ligga ensam i min säng, fortsätta sova och drömma drömmar där det inte finns någonting att oroa sig för. Efter ett tag ger jag upp på tanken att somna eftersom min kropp inte blir ett dugg trött, snarare tvärtom. Ju fler minuter som går desto mer börjar begäret att resa mig upp växa. Tillslut orkar jag inte längre ligga kvar utan lyfter försiktigt på Mike's arm. Han grymtar till i sömnen och jag fryser till i min position. När jah försäkrat mig om att han sover djupt går jag försiktigt ur sängen och vidare ut ur rummet. Hur mycket jag än hatar det så är det bara en person som jag känner att jag kan somna hos. Det är bara den personens närhet som jag vill ha just nu, och även om han gör mig otroligt förvirrad så öppnar jag ändå försiktigt dörren till Alec's rum. Jag tassar fram till hans säng och ruskar försiktigt om honom. När han inte rör sig eller visar något tecken på att han är vaken så viskar jag hans namn, men han reagerar inte. Allt jag ser är en sovande gestalt i sängen. Tankarna om att detta inte är en så bra idé börjar cirkulera kring mig och jag vänder mig om för att gå ut från rummet. Jag ska precis lämna rummet när en raspig och sömndrucken röst stoppar mig.

"Leah?"

Jag vänder mig genast om och en halvliggande gestalt med rufsigt hår. Han tänder lampan som står placerad på nattduksbordet och ett gult ljus fyller rummet. Täcket ligger farligt lågt över hans höfter och hans mag- och armuskler är tydliga i det dunkla ljuset.

"Ehh, j-jag, eh, jag kunde i-inte sova" stammar jag fram nervöst och ångrar genast mitt val att gå till honom. Han ser förvirrat på mig och om jag inte skulle skämmas så mycket som jag gör nu så skulle jag nog skratta åt hans ansiktsuttryck.

"Men fortsätt sov du, jag skulle inte kommit" mumlar jag och gör en ansats till att vända mig om och lämna rummet med högröda kinder.

"Kom" Det lilla ordet får mig att stanna i min rörelse och försiktigt se på honom. Han lyfter på täcket och ser menande på mig.

"Kom" upprepar han, nu lite mer bestämt och jag går osäkert mot honom. Han hoppar in mot väggen och jag ser tveksamt på platsen bredvid honom.

"Är du säker? Jag kan gå till-"

"Leah bara lägg dig" avbryter han mig och innan jag ångrar mig intar jag platsen bredvid honom. Jag släcker lampan och han lägger täcket över mig och hans kroppsvärme sprider sig genast över mig. En plötslig trötthet sköljer över mig och innan jag faller in i en djup sömn känner jag en arm om mig och kan utskilja något som Alec säger.

"Allt för dig"

A/N:

Du ville ju ha ett kapitel Lisa, så nu har jag skrivit ett till dig :* lisaolsson0101

Rösta om ni gillar Aleah's moments

xoxo
- Linn